14 December - oj vad tiden går!!!

Oj vad tiden går. Nu är det bara drygt en vecka till jul och det är två veckor sedan jag skrev senast.
I söndags hörde jag ett vittnesbörd från en ung pappa i vår kyrka som heter Andreas. Han berättar hur hans dotter som går i 8:e klass och fått nästan hela sin klass att intresserar sig för Gud. På onsdagar samlas de till Bibelstudier. Varken TV programmet "Bonde söker fru" eller bandy lockar dessa ungdomar. Det är Jesus och Bibeln som gäller. Andreas berättar att i de tre 8:e klassarna på Celsiusskolan i Edsbyn bekänner sig ca 50% av eleverna som personliga kristna. Helt underbart att sådant här ske i vårt land. Ett återkommande ungdomsmöte ”Praise explosion” som började i vår kyrka men nu utvecklats till något ekumeniskt får betyda mycket för många av dessa ungdomar.

Något storslaget hände i vår familj d. 6 september i år. Carin och jag blev farmor och farfar. Nu är det drygt 3 månader sedan detta hände. Och Alex är enligt min fru det vackraste barnet i hela världen och hon brukar har rätt. I lördags tog vi en bild med 4 generationer hemma hos Therese och Toni. Holger född 1920, Carin 1954, Toni 1977 och Alex 2009.

Nu till en helt annan sak. Det händer ibland att min bror David och jag spelar Tennis. Allt för sällan nuförtiden.
I söndags kl 17 gick vi båda ut på tennisbanan i Bollnäs. Båda av oss vill vinna.
David börjar servar, men jag tar till slut hem första gem. Sedan servar jag i andra gemet och David vinner det. När vi spelar tredje gemet så finns en slags känsla att detta kan vara avgörande. Oj vad vi kämpar. Jag springer fram på en boll, hoppar upp i luften och smasha ned den på hans planhalva, men David hinner upp den bollen och slår en krossboll och leder nu med 2-1 i gem.
När jag var i Kina i maj så köpte jag ett nytt tennisrack, och trots förlusterna så känner jag att det ligger bra i handen. Jag måste bita ihop och går ut med tanken att det går att vända spelet, och det blir 2 lika, det blir 3-2 till mig.
David har bättre kondition än mig, men får springa lite mer än mig på plan, men nu börjar vi båda blir ganska trötta. Tennis är krävande, särskilt när ingen av oss vill släppa en boll i onödan och David och jag har spelat och kämpat för att vinna i våra inbördes matcher sedan vi var små. Idag går bollarna min väg och till slut vinner jag. Tennis är spännande och roligt!!Ja vi orkar inte mer än ett set nuförtiden!!!

Idag avslutas årets Israelresor för min del.
Den sista veckan har varit av privat karaktär tillsammans med min fru Carin. Ett par dagar var också Maria och Henrik med oss i Eilat innan de återvände till Uganda, där de jobbar som praktikanter i Trosgnistans missions och biståndsarbete.

Trosgnistans mission, (där jag jobbar som missionssekr). Har ett stort arbete i 12 olika länder. För några år sedan startades ett nätverk med ledare från detta arbete. Detta nätverk kallas ALIGN. Nu var det bestämt att detta nätverk skulle mötas till ett seminarium om mission och ledarskap i Israel och jag var ombedd att lägga upp denna resa med en del utflykter. Vi var 47 deltagare och det var en fantastisk stämning. Tänk att leda en sådan härlig grupp av deltagare med masaier, kenyaner, rwandier, kongoleser, ugandier, tanzanianer, indier, och så deltagare från Ukraina, Norge och Sverige.

Stämningen var på topp, vid några tillfälle blev det glädjefylld afrikansk dans.
Några av höjdpunkterna från min horisont:
Båtturen på sjön Gennesaret när Natsja sjöng ”O store Gud” ocjh Jacob från Indien talade om hur Jesus och Petrus gick på vattnet.
Bönestunden på Har Ben Tal, (lilla Hermon) vid syriska gränsen där stora pansarslag har stått både 67 och 73. Då bad vi om beskydd vid Israels gränser samt andeutgjutelser över Arabvärlden med många muslimer frälsta.
Missionsdagen då vi satte upp trosmål om 750 nya församlingar på 2 år i Trosgnistans arbete.
Mötet med den Palestinske pastorn i Betlehem som nu samlar över 200 människor varje söndag, vilken modig pastor som ibland hotats av militanta muslimska grupper men också fått sett många frälsningsunder.
Oljeberget med fokus på Jesu snara återkomst. Tänk att Bibeln berättar att Oljeberget skall dela på sig och en stor vattenkälla skall bryta fram i Jerusalem. Vattnet behövs snarast!!!
Urban, Siv och Carinas sång om Jerusalem vid tårarnas kapell vid Oljebergets sluttning, massor med människor från olika nationer drogs till vår grupp när de sjöng.
Gudstjänsten då David Prakasam predikade i Getsemane, de flesta satt och grät av gripenhet.
När vi trötta kom upp till övre salen sent på eftermiddagen och plötsligt faller anden och det känns som vi står i en himmelsk dusch och glömmer tid och rum och jubla inför Gud.
Nattvardsstunden vid Golgata då Curt predikar och vi ber för några av ledarna.
Sista kvällen på hotellet, då vi skrattar och jublar tillsammans och jag berättar vilken hårt arbetande broder jag delat rum med. Nämligen min bror David som skött allt ekonomiskt på resan men som även dragit timmerstockar på nätterna.
Skönt när borttappade deltagare blev återfunna, som Anita i Gamla stan, den långe masaii brodern James som vi tappade bort vid dygnporten nära Klagomuren, men Ingegerd såg honom och han blev så glad när han såg vår buss. Silas från Uganda som vi höll på att missa i Betlehem, men så kom han till slut.
Helt enkelt en underbar resa och efter den resan har jag och Carin njutit en vecka av Eilats blå himmel, sol, bad, motorbåt och god mat (och för Carin även lite shopping – det är märkligt med Carin och en del andra damer också för den delen, när de shoppas försvinner tröttheten).Men nu väntar vi på att få gå på flyget.

