Hej och Shalom
Jag är i Israel för 99:e gången, började resa i maj 1976 och då med Hilding Fagerberg, efter 3 resor med min vän Abona Hilding, som han kallades av vår arabiske guide på den tiden, så började jag med egna resor. På 80 talet blev det flera resor med min gode vän Ove Marcelind och sedan med en lång rad olika förkunnare och flera resor med Trosgnistan, och naturligtvis med min fru och bäste vän Carin.
Min gode vän Birger Skoglund har jag också gjort många resor tillsammans med.
Tiden går fort och nu gör jag min 99:e resa. Denna gång med Johannes Amritzer och Daniel Viklund. Vi gör för 8:e året i rad en resa tillsammans. Daniel har mycket av "Israel" inom sig och har satt sig in i ämnet och sjunger så att änglarna jublar. Johannes har en förmåga att lyfta fram att samme Jesus som var här för 2000 år sedan är med på resan här och nu. Nu kan det ske under.
Nu är vi 110 personer på resan. vi satte stopp där men många stod på väntelista som aldrig kom med.
Igår kväll hade jag presentation och informations kväll med gruppen. Många familjer är med på resan och åldrarna är från 5 år och uppåt 80 år, som ett stort släkt kalas.
Pastorsfamiljen Barkenbom är med, hela familjen, de hade varit nere och badat i sjön idag på morgonen och frun sjöng för familjen, " vid Genesaret en morgon...".
Missionsläkaren Sture Nyhoolm som varit ute i 27 år vid den yttre frontlinjen i länder som Somalia, Sudan, Kenya m.m. och hjälpt tusentals människor. Han har även tidigare jobbar med Trosgnistan i Kenya.
Vi började denna dagen med en båt tur och Det var Daniel som talade och sjöng, en underbar stund men det gungade lite ute på sjön, men helt ok.
Nu är en stor del av gruppen till Golan höjderna, vid tårarnas dal, där en enorm drabbning ägde rum 1973, det berättar jag lite om på min senaste Israelskiva med 6-7 predikningar om Israel, bl.a. Israel-hendningarnas tider och Jesu tillkommelse.
Nej, nu ska jag inte skriva mer, jag ska ut och bada i min "söndagsskol sjö". vi bor på kibuttz hotellet Ginnosar och vi har egen badstrand. Välkommen med till landet som jag kallar "diamanten bland pärlorna".
I februari gör jag min hundrande resa til Israel, då tillsammans med Carin samt Mikael o Linda Järlestrand. En trevlig fest och minneskväll skall vi ordna då.
Det höll på att gå på tok denna gången, jag hade av misstag packat ned Carins pass och var färdig att resa ned till Arlanda, men som en tillfällighet drog jag ut en låda för att leta en cd skiva och fann då ett pass i lådan, då jag tittade på det, ja så var det mitt pass. Oj, en lättnadens suck.
Ja, jag är ingen ungdom längre, men inte så gammal heller, jag är 913 år yngre än vad Metusalem var då han dog, så då vet du.
Kanske itne skriver så ofta på bloggen numera, det blir mer på facebook, med korta inlägg, är du på facebook så kan vi träffas där. Vi ses!!!
lördag 30 oktober 2010
lördag 31 juli 2010
Nu är det 31 juli och jag gör en tillbaka blick på månaden.
Juli började med underbart väder och Carin o jag tillbringade ganska mycket tid i stugan, där jag byggde upp en timrad mur invid en slänt. Så den lutande tomten får lite jämnare ytor.
Sedan åkte jag ned till Smålandskonferensen, för ovanlighetens skull utan Carin. Hennes pappa, min svärfar dog en veka innan konferensen just fyllda 90 år och tillsammans med syskonen blev det en del planering för henne inför begravningen..
Smålandskonferensen var så bra och drog storpublik. Lokalen rymmer ca 1500 personer och det var fullsatt på tisdag och lördag kvällen och välfyllt övriga kvällar. Många människor upplevde starka gudsmöten. Några blev frälsta och andra blev helade och andedöpta.
Det var 40 års jubileum och många höjdpunkter, kända talare. Våra gäster från Indien o Kenya med David o Ketzi Prakasam och John Abisai var så bra.
Barnmötena hade samlat mer barn än på många år. Insamlingarna var strålande. Jag bad om 50.000 kr till omkostnader för Smålandskonferensen sista lörd. kvällen men det kom in ett rekordoffer på 142.000 kr. En av mötesvärdarna gav mig lappen om detta och sa nästan stammande, du ser rätt, det var så mycket som kom in. (Detta visar hur mycket många uppskattar konferensen).
När Birger hade predikat och bett för människor (ett starkt och allvarsamt budskap), så bröt en otrolig glädje ut, det var inte planerat, men det var glädjefest inför herren och många dansade av glädje tillsammans med vårt underbara lovsångsteam.