Det har varit en fantastisk vecka i Israel med en enorm glädje men också många tillfällen med tårar och gripenhet. De flesta av dessa pastorer har sett Israel för första gången i sitt liv. Detta blev en resa som för alltid skrivit in sig i mitt hjärta. "For God everything is possible". De jublade när jag påminde dom om "Today you did not wake up in Nairobi, Kampala, Coimbatore, Kigali or Goma. You woke up in JERUSALEM - THE GOLDEN CITY AND THE CITY OF OUR KING AND MESSIAH".
Igår kom min Carin ned till Israel och nu får vi njuta av en veckas semester i Eilat. Underbart!!!!

Ännu en fantastisk dag. PÅ förmiddagen hade vi seminarium om Trosgnistans hjälparbete. Detta är en annorlunda resa med våra ledare som rep. ca 250 - 300.000 kristna i Trosgnistans växande systerkyrkor runt om i världen. På eftermiddagen besökte vi flera "Jesus" platser invid Gennesarets sjö. Alla mina vänner från Indien, Kenya, Ukraina samt naturligtivs Skandinavien går runt på dessa platser med denna oerhörda känsla, att de vandra där en gång Jesus vandrat. Fanuel från Kenya talade på en plats idag, han berättade så gripande hur hans hustru hjälpt honom med resan då hon fick lite pengar vid sitt Sverige besök i somras. Hon ville så gärna att hennes make som är pastor skulle få denna upplevelse. Och så ikväll fick jag ett fint mail från hans hustru. Normalt sett skulle jag aldrig publicera ett mail när jag bara är brevbärare, men denna gång gör jag det, så här skriver hon.
"Hallo Goran,how was the trip to the bible land? We are praying for you all.Please have you met Rev.Fanuel Nyambuoro! please tell him to bring to me a little soil from the land where my Lord and saviour walked.May God bless you. MARGARET "

Ja nu är jag åter i Israel.
Jag var ensam som reste via Vien igår. Det gick bra för alla andra resenärer som kom med Tjeck air, Turkish airlines, Etiopian Airlines m.m. Vi har en internationell grupp denna gång med 47 personer. Men mitt flyg hade problem och jag blev ombokad och kom fram sist av alla så jag fick ta mig på egen hand till vårt hotell vid Gennesarets sjö. Flygresan som nu gick via Frankfurt var ingen höjdare. Jag kom mitt bland en grupp på 80 judiska damer på flyget, och fick sitta mitt emellan två av dom. Jag gillar inte att sitta i mitten på om där stolsraderna. Oj vad dom pratade, stod i gångarna, de hade säkert roligt, de var från en stor bank och hade varit på gruppresa och jag blev inklämd där. Nå, ja, nu är jag framme och är tillsammans med min stora internationella familj i Trosgnistans mission. Vi har hälsat med kramar, omfamningar, ryggdunkningar. Det känns underbart.
Nu är vi alla här. Idag på förmiddagen har vi haft seminarium och på eftermiddagen hade vi en båttur på sjön Gennesaret. Det är så annorlunda att ha en grupp från Afrika, Indien m.m. För dom tycks det mig som det är ännu mera storslaget att komma till platserna, sätta sina fötter där kanske Jesus har gått en gång. Att fylla en liten flaska med vatten som bevis att man varit vid Jordan floden. När Natasja sedan sjön sången ”O store Gud” på engelska då bröt jublet ut. Jacob som höll en liten predikan, berättade att Johannes evangeliet berättar om 7 underverk. Det var kemiska under (vatten till vin), matematiska under (5 kornbröd och 2 fiskar multiplicerades och blev mat för tusentals hungriga), ett fysikaliskt under på sjön då då Petrus gick på Gennesarets sjö utan att sjunka. Jag berättar det jag vet och dela mitt hjärta med dom, det är många glada skratt och hallelujarop.

Måndag kväll – äntligen hemma!

Underbart! Nu är jag äntligen hemma igen. Carin mötte mig på stationen och hon ville fira mig med farsdag, blommor, presenter och vi har just ätit gott med rostat bröd, avokado, färska räkor m.m.
Nu har vi myskväll. Tack Carin för att du finns! Israelresan är över, Norgehelgen ligger bakom och jag är hemma!!!!!!

Lördag – söndag i Bergen, Norge.

Nu är det söndag kväll och konferensen är över. Jag har predikat i Evangeli Templet, Trosgnistans församling i Norge. Även den kände pastorn Åge Åleskär har medverkat. Han är en mycket humoristisk trosförkunnare. Han talade om Abrahams välsignelse. Vi är Abrahams barn och välsignelsen ligger i släkten fortsatte han. En del är bekymrade över släkt-förbannelse, men det tog Jesus hand om på korset. Nu flödar välsignelsen i släkten.
Åge har ett otroligt minne. Vi hade möte tillsammans på en konferens för kanske 15 år sedan i Telemark Norge. Och han citerade min predikan nästa ordagrant. Här predikade jag om Israel i ett möte och ikväll talade jag om att ”Gud kan vända det onda som vi utsätts för till något gott”. Några personer blev frälsta ikväll och många kom fram för förbön. –Jag fick tala för ett missionsoffer till ett ”Rehabiliterings center” för ungdomar som utsatts för övergrepp under kriget i Uganda. Jag ”brinner” för denna insatsen och vi fick in över 60.000 nok i ett möte (ca 70.000 sek) Underbart!!!!

Fred 6/11 Båttur Eilat men jag flyger till Norge

Dag 9 Fredag 6 november. Båttur Eilat
Gruppen är kvar i Eilat och idag väntar en 4 timmars kryssning på Röda Havet. Det är BBQ lunch, sol och bad på däck, bad i Röda Havet. Helt enkelt en mycket populär tur.
Men jag kunde inte vara med. Jag reste igår kväll till Tel Aviv och idag på morgonen ringde klockan kl 4 på morgonen, snabbt ut till flygplatsen och avresa kl 7. Jag var så trött på flyget att jag sov över maten både till Wien och sedan till Arlanda.
På Arlanda träffade jag läkaren Alf Nordmark som nu följt med mig till Bergen, Norge. Jag ska tala på en konferens tillsammans med Åge Åleskär. När jag kom in på hotellrummet stod en skokartong på sängen. Där fanns nya svarta finskor av märket Ecco. Jag hade mailat Kjell Halvorsen och frågat om jag kunde få låna ett par gamla svarta skor av honom, då jag glömt att packa med mina inför helgen. Men här står nya skor, jag tackar och bugar………… Har rest i ca 15 timmar så nu blir det skönt att sova.
På måndag är jag hemma igen. Halleluja!!!!!

Petra

Dag 8 Petra
Redan kl 7 reste vi från hotellet i Eilat till gränsen. Några hade blivit sjuka och kunde inte följa med på Petra resan. 2 grabbar var heller inte nere i lobbyn då vi skulle åka. Jag ringer upp till deras rum. –Oj, var det idag vi skulle resa, sa de, vi kommer om 5 minuter, och efter 7-8 minuter var de i bussen.
På den Jordanska sidan mötte en ny guide oss. Han var ganska rolig och lite västerländsk i sitt tänkande. Han och jag hjälptes åt med guidningen. Gå inte bakom kamelerna varnade han, deras naturgas kan driva ett kraftverk. Petra kom på andra plats då jordens alla länder skulle rösta om vilka platser som skulle räknas till jordens sju underverk. Idag red jag på häst på väg in till klippstaden, det är så roligt, skulle vilja lära mig att rida på riktigt. "Sikh" (eller den smala passagen) in till klippstaden är fantastisk med de enorma bergsväggarna som reser sig 40 – 80 m lodrätt upp. Sedan alla dessa tempel, gravar, palats och teatern som rymmer 5000 personer utskurna i den rosafärgade sandstensklippan. Petra är värt ett besök. Jag har nog besökt platsen 25 ggr nu. Glömmer inte när jag var där första gången med min familj och min son Tobias sprang upp på det höga berget, "offerplatsen" och tog fantastiska bilder och vi tog familjebilder. Vi skulle få minnen för livet. Det var innan digital kamerans tid. Tyvärr fungerade inte en detalj inne i kameran så när filmen skulle framkalls blev alla bilder svarta. Jag har dock tagit en del nya bilder sedan dess. Är tillbaka i Eilat och har jag tagit farväl av gruppen och flyger hem en dag före de andra. Sitt nu på flygplatsen i Eilat. By By för denna gång.