Väl hemma igen efter konferensen så blev det två fina begravningar i vår kyrka. På torsdagen begravdes Erik Ståhl som också uppnått 90 år och sedan på fredag min kära svärfar Holger också han 90 år. Båda dessa män dog, gamla, lyckliga och mätta på att leva. De dog i tron på sin älskade frälsare och de hade sina familjer samlade. Holger min svärfar var en mycket fin människa och det verkar som alla tyckte om honom. Han hade en mycket trevlig humor som han fick behålla ända intill slutet.
Under sista vecka har det varit mycket kommentarer runt Benny Hinns besök på Livets Ord. I synnerhet hans predikan på lörd. kvällen. Det fanns delar i den predikan som dels var spekulativa och som saknade förankring i klassisk kristen tro. Jag tycker Ulf gjorde det bra som avslutade med orden. Gå hem och läs Bibeln, behåll det som är gott och släpp det andra.
Även Paulus tillrättavisade Pethrus i fråga om detta med omskärelsen, men de fortsatte båda som respekterade ledare i den tidiga kyrkan.
Men det kan nog vara en nyttig upplevelse även för kända predikanter att få sin predikan ”synad”. Bibeln säger ”pröva allt” och behåll det som är gott, detta gäller även profetiska budskap.
Annars är det en del praktiskt arbete för mig denna vecka då jag tillsammans med min son Tobias målar om vårt hus. Tobias jobbar på Bygg Ole numera men har jobbat många år som målare, oh vilken hjälp han varit till då det gäller vår stuga och villa. Tack!!!!!!!!!
I veckan tackade vi av Marianne Persson som jobbat på resebyrån sedan oktober. Hon har varit till stor nytta och kommer säkert att jobba extra ibland hos oss, men nu börjar vår son Toni fr 9 augusti. Vi säger välkommen in i teamet, härligt att få jobba med mina vuxna söner.
Det bokas ganska mkt på resorna under hösten och flera är nu redan fullbokade. Antalet lediga platser krymper för varje dag…
Ha en fortsatt bra sommar!!!!
Sedan åkte jag ned till Smålandskonferensen, för ovanlighetens skull utan Carin. Hennes pappa, min svärfar dog en veka innan konferensen just fyllda 90 år och tillsammans med syskonen blev det en del planering för henne inför begravningen..
Smålandskonferensen var så bra och drog storpublik. Lokalen rymmer ca 1500 personer och det var fullsatt på tisdag och lördag kvällen och välfyllt övriga kvällar. Många människor upplevde starka gudsmöten. Några blev frälsta och andra blev helade och andedöpta.
Det var 40 års jubileum och många höjdpunkter, kända talare. Våra gäster från Indien o Kenya med David o Ketzi Prakasam och John Abisai var så bra.
Barnmötena hade samlat mer barn än på många år. Insamlingarna var strålande. Jag bad om 50.000 kr till omkostnader för Smålandskonferensen sista lörd. kvällen men det kom in ett rekordoffer på 142.000 kr. En av mötesvärdarna gav mig lappen om detta och sa nästan stammande, du ser rätt, det var så mycket som kom in. (Detta visar hur mycket många uppskattar konferensen).
När Birger hade predikat och bett för människor (ett starkt och allvarsamt budskap), så bröt en otrolig glädje ut, det var inte planerat, men det var glädjefest inför herren och många dansade av glädje tillsammans med vårt underbara lovsångsteam.
Väl hemma igen efter konferensen så blev det två fina begravningar i vår kyrka. På torsdagen begravdes Erik Ståhl som också uppnått 90 år och sedan på fredag min kära svärfar Holger också han 90 år. Båda dessa män dog, gamla, lyckliga och mätta på att leva. De dog i tron på sin älskade frälsare och de hade sina familjer samlade. Holger min svärfar var en mycket fin människa och det verkar som alla tyckte om honom. Han hade en mycket trevlig humor som han fick behålla ända intill slutet.
Under sista vecka har det varit mycket kommentarer runt Benny Hinns besök på Livets Ord. I synnerhet hans predikan på lörd. kvällen. Det fanns delar i den predikan som dels var spekulativa och som saknade förankring i klassisk kristen tro. Jag tycker Ulf gjorde det bra som avslutade med orden. Gå hem och läs Bibeln, behåll det som är gott och släpp det andra.
Även Paulus tillrättavisade Pethrus i fråga om detta med omskärelsen, men de fortsatte båda som respekterade ledare i den tidiga kyrkan.
Men det kan nog vara en nyttig upplevelse även för kända predikanter att få sin predikan ”synad”. Bibeln säger ”pröva allt” och behåll det som är gott, detta gäller även profetiska budskap.
Annars är det en del praktiskt arbete för mig denna vecka då jag tillsammans med min son Tobias målar om vårt hus. Tobias jobbar på Bygg Ole numera men har jobbat många år som målare, oh vilken hjälp han varit till då det gäller vår stuga och villa. Tack!!!!!!!!!
I veckan tackade vi av Marianne Persson som jobbat på resebyrån sedan oktober. Hon har varit till stor nytta och kommer säkert att jobba extra ibland hos oss, men nu börjar vår son Toni fr 9 augusti. Vi säger välkommen in i teamet, härligt att få jobba med mina vuxna söner.