Dag 7 Eilat
Eilat är Israels semesterparadis med ett underbart sommarklimat året runt. Efter morgonsamlingen åkte ett 20 tal personer ned till Korall beach. Vi hyrde cyklop, snorkel och grodfötter. Vattnet var 26 grader varmt och idag ville vi titta på livet under vattenytan. Jag såg nog ett par tusen färgglada fiskar, allt från 10 cm till smala och långa fiskar på 1 meter och allting däremellan. Det måste vara ett paradis för dykare. Stämningen var på topp och det var säkert ca 30 grader i luften. Många semesterfirare missar tyvärr detta. Man behöver inte vara proffs, alla klara av att dyka här.
Det är väldigt sällan som folk blir magsjuka på våra Israelresor, men denna gång har ett 20-tal personer i vår grupp problem med sina magar och många vilar sig idag. Även vår medarbetare Daniel Viklund, stackars han. Hoppas han blir kry tills imorgon.
Senare på eftermiddagen hälsade jag på min vän Rafi, han har ett stort företag med båtuthyrning, vattenskotrar och mindre kryssningsbåtar. Hans pappa och mamma är judar som kommit från Marocko. Men de har så många arabiska vänner i Marocko så hans pappa är ofta och hälsar på där och Rafi brukar också resa dit på semester. Det känns alltid skönt att höra om vänskap mellan araber och judar. De är ju faktiskt släkt med varandra.
Rafi lovade mig att då Carin och jag kommer hit på en privat resa i slutet på november så skall vi få disponera en av hans stora motorbåtar själva, nyinköpt från USA med 150 hk motor. Henrik och Maria får också följa med på en V.I.P tur då.Jag har skapat en liten tradition på våra resor, och min guide Joen vill att jag fortsätter med den. En av de sista kvällarna bjuder jag ut reseledarna och guiden i vår grupp på en fin köttrestaurang. Vi åt på Boston grill och fiskrestaurang ikväll, för min del blev det en stor entrecote. Riktigt gott.

Massada – Döda Havet – Eilat

Dag 6 Massada – Döda Havet – Eilat
Längs vägen i Juda bergsöken ser vi enkla beduinläger. Beduiner är nomader och många vill fortsatt leva nära naturen och bo i tält eller plåtskjul och har stora boskapshjordar. En hel del har dock flyttat in till städer och fått lägenheter och lever ett mer modernt liv. Men även vid beduintälten kan man se en Mercedes bil och en parabol antenn vid plåtskjulet. De är kända för stor gästfrihet.
Vi passerar Qumram och berättar om när ett par beduinpojkar fann en stor pergamentrulle som de sålde till en skomakare för 80 usd i Betlehem. Året var 1947. På märkliga vägar kom den senare i Israels händer och de fick köpa den för 250 000 usd. Den innehöll profetboken Jesaja och är troligtvis vår tids mest sensationella bibelfynd, dessa bibelfynd är 2000 år gamla. Skomakaren blev rik men om beduinpojkarna fick någon ytterligare provision det vet jag inte. Vi passerar Ein Gedi med sina vackra vattenfall, tyvärr ser man dom inte från vägen, men jag var där för 5 veckor sedan.
Nästa stopp blir Ahava fabriken. Här passar många på att köpa de populära hudkrämerna, priserna är låga och jag har en lång beställnings lista från Carin. Joen kallar dem skrynkelkrämer och påstå att damerna blir 7 år yngre och herrarna kanske lite äldre. - Det är mest damer som köper.
Vi fortsätter till Massada. 22 personer har bestämt sig för att tillsammans med Johannes gå upp för den slingrande stigen. Ytterligare 20 personer åker linbana med Joen. Joen ville att alla skulle åka linbana men ungdomarna ville hellre gå. Jag hörde efteråt att gruppen fått en enastående guidning av Joen. Oj vilken tragedi då 1000 människor år 73 e.kr är så pressade att de väljer att begå ett kollektivt självmord, hellre dö i frihet för egen hand än att falla i händerna på den grymma romerska armén.
Så kommer vi till Döda Havet, jordens lägsta punkt och jordens märkligaste insjö och jag brukar även kalla den världens största vattensäng. Här flyter man som en kork. Unga och gamla har roligt här.
På resan ned till Eilat berättar jag några trevliga historier. Min läromästare Hilding Fagerberg brukade säga, ”man måste få skratta lite också”. Sedan lämnar vi mikrofonen fri. Det är sång och korta berättelser. Vi som åkte i buss nr 1 kommer nog inte att glömma Lottas vittnesbörd. För 15 år sedan fick hon Leukemi, 5 % chans att överleva. Medicin, behandlingar, benmärg från sin syster och mycket förbön. Lotta överlevde och har varit med på många Israelresor sedan dess. Hon är ett stort mirakel och en levnadsglad kvinna i sina bästa år. Gud gör mirakel i vår tid!