Det bokas ganska mkt på resorna under hösten och flera är nu redan fullbokade. Antalet lediga platser krymper för varje dag…
Ha en fortsatt bra sommar!!!!
fredag 4 juni 2010
Ship to Gaza
För några dagar sedan hade många politiker och tidingar i Europa ett mycket skarpt fördömande av Israel efter tragedin på Medelhavet. P1 hade igår torsdag ”studio ett” en mycket balanserad rapportering av händelserna så också kvällsnyheterna under torsdagen.
Även vi som kallar oss Israelvänner vill inte ensidigt gå ut och försvara Israels bordning av fartygen. Det som hände var en tragedi och det är svårt att veta exakt hur Israel borde ha handlat. Kanske de borde låtit båtarna passera och leverera sin last efter kontroller, men det är inte helt enkelt.
De civila i Gaza behöver hjälp, de lider, men det är faktiskt känt att Palestinska folket har fått mer bistånd per capita och territorier än t.ex. Afrika. Borde inte FN och EU rikta kraft att kontrollera vad biståndet tar vägen. Är inte ett av de stora problemen, korruptionen i detta samhälle, Israel hatet, och att man ger allt för att få vapen istället för att bygga företag, sjukvård, industrier och om det fria ordet någonstans är förtryckt så är det väl i dessa områden. Om man slutar med raketbeskjutning, erkänner Israels rätt att existera, då har vi en två statslösning ganska snart och embargot är borta.
Och visar inte filmer nu efteråt från båten ”Mavi Marmare” hur några aktivister uppträdde som huliganer och med baseboll klubbor och järnrör angrep soldater. Är detta fredsaktivister?
Meningarna går i sär om Israel har rätt eller inte att borda ett fartyg på internationellt vatten. Usa har gett andra kommentarer än Europa.
Israel befinner sig i krig med Gaza. Hamas har inte slutat med raketbeskjutningar, även andra grupper skjuter mot civila samhällen inne i Israel från Gaza. I det läget uttryckte USA,s vice president att Israel hade rätt att stoppa och kontrollera fartyg på väg mot Gaza.
De flesta är överens om att denna konvoj inte var en helt neutral hjälpsändning, deras syfte var politiskt, att få propaganda mot Israel och deras embargo.
På Hamas karta finns inte Israel, På den Turkiska hjälporganisationes karta (IHH) finns inte Israel. Flera av de andra aktivisterna är kända för sitt Israel hat.
Turkiet har fördömt Israel oerhört hårt, men sitter inte Turkiet i glashus. Hur skulle Turkiet reagera om Israel eller omvärlden blandar sig in i Turkiets politik gällande Kurdernas situation.
Låt säga nu att Embargot lyfts från Gaza, båtar får angöra deras hamnar.
Bör lasten på båtarna kontrolleras, eller kommer det att anses som förmynderi?
Vem ska kontrollera lasten?
Vem skall hållas ansvarig om Hamas för in vapen (gömda i container) som de sedan riktar mot Israel?
Bör Israel lita på att FN och EU klara ett sådant uppdrag?
FN gav sig iväg från Sinai inför 6 dagarskriget då Nasser körde ut dom. EU kontrollanter gav sig iväg efter att de blev beskjutna av militanta grupper på Gaza remsan för några år sedan, de skulle kontrollera gränsövergången till Egypten.
Fred måste bygga på både fred och säkerhet. OM Embargot bryts, så måste någon kunna kontrollera att inte Gaza blir en välutrustad filial till Iran med dösbringande vapen som hotar Israels existens. Vem klarar det? Bör inte det ”tänket” finnas med i denna debatten?
De som förespråkar att de nu endast handlar om att bryta embargot, bör också väga in vad konsekvenserna av ökad vapeninförsel till Gaza kan föra med sig.
Göran Duveskog
För några dagar sedan hade många politiker och tidingar i Europa ett mycket skarpt fördömande av Israel efter tragedin på Medelhavet. P1 hade igår torsdag ”studio ett” en mycket balanserad rapportering av händelserna så också kvällsnyheterna under torsdagen.
Även vi som kallar oss Israelvänner vill inte ensidigt gå ut och försvara Israels bordning av fartygen. Det som hände var en tragedi och det är svårt att veta exakt hur Israel borde ha handlat. Kanske de borde låtit båtarna passera och leverera sin last efter kontroller, men det är inte helt enkelt.
De civila i Gaza behöver hjälp, de lider, men det är faktiskt känt att Palestinska folket har fått mer bistånd per capita och territorier än t.ex. Afrika. Borde inte FN och EU rikta kraft att kontrollera vad biståndet tar vägen. Är inte ett av de stora problemen, korruptionen i detta samhälle, Israel hatet, och att man ger allt för att få vapen istället för att bygga företag, sjukvård, industrier och om det fria ordet någonstans är förtryckt så är det väl i dessa områden. Om man slutar med raketbeskjutning, erkänner Israels rätt att existera, då har vi en två statslösning ganska snart och embargot är borta.
Och visar inte filmer nu efteråt från båten ”Mavi Marmare” hur några aktivister uppträdde som huliganer och med baseboll klubbor och järnrör angrep soldater. Är detta fredsaktivister?
Meningarna går i sär om Israel har rätt eller inte att borda ett fartyg på internationellt vatten. Usa har gett andra kommentarer än Europa.
Israel befinner sig i krig med Gaza. Hamas har inte slutat med raketbeskjutningar, även andra grupper skjuter mot civila samhällen inne i Israel från Gaza. I det läget uttryckte USA,s vice president att Israel hade rätt att stoppa och kontrollera fartyg på väg mot Gaza.
De flesta är överens om att denna konvoj inte var en helt neutral hjälpsändning, deras syfte var politiskt, att få propaganda mot Israel och deras embargo.
På Hamas karta finns inte Israel, På den Turkiska hjälporganisationes karta (IHH) finns inte Israel. Flera av de andra aktivisterna är kända för sitt Israel hat.
Turkiet har fördömt Israel oerhört hårt, men sitter inte Turkiet i glashus. Hur skulle Turkiet reagera om Israel eller omvärlden blandar sig in i Turkiets politik gällande Kurdernas situation.
Låt säga nu att Embargot lyfts från Gaza, båtar får angöra deras hamnar.
Bör lasten på båtarna kontrolleras, eller kommer det att anses som förmynderi?
Vem ska kontrollera lasten?
Vem skall hållas ansvarig om Hamas för in vapen (gömda i container) som de sedan riktar mot Israel?
Bör Israel lita på att FN och EU klara ett sådant uppdrag?
FN gav sig iväg från Sinai inför 6 dagarskriget då Nasser körde ut dom. EU kontrollanter gav sig iväg efter att de blev beskjutna av militanta grupper på Gaza remsan för några år sedan, de skulle kontrollera gränsövergången till Egypten.
Fred måste bygga på både fred och säkerhet. OM Embargot bryts, så måste någon kunna kontrollera att inte Gaza blir en välutrustad filial till Iran med dösbringande vapen som hotar Israels existens. Vem klarar det? Bör inte det ”tänket” finnas med i denna debatten?
De som förespråkar att de nu endast handlar om att bryta embargot, bör också väga in vad konsekvenserna av ökad vapeninförsel till Gaza kan föra med sig.
Göran Duveskog
söndag 25 april 2010
Trosgnistan årsmöte - rekordomsättning
I snart 40 år har jag arbetat med Trosgnistans mission. Igår hade vi årsmöte. Årsmöte handlar mycket om siffror, tillbaka blick och framtidsvisioner. Vi har nu 4,942 faddrar och över 10.000 barn får hjälp månatligen. 2,812 systerförsamlingar runt om i världen. 195,634 medlemmar i dessa församlingar. 2009 döptes 23,736 nyfrälsta i dessa förs. Rekordomsättning trots lågkonjuktur. 18.347.558 kr. Tack Gode Gud! http://www.trosgnistan.se
Ett framtids projekt kommer att bli att skapa Trosgnistans vänner på facebook, visst vill du vara med!!! Vi kommer att sammanknyta folk från hela världen, fadderbarn, infödda vittnen, trosgnistans vänner i skandinavien, kanske faddrar i framtiden kan chatta dirtekt med sina fadderbarn.......
Vi lever i en spännande tid! En ny web design planeras för trosgnistans hemsida....
Ett framtids projekt kommer att bli att skapa Trosgnistans vänner på facebook, visst vill du vara med!!! Vi kommer att sammanknyta folk från hela världen, fadderbarn, infödda vittnen, trosgnistans vänner i skandinavien, kanske faddrar i framtiden kan chatta dirtekt med sina fadderbarn.......
Vi lever i en spännande tid! En ny web design planeras för trosgnistans hemsida....
lördag 24 april 2010
Askmolnet och vulkanen Eyjafjallajökull
Under en veckas tid var det fullständig kaos i all flygtrafik över Europa och folk blev strandsatta över hela världen. Vi har sett TV bilder på strandsatta svenska i en källare vid flygplatsen i Bangkok och än är inte väntan över för en del resenärer.
Den kristna tron är en underbar styrka i livet, inte minst när det stormar. Bibelorden står på kö för att ge vägledning, lugn och förtröstan. PS. 23 ”Herren är min herde… även om jag vandrar i dödskuggans dal fruktar jag intet ont…” Ps 91 ”Den som sitter under den högstes beskydd…”
Det är också en underbar tillgång att tillhöra en församling och en kristen cellgrupp. I den cellgrupp som jag och min fru Carin tillhör så ber vi, läser Bibeln och fika tillsammans varje tisd. kväll. Det är en av veckans höjdpunkter. Vi ber för varandra. Vi är mellan 7- 14 personer. Många gånger då det varit skakigt i Israel eller som nu med askmolnet har de bett för oss. Väldigt många gånger har vi sett påtagliga bönesvar.