Jerusalem – Betlehem

Dag 5 Jerusalem – Betlehem
Idag besökte vi Trädgårdsgraven. Det kallas också Gordons Golgata. Först gick vi upp till utsiktsplatsen över Golgata kullen. Där ser man klippan som ser ut som en huvudskalle, kanske var det däruppe på kullen som Jesus korsfästes. Denna klippa har långt tillbaka hört ihop med Moria berget som kommer ut under Jerusalems murar några hundra meter därifrån. Det känns mäktigt. Sedan predikar Johannes för oss om Jesu död och uppståndelse. Jag tror jag kan säga att han talade rätt in i våra hjärtan. Sedan frågar han om någon vill bli frälst. 7 st räcker upp sina händer och beder med Johannes i frälsningens bön. Efteråt firar vi Herrens måltid. När mötet var slut sitter nästa alla kvar och så börja folk sjunga i anden, det är ljuvligt. Efter en stund går vi därifrån ned till den tomma graven. Alla vill gå in i graven. När vi lämnar platsen och kommer ut på gatan utanför så kommer en ung arab till mig. Så fort han ser mig skiner han upp. Han vet att jag brukar hjälpa honom att sälja kokos-choklad till gruppen. Jag berättar att han inte har någon pappa och han studera data och den som köper hjälper honom lite. Många köper och han blir ändå gladare. Jag trodde att jag bara skulle behöva hjälpa honom i 3-4 år, men nu har jag hjälpt honom i snart 10 år, så idag frågade jag om han inte blir färdig med sin datautbildning snart, - om 3 månader svarade han. – Vi får se!?
Sedan åkte vi till Betlehem och tittade på födelsekyrkan, åt en jätte god lunch och sedan besök i souveniraffären. Idag handlade gruppen mycket, men det finns fina saker i den affären, olivträdsarbeten, smycken, judiska symboler m.m. –Det kändes väldigt bra att besöka Betlehem idag. Jag hade ett intressant samtal med vår muslimske guide, Nasser. Han var en klok man och trots konflikten mellan judar och araber så kändes det som att det inte fanns hat och bitterhet hos honom mot judarna. Han var mest besviken på Arafat. – Om han ändå hade skrivit på freden år 2000, då hade vi inte haft någon mur som skiljer oss åt och livet hade varit mycket bättre för oss alla, säger han. Nasser ville inte ha någon två statslösning heller. Landet är så litet, det vore bättre om vi alla kunde samsas i samma land, både judar och araber, det var hans åsikt. –Det är inte enkelt, men det kändes hoppfullt med hans försonliga inställning och han trodde att 50% i Betlehem tyckte som han.
Besöket avslutades med ett gripande besök på Yad Vashem, minnesplatsen över judeutrotningen. Jag återkommer mer om detta vid annat tillfälle. Imorgon lämnar vi Jerusalem, många lämnar nog en bit av sitt hjärta kvar här!

Jerusalem är diamanten bland ädelstenarna

Dag 4
Omid, blev frälst för 6 månader sedan. Han kommer från J Amritzers kyrka i Stockholm och har persisk bakgrund och var tidigare muslim. Han är personlig tränare och jobbar med diet rådgivning och har gett både mig och Johannes några goda råd. ”Det vilar något mäktigt över Jerusalem, jag njuter av att vara med på resan” sa han, då vi gick ned från Olivberget.
På Olivberget talade jag om det stora löftet, att Jesus ska komma tillbaka. Upprättelsen av Israel är ett stort tidstecken som annonsera denna händelse. Bibeln säger faktiskt att Messias en dag ska stå på Olivberget. Idag dramatiserade jag texten lite extra och berättade hur stora nyhetskanaler kommer att vara på plats, när världens nationer enligt Sakarja kap. 12 skall gå emot Jerusalem. Det blir extra sändningar på både TV 4, Rapport, Aktuellt och de stora nyhetskanalerna CNN och BBC när detta ska ske…. I Uppenbarelseboken står det ”Se han kommer med skyarna, och allas ögon skall se honom”.

Det tar 20 minuter att gå ned för Olivberget till Getsemane. Man passerar Tårarnas kapell (Dominus Flavius) det betyder Herren grät. I Getsemane talade Daniel till oss om Jesu kamp, Efter Gudstjänsten går gruppen runt bland Olivträd och sedan ett besök i Alla Nationers kyrka.

Utsikten från Olivberget slår det mesta. Man ser Sionsberg, Tempelberget där nu moskéerna står. Jerusalems mur och den igenmurade ”Gyllene porten”. Kidrondalen. Alla blir så betagna av utsikten och köpmännen väntar hela tiden på att gudstjänsten ska ta slut så de får sälja sina planscher och vykort. En pojke fick rida kamel.