Vi kommer inte undan dalarna där fruktan gärna vill ansätta oss, men Psalmisten säger, jag fruktar intet ont, TY DU ÄR MED MIG.
När vi landade på Vien flygplats 16 april så fick vi ett bra hotell och dagen efter ordnade det sig med buss på kort varsel trots att det egentligen inte fanns bussar att uppbringa just då. När Tommy Lilja kom till Viens flygplats 20/4 från Israel, ordnade det sig med buss direkt för dom hem till Köpenhamn. När vår grupp med Daniel Viklund och P-O Hårsmar skulle flyga från Arlanda 20/4 så fick Sabratours en luftkorridor och tillstånd att flyga. De berättade att det var det enda planet som fick tillstånd att flyg österut från Arlanda den dagen.
Hans Marklunds grupp kom till Tel Avivs flygplats d. 18 april, det var en av de värsta dagarna då det gällde askmolnet, så de kunde inte flyga, men ett bra hotell vid havet hade faktiskt rum för hela gruppen och där har de bott fram tills idag lördag 24/4 då de reser hem. Hans och hans bror Anders har gjort ett jättejobb, och de är värda dagens ros. Hans har visat stor ledarförmåga, lugn och koncentration och har varit i jour 24 timmar om dygnet för sin grupp och eventuella flygmöjligheter.
Nu ser vi framåt och grupperna går som vanligt och det bokas mycket platser på våra gruppresor.
När det var riktigt skakigt sände jag ett bönebrev till ett antal vänner runt om i världen. En pastor i Indien översatte det till tamil språket och gav till sina bedjare i Coimbatore. Där de har bett till Gud för bra lösningar för våra resenärer och oss.
Mina vänner läs Psalm 23 på nytt idag och kom ihåg HAN vandrar också vid din sida.
NU skapas predikningar. När vi en gång skall landa i den himmelska världen, vid det himmelska Jerusalem, då finns inga askmoln eller flygförbud som kan stoppa den ”landningen” för den som tagit emot Jesus i sitt hjärta, och fått uppleva syndernas förlåtelse. Då kan inte Eyjafjallajökull eller andra naturkatastrofer hindrar den storslagna ingången i den himmelska världen.
Vulkanutbrottet påminner oss om naturens oerhörda krafter och människans litenhet. Vi är så beroende av Guds nåd, hjälp och barmhärtighet.
Ett stort tack till Gud och alla som bett för oss under dessa dagar och tack till alla reseledare, resenärer och medarbetare och partners som samverkat för bästa möjliga lösningar.
Den kristna tron är en underbar styrka i livet, inte minst när det stormar. Bibelorden står på kö för att ge vägledning, lugn och förtröstan. PS. 23 ”Herren är min herde… även om jag vandrar i dödskuggans dal fruktar jag intet ont…” Ps 91 ”Den som sitter under den högstes beskydd…”
Det är också en underbar tillgång att tillhöra en församling och en kristen cellgrupp. I den cellgrupp som jag och min fru Carin tillhör så ber vi, läser Bibeln och fika tillsammans varje tisd. kväll. Det är en av veckans höjdpunkter. Vi ber för varandra. Vi är mellan 7- 14 personer. Många gånger då det varit skakigt i Israel eller som nu med askmolnet har de bett för oss. Väldigt många gånger har vi sett påtagliga bönesvar.
Vi kommer inte undan dalarna där fruktan gärna vill ansätta oss, men Psalmisten säger, jag fruktar intet ont, TY DU ÄR MED MIG.
När vi landade på Vien flygplats 16 april så fick vi ett bra hotell och dagen efter ordnade det sig med buss på kort varsel trots att det egentligen inte fanns bussar att uppbringa just då. När Tommy Lilja kom till Viens flygplats 20/4 från Israel, ordnade det sig med buss direkt för dom hem till Köpenhamn. När vår grupp med Daniel Viklund och P-O Hårsmar skulle flyga från Arlanda 20/4 så fick Sabratours en luftkorridor och tillstånd att flyga. De berättade att det var det enda planet som fick tillstånd att flyg österut från Arlanda den dagen.
Hans Marklunds grupp kom till Tel Avivs flygplats d. 18 april, det var en av de värsta dagarna då det gällde askmolnet, så de kunde inte flyga, men ett bra hotell vid havet hade faktiskt rum för hela gruppen och där har de bott fram tills idag lördag 24/4 då de reser hem. Hans och hans bror Anders har gjort ett jättejobb, och de är värda dagens ros. Hans har visat stor ledarförmåga, lugn och koncentration och har varit i jour 24 timmar om dygnet för sin grupp och eventuella flygmöjligheter.
Nu ser vi framåt och grupperna går som vanligt och det bokas mycket platser på våra gruppresor.
När det var riktigt skakigt sände jag ett bönebrev till ett antal vänner runt om i världen. En pastor i Indien översatte det till tamil språket och gav till sina bedjare i Coimbatore. Där de har bett till Gud för bra lösningar för våra resenärer och oss.
Mina vänner läs Psalm 23 på nytt idag och kom ihåg HAN vandrar också vid din sida.
NU skapas predikningar. När vi en gång skall landa i den himmelska världen, vid det himmelska Jerusalem, då finns inga askmoln eller flygförbud som kan stoppa den ”landningen” för den som tagit emot Jesus i sitt hjärta, och fått uppleva syndernas förlåtelse. Då kan inte Eyjafjallajökull eller andra naturkatastrofer hindrar den storslagna ingången i den himmelska världen.
Vulkanutbrottet påminner oss om naturens oerhörda krafter och människans litenhet. Vi är så beroende av Guds nåd, hjälp och barmhärtighet.
Ett stort tack till Gud och alla som bett för oss under dessa dagar och tack till alla reseledare, resenärer och medarbetare och partners som samverkat för bästa möjliga lösningar.
måndag 19 april 2010
19 april - dagen efter hemkomsten
Min 97:e resa till Israel fick ett dramatiskt slut.
Austrian airlines skulle flyga oss från Tel Aviv via Vien till Sverige. När vi gick på flyget manade flygvärdinnorna oss till att skynda på, annars kunde hela flygningen äventyras. Det var askmolnet som närmade sig Vien. 10-20 min efter att vi landat på fred. kvällen stängdes Viens flygplats, inga resenärer kom vidare. Skulle vi få sova på flygplatsen?? Austrians personal hjälpte oss och hotell bokades för natten, god middag väntade. Vi ringde bussbolag i både Sverige och Österike, inte en buss fanns att uppbringa de närmaste dygnen. Men en buss skulle köra oss från flygplatsen till hotellet i Vien, men buss chauffören kom aldrig. Vi stod och väntade och jag blev lite irriterad, men så säger den trevliga lite mörkhyade damen från Austrian airlines som ledde oss till bussen, "nu kommer nog chauffören snart, för där borta står managern". -Jag fick en tanke och går bort och prata med honom.
-Kan du ordna en buss till Sverige nu direkt eller imorgon. Han kollar, ringer några samtal och så får vi en fin turistbuss som kör oss dagen efter (honom hade vi inte träffat om inte chauffören kommit försent). Vi var utvilade dagen efter på det trevliga hotellet, och tro det eller ej, men stämningen var på topp och även om vi var trötta så var vi ändå glada. Vi hade andakt i bussen, bad och sjöng lite på morgonen. Sov och tittade ut genom bussfönstret när vi körde igenom Österikes vackra natur och Syd Tyskland. På eftermiddagen hade vi "roliga timmen". Svensas töser berättade om sin trevliga uppväxt i Skåne där alla 7 syskonen var flickor, och så sjöng de som änglar. Sedan kom Ulla och berättade hur det var att jobba på kibbuttz, och äventyret hon var med om på 80-talet, sedan kom hennes kompis Marita (hon som var gift med Jan-Åke, han med den snygga kepsen, hm.....). Ulla och Marita har byaspex i Gullabo och dom gav oss några berättelser, vi skrattade gott. Pastor Leif delade några intressanta berättelser från en resa till Östeuropa, Tony, företagaren med flera begravningsbyråer fick oss alla att skratta gott. några andra medv. också.
Mest av allt kände vi en stor, stor tacksamhet till Gud att vi kom iväg och på söndag var vi i Sverige. Tack till alla underbara resenärer. Och en extra eloge till barnfamiljerna. Idag fick jag ett mail från Hedin och Sandolfs. Elsa och Albin vill resa till Israel igen. 7 och 4 år gamla.
Om vi nu är "dö-trötta", så kan det bero på som Ulla och Marita sa, att vi varit vid Döda Havet och är vi röda efter all solbränna så kan det bero på att vi solat vid "Röda Havet".
Nu vill jag att alla som läser bloggen ber för våra grupper i Israel som skall hem denna vecka. Må det lösa sig på bästa sättet och vi ber att Gud skall ge kraft och vägledning till våra reseledare som har en svår uppgift en sådan här gång.
Austrian airlines skulle flyga oss från Tel Aviv via Vien till Sverige. När vi gick på flyget manade flygvärdinnorna oss till att skynda på, annars kunde hela flygningen äventyras. Det var askmolnet som närmade sig Vien. 10-20 min efter att vi landat på fred. kvällen stängdes Viens flygplats, inga resenärer kom vidare. Skulle vi få sova på flygplatsen?? Austrians personal hjälpte oss och hotell bokades för natten, god middag väntade. Vi ringde bussbolag i både Sverige och Österike, inte en buss fanns att uppbringa de närmaste dygnen. Men en buss skulle köra oss från flygplatsen till hotellet i Vien, men buss chauffören kom aldrig. Vi stod och väntade och jag blev lite irriterad, men så säger den trevliga lite mörkhyade damen från Austrian airlines som ledde oss till bussen, "nu kommer nog chauffören snart, för där borta står managern". -Jag fick en tanke och går bort och prata med honom.