Vi har en kvinna i gruppen som heter Gun, hon sitter i rullstol. Hennes son Robert är med och hjälper sin mamma. De är otroliga och det går så bra för dem och när det behövs ett extra handtag så finns flera till hands i gruppen.
Daniel sitter denna gång i min buss och guiden Joen och Johannes i den andra. När det är lite allsång i bussen så kan man tro att det är hel sångkör vi har med oss, oj vilken sångarglädje.

Idag besökte vi också övre salen. När vi kom in i den salen så stod 150 personer där från olika länder i Latinamerika, de sjöng och bad, hela atmosfären var laddad. När de var färdiga fortsatte vi. Johannes har en förmåga att predika om den Helige Ande och sedan få människor att öppna sig för dopet i Anden.

Vi vandrade sedan ned till Klagomuren, jag sa till min grupp; ”om ni nu har några klagomål på resan, så passa på och lämna dom vid klagomuren”. Sedan fortsatte vi in i gränderna i gamla stan, vi gick via Dolorosa, det sägs att affärsmännen får betala extra mycket för sin lokal hyra längs denna väg. Det är mycket turister, men de flesta gå förbi affärerna, ingen vill komma bort från gruppen. Inte långt från Gravkyrkan åt vi lunch. Sedan kunde alla gå och handla under en timmes tid. Jag köpte själv en axelväska i läder, först ville säljaren ha 110 usd men när vi var färdiga så fick jag betala 40 usd, jag var mycket nöjd ända tills Joen min guide kom från samma affär och köpte en likadan väska, han kom med ett stort leende, han hade bara betalt 20 usd för sin.

Ikväll har vi haft en trevlig sångkväll i lobbyn under det att vi suttit skönt i fåtöljerna och druckit kaffe, själv gillar jag inte kaffe så jag tog en kopp choklad. – Det sover man bra på. God natt!

Dag 3
Det första stoppet idag är Saligprisningarnas berg. Det har blivit en av mina favoriter. Från detta berg har man en ”outstanding” utsikt över Gennesarets sjö. Nedanför berget gick en viktig handelsväg på Bibelns tid. Här måste Jesus och lärjungarna ofta gått fram, och från detta berg, hölls världens mest berömda predikan. Matteus var den lärjunge som på bästa sättet fångade upp mästarens undervisning. Det verkar som han nästa ordagrant har kunnat återge denna odödliga predikan. Jag brukar endast stanna vid de åtta saligprisningarna. ”Saliga är de som är fattiga i anden”. Vad Jesus säger är; ”att när människan inser sin egen begränsning, sitt ständiga behov av Gud, då är hon salig”. Salig är ett svårt ord att översätta från grekiskan, men det betyder en överjordisk lycka. Det är inte när vi är stolta och övermodiga som vi är att gratulera, men när vi är ödmjuka, barmhärtiga och fattiga i anden, ständigt beroende av Gud. Då får vi vara med om livets stora äventyr. Gud finns och kan leda en liten människa på sitt personliga sätt.
Sedan fortsatte vi ned till Petrus platsen. Här läste Daniel från Joh. 21 och talade om Petrus som examinerades i ämnet kärlek. ”Älskar du mig” det är frågan Jesus så närgånget ställer. Detta är en oerhört vacker plats, alldeles invid sjön, kanske var det just här Jesus stod på stranden, när lärljungarna hade fiskat hela natten. Detta är platsen för upprättelse, även om du har misslyckats ”femtioelva” gånger säger Daniel, han har själv svårt att hålla tårarna tillbaka då han lever sig in i berättelsen. Daniel skall precis säga Amen, då en katolsk präst kommer och säger, nu måste ni flytta på er, en grupp på 4 katoliker skall hålla mässa. Jag tycker att den där prästen kunde lugnat sig, eller tagit platsen bakom oss, som var ledig, men… Efter mötesstunden går alla runt på egen hand, några går ned till vattnet, andra tittar på de stora träden. Benjaminfikus, Jakarandaträdet, Flamträdet och Daddelpalmerna. Det är sagoligt vackert runt Gennesarets sjö. Resan fortsätter till Kapernaum. Vi tittar på ruinerna och hör lite om stadens historia, idag ligger den i ruiner, men vad sa Jesus om Kapernaum, ”du skall fara ned till dödsriket”. Tala om en träffsäker profetia, så blev det.

Underbara platser i all ära, men nu är det lunchdags. Idag äter vi på Ein Gevs fiskrestaurang. Kibbutzen ligger på Gennesarets östra strand och maten smakar gott. Nu har vi besökt 2 kibbutzer och fått en liten uppfattning hur dessa ”kollektiv” fungera, frivillig socialism, eller kommunism om man så vill. Men mer och mer börjar även dessa kibbutzer att privatiseras.