-Kan du ordna en buss till Sverige nu direkt eller imorgon. Han kollar, ringer några samtal och så får vi en fin turistbuss som kör oss dagen efter (honom hade vi inte träffat om inte chauffören kommit försent). Vi var utvilade dagen efter på det trevliga hotellet, och tro det eller ej, men stämningen var på topp och även om vi var trötta så var vi ändå glada. Vi hade andakt i bussen, bad och sjöng lite på morgonen. Sov och tittade ut genom bussfönstret när vi körde igenom Österikes vackra natur och Syd Tyskland. På eftermiddagen hade vi "roliga timmen". Svensas töser berättade om sin trevliga uppväxt i Skåne där alla 7 syskonen var flickor, och så sjöng de som änglar. Sedan kom Ulla och berättade hur det var att jobba på kibbuttz, och äventyret hon var med om på 80-talet, sedan kom hennes kompis Marita (hon som var gift med Jan-Åke, han med den snygga kepsen, hm.....). Ulla och Marita har byaspex i Gullabo och dom gav oss några berättelser, vi skrattade gott. Pastor Leif delade några intressanta berättelser från en resa till Östeuropa, Tony, företagaren med flera begravningsbyråer fick oss alla att skratta gott. några andra medv. också.
Mest av allt kände vi en stor, stor tacksamhet till Gud att vi kom iväg och på söndag var vi i Sverige. Tack till alla underbara resenärer. Och en extra eloge till barnfamiljerna. Idag fick jag ett mail från Hedin och Sandolfs. Elsa och Albin vill resa till Israel igen. 7 och 4 år gamla.
Om vi nu är "dö-trötta", så kan det bero på som Ulla och Marita sa, att vi varit vid Döda Havet och är vi röda efter all solbränna så kan det bero på att vi solat vid "Röda Havet".
Nu vill jag att alla som läser bloggen ber för våra grupper i Israel som skall hem denna vecka. Må det lösa sig på bästa sättet och vi ber att Gud skall ge kraft och vägledning till våra reseledare som har en svår uppgift en sådan här gång.
torsdag 15 april 2010
97 resan till Israel
Idag har vi avslutat vårt reseprogram i Israel och imorgon sitter vi i bussen upp till Tel AViv och flyger sedan hem. Vi hoppas att askmolnet har dragit bort så att vi kan landa på våra 3 flygplatser i Scandinavien.
Jag tror detta är min 97 resa till Israel och det är fortfarande så roligt att göra dessa resor och vilka grupper vi får ha med oss. En stor eloge till våra deltagare.
Några höjdpunkter på resan: Båtturen på sjön Gennesaret, Golanturen med vår guide Joen, Nasaret Village, Nattvardsgudstjänsten vid Golgata, Betesda då vi bad för sjuka, Guds kraft flödade genom vår grupp. Gudstjänsten om Jesu återkomst på Oljeberget. Massada och Döda Havet. Turen till Petra och 4 timmars kryssning idag på Röda Havet. Ja men Göran, kanske någon tänker, det verkar som det mesta var höjdpunkter. -Ja så är det faktiskt.
Några har sagt till mig på denna resa. "Vi har gjort en del resor tidigare runt om i världen, men dessa andra resor kommer inte i närheten av denna Israelresa". Ja, jag blev faktiskt förvånad själv när de sa så. Ok, då utmanar jag dig att följa med på en Israelresa, så får vi se vad du tycker.
Sedan har Leif och jag haft några kortare bibelstudier med gruppen här i Eilat. Det är underbart att studera Guds ord, det är mat för vår invärtes människa!!!
Idag grillade vi 3 olika typer av kött på båten, under vår 4 tim kryssning, många badade från båten, och några dök bland korallerna. SOlen strålade och det var en härlig avslutning på resan. Petra var också fantastiskt igår fast det hände ett missöde med bussen, men det fixade sig. - Det är alltid någon kändis man träffar där, nu var det stort pådrag med säkerhetspoliser därför att frun till Rysslands president var där. Jag fotograferade också henne där hon gick i sina vita kläder, jag tror hon trivdes med uppmärksamheten, fast p.s. jag tittar hellre på foton på min egen fru.....
Nu hoppas vi att det skall gå bra med flygresan hem imorgon.
Jag tror detta är min 97 resa till Israel och det är fortfarande så roligt att göra dessa resor och vilka grupper vi får ha med oss. En stor eloge till våra deltagare.
Några höjdpunkter på resan: Båtturen på sjön Gennesaret, Golanturen med vår guide Joen, Nasaret Village, Nattvardsgudstjänsten vid Golgata, Betesda då vi bad för sjuka, Guds kraft flödade genom vår grupp. Gudstjänsten om Jesu återkomst på Oljeberget. Massada och Döda Havet. Turen till Petra och 4 timmars kryssning idag på Röda Havet. Ja men Göran, kanske någon tänker, det verkar som det mesta var höjdpunkter. -Ja så är det faktiskt.
Några har sagt till mig på denna resa. "Vi har gjort en del resor tidigare runt om i världen, men dessa andra resor kommer inte i närheten av denna Israelresa". Ja, jag blev faktiskt förvånad själv när de sa så. Ok, då utmanar jag dig att följa med på en Israelresa, så får vi se vad du tycker.
Sedan har Leif och jag haft några kortare bibelstudier med gruppen här i Eilat. Det är underbart att studera Guds ord, det är mat för vår invärtes människa!!!
Idag grillade vi 3 olika typer av kött på båten, under vår 4 tim kryssning, många badade från båten, och några dök bland korallerna. SOlen strålade och det var en härlig avslutning på resan. Petra var också fantastiskt igår fast det hände ett missöde med bussen, men det fixade sig. - Det är alltid någon kändis man träffar där, nu var det stort pådrag med säkerhetspoliser därför att frun till Rysslands president var där. Jag fotograferade också henne där hon gick i sina vita kläder, jag tror hon trivdes med uppmärksamheten, fast p.s. jag tittar hellre på foton på min egen fru.....
Nu hoppas vi att det skall gå bra med flygresan hem imorgon.
söndag 11 april 2010
Rutschkana på ledstången vid Trädgårdsgraven
I den här gruppen har vi deltagare från 4 år till 75 år. Det känns bra och gör att det blir en extra färgklick på resan. Barnen är suveränt duktiga att hänga med, och föräldrarna säger, att de tycker, det är spännande att lyssna till de olika berättelserna. När vi var vid Golgata, hade vi en Gudstjänst och pastor Leif Svensson talade så bra. Men vår guide Joen berättade för mig att barnen kunde inte sitta still då, utan de ville åka rutschkana på ledstången vid en trappa. Gudien Joen sa till dom "här får ni inte åka". Det gör inget sa 4;a åringen för jag har redan åkt. Snabbt var hans stora syster på ledstången och åkte hon också. Men du fick ju inte åka, sa Joen. Jo, men när lillebror åkte måste jag också åka svarade flickan. Sedan kom en dam i gruppen och sa till dem att de inte fick plocka blommor i trädgården. Men, menade pappan, det var ju bara en liten gul blomma.
Igår vandrade vi via Dolorosa i Jerusalem, besökte Betesda, Västra muren och Övre salen. Idag har gruppen besökt Yad Vashem, minnesplatsen över judeutrotningen i 2:a v-kriget. Ikväll hade vi en fin sångstund i lobbyn och många lyssnade till "Svensas töser", Tony och Sandolf när de sjöng. Imorgon lämnar vi Jerusalem.
Igår vandrade vi via Dolorosa i Jerusalem, besökte Betesda, Västra muren och Övre salen. Idag har gruppen besökt Yad Vashem, minnesplatsen över judeutrotningen i 2:a v-kriget. Ikväll hade vi en fin sångstund i lobbyn och många lyssnade till "Svensas töser", Tony och Sandolf när de sjöng. Imorgon lämnar vi Jerusalem.
fredag 9 april 2010
Från Oljebergets topp till Betlehem
En härlig dag i Jerusalem, stämningen är så bra i vår grupp, Idag var vi på Olivberget, med Jerusalems bästa utsiktsplats. sedan gick vi ned till Getsemane, vi gick den som enligt traditionen Jesus färdades på på Palmsöndagen. Många i gruppen gick o sjöng "Hosianna..." När vi skulle in vid tårarnas kapell, så hade 3-4 personer för korta byxor, dessa män såg roliga ut i sina lustiga kjolar, tygstycken som de fick sätta på sig. Stunden i Getsemane var så bra. På eftermiddagen besökte vi Betlehem. Har nog aldrig sett så mkt folk i födelsekyrkan. Vi kom aldrig ned i grottan, men kyrkan och herdarnas äng besökte vi.
här kommer några bilder
torsdag 8 april 2010
Israel vackrare än någonsin
Israel står i blom och det är oerhört vackert. När jag nu under två dagar har stått på kullarna i Galillen och sett ut över sjön Gennesaret så känns det som att Galiléens pärla är vackrare än någonsin. Blomsterprakten är storslagen och Orchideträden är imponerande i sin vita, lila och röda blomning. Någon sa idag, jag visste att det skulle vara vackert men att det var så här vackert det anade jag inte. Dagen har varit solig och varm, men på morgonen var det nästan en dramatisk molnformation över Golanbergen, jag tog en bild från hotellrummet….
En annan kommentar var. Vi var här på 70-talet och då tyckte jag inte att maten var särskilt god, men nu är det ju jättegod mat. –Det är sant, de stora frukost buffén med 30 olika sallader, grönsaker, ostar, bröd, omeletter m.m. är så bra, och på kvällen middagsbuffén.
Trots all denna fina inramning så är det känslan av att vara i Israel, se och uppleva platserna där Jesus själv har gått som gör Israelresan till något utöver det vanliga. Igår hade vi en trevlig presentationskväll med gruppen. 2 deltagare sa spontant, den här dagen med båtturen på sjön Gennesaret och Saligprisningarnas berg är värt hela resan, resten är bonus.
Idag stod vi vid den mäktiga utdöda vulkanen Har Bental