Dagen avslutas med en dopförrättning i floden Jordan. Johannes Amritzer talar om dopet. 2 yngre deltagare skall döpas. Det är fullt med småfisk och de nafsar lite på dopkandidaternas fötter. Några stora fiskar på 40-50 cm finns också i närheten. En ”Ihller”, ser ut som en liten säl, den simmar i floden och verkar lite nyfiken, det är första gången jag ser ett sådant djur här.
Det är underbart med dopförrättningar och vi har säkert fått döpa 150 personer på våra resor. Grupper från hela världen kommer hit. Efter detta påbörja vi resan upp till Jerusalem. I vår buss är det ganska mycket allsång. Daniel sjunger och spelar med gruppen och stämningen är på topp. Vi stannar på utsiktsplats vid Jeriko och berättar lite om världens äldsta stad. När bussen rullar in i Jerusalem så spelas en mäktig sång om Jerusalem i högtalarna och när denna odödliga stad öppnar sig för vår grupp så är det glädjerop i bussen. Städernas stad, den stora konungens stad. Mer om Jerusalem senare…. Vi checkar in på vårt hotell ”Shalom”. Tack för idag!!

Galilén och ”The miracles of Jesus”

Idag är det fredag. Deltagarna i vår grupp kan välja på att stanna på kibbutz hotellet som ligger vid sjön Gennesaret eller följa med på en extra utflykt till Golan bergen och senare till Nasaret.
Men allra först får hela gruppen vara med på en båttur på sjön. Vädret är inte det bästa idag. Det är regnigt men ändå ganska varmt. Trots regnet på förmiddagen är stämningen god. Daniel Viklund sjunger med gruppen och spelar på sitt medhavda dragspel. ”Vid Gennesaret en morgon fick jag se han komma fram…”, sedan talar han om Jesus som miraklernas Jesus. Hela området i Galilén påminner om Jesu underverk. På båten säljer de en Bibelkarta över Gennesaret med dess närområden. På kartan står det ”The miracles of Jesus”.
När vi är i land väljer ett 20 tal att stanna hemma, några av barnen vill bada i sjön, några åker in till Tiberias och 46 personer följer med på utflykten. Först reser de upp till Golan, de får höra guiden Joen berättar om krigen 1967 och 1973. Fram till 1967 hände det nu och då att syriska krypskyttar sköt mod Israeliska jordbrukare på östra sidan, det var på några ställen bara en tunn strandremsa som Israel hade vid östra stranden. Men så kom kriget 1967. Den dåvarande arabiska propagandan förkunnade att det skulle bli det sista kriget, judarna skulle krossas och kastas i havet. Så blev det inte. Israel intog hela Golan och gränsen flyttades många mil österut. Från bergstoppen Har Ben Tal ser man långt in i Syrien, (dock inte idag, för sikten var dålig på grund av vädret). Sedan fortsätter resan över Galliens vackra landskap och gruppen kommer till Nasaret Village, där kan man se hur livet fungerade i Nasaret på Bibelns tid, här finns olivpress, en gammal vinpress, fåraherdar och små boskapshjordar. Naturligtvis måste det finnas Olivträd i "Nasaret Village", tänk att ett Olivträd som är 400 år gammalt har omplanterats hit. Hur vågade de? Jag vågar knappt omplantera ett äppelträd som är 5 år hemma, då jag är rädd att det skall dö.
Den stora Bebådelsekyrkan reser sig mäktigt i Nasaret, byggd över den grotta där ”snickar-fästemön” blev himladrottning. Från en höjd i Nasaret får gruppen till sist se ut över den väldiga Harmageddonslätten, här skall enligt Uppenbarelseboken den sista kampen utkämpas.
Resan hem till hotellet går över den stora slätten. Kl 19 möts vi alla i matsalen, en gäst sa en gång på en av resorna, ”det är som varje middag är en brölloppsmidag”. 4 rätter varje kväll och här vid kibuttzerna är maten extra god. Inför varje resa bestämmer jag mig för att jag skall äta lite mindre, men frestad av den goda maten ändrar jag på detta och tänker, ”jag drar ned på mat intaget då jag kommer hem istället”, och när jag kommer hem, så skjuter jag på nytt på det beslutet..
Kvällen avslutas med en samling där Johannes talar om kallelsen och anknyter till att Jesus här kallade sina lärjungar.En härlig dag har fått sitt slut. God natt!

Dagbok från Israelresan

Dag 1 jag ska försöka skriva dagbok från min Israelresa. Bodde över på Arlanda natten tills idag. Hade klockan på väckning 4:50 och skulle försöka vara vid inchecknings desken kl 5:10 men kom först 5:20. Ett par makar väntade på mig, de hade aldrig flugit tidigare. Du förstår sa kvinnan, vi har aldrig flugit, vi är bönder från Småland. Allt gick bra. Johannes Amritzer var också på plats och hade med sig en kille som heter Omid, nyfrälst sedan 6 månader och med ursprung från Iran. Vi flög via Wien till Tel Aviv, vi var 48 personer på flyget från vår grupp och 16 personer som hade kommit med ett annat flyg en dag tidigare. Totalt var vi 64 personer.
7-8 personer i gruppen är mellan 10-17 år, resten mellan 20 –75, som ett stort släktkalas. När vi landat i Tel Aviv kommer en av ”papporna” till mig och fråga om det blir dop, för hans två döttrar vill så gärna döpas på resan. –Visst blir det dop, svara jag.
Efter att vi fått våra väskor går vi ut till bussen, 2,5 tim körning till hotellet vid Gennesarets norra strand. Jag berättar lite allmänt vad som väntar på resan. Daniel Viklund, Johannes Amritzer och guiden Joen presenterar sig för gruppen. Johannes berättar om sitt ursprung från Österrike och hur hans farfar en gång kämpat för Hitler och hur han vid en tidigare resa grät då han kom till Yad Vashem (en minnesplats efter judeutrotningen) och såg allt judarna gått igenom. Han berättade hur Teodor Herzl blev Sionismens grundare och förkämpe i modern tid. Under resan till Gallilen mörknar det men gruppen får veta att vi kör på kustvägen via Sharonslätten, sedan genom Samariens bergspass där det finns många byar med israel araber, totalt är ca 1 miljon av israels 7,3 miljoner invånare är araber och sedan över 80 % judar.Vi kommer ut på Harmageddonslätten, på grund av mycket trafik tar resan lite längre tid än den brukar. 7:30 är vi framme, vi får våra rum, en trevlig hotell anläggning med småhus, sedan blir det 4 rätters middag och en kort informationsträff där jag berättar om morgondagen. Daniel sjunger lite hebreiska sånger med gruppen och stämningen känns riktigt bra. När gruppen sjunger ”jag blir så glad då jag ser dig” då flinar alla, men Daniel berättar att orden egentligen syftar till ”då jag ser Jerusalem”.

Under några helger i oktober har jag talat i möten i Hudiksvall (Filadelfia Högliden) och Bollnäs Pingstkyrka. Där talade jag om Israel i världens blickpunkt. Vår Israelkör sjöng underbart i mötet och det var ganska många samlade från olika kyrkor i trakten. Pastor Curt-Erik hade meddelat tidigare att de också ville ta upp en offergåva till Trosgnistans nystartade center i Kitgum i Uganda. Till detta center har Trosgnistan fått 350.000 kr i bidrag från Radiohjälpen, hela centrat inkl. första årets driftkostnad beräknas till 550.000 kr. Vi har också fått ett löfte på 50.000 kr från en second hand butik och det är bara helt underbart att se den upp-backning som Trosgnistan får från många håll. P3 gjorde ett försåtligt angrepp på Trosgnistan och en reporter där hade lyssnat igenom 8 timmar med predikningar, främst med mig och min pastor Curt Johansson. De hade klippt ut några delar där vi var ganska livliga och även bad för sjuka, och med en försåtlig vinkling menade de att Sida gav pengar till helbrägdagörelse. Det lät som en sammanblandning. de kallade programmet för granskning. Men det var ingen granskning i ordets rätta bemärkelse utan mer okunskap och förutfattade meningar. Naturligtvis går varken Sida pengar eller bidrag från Radiohjälpen till Evangelistaions kampanjer med bön för sjuka. Det är oerhört viktigt för en hjälp-organisation att endast använda en bidragsgivares pengar till det som det är adresserat till, och det gäller både stora och små bidrags givare. Att sedan kristna ber för sjuka är en naturlig del av det kristna livet. I söndags fick vi höra ett underbart vittnesbörd, där Kent Ståhl berättade att en kvinna som heter Carina från Hönö blivit av med sin cancer. Hon har fått både läkarbehandling och förbön, men mänskligt sett fanns inget hopp för ett år sedan men nu var hon frisk. - Vi tackar Gud både för läkarnas insats men också bönens makt, och önskar Carina och Christer allt gott som vi känner väl.

Vårt barnbarn Alex

Ja, här får du se på några bilder på vårt barnbarn Alex. Toni och Therese, två stolta föräldrar. När Carin sa, "det var den vackraste lilla pojke jag har sett", så nickar Therese och säger "ja, jag vet". Carin är nu tveksam om hon skall följa med till Israel i november. Alex har tagit hennes hjärta. -Jag kan berätta att Alex mådde väldigt bra då han låg bredvid mig i soffan en söndag i oktober, se bild nedan. Detta lilla underverk föddes 6 sept. Carin fick beskedet på sin mobil och väckte mig mitt i natten och gratulerade mig till att blivit farfar. På morgonen gick jag upp ganska tidigt, efter en stund kom ett sms från sovrummet, "skall du inte ge farmor, kaffe på sängen". Och så blev det.

Första hälsning

Nu har jag också kommit igång med min blogg. Det är väl naturligt att min första bild blir en bild från Israel. Jag står på Olivberget tillsammans med min kära hustru Carin. Det kommer mer bloggande med tiden. Just nu händer det mycket i mitt liv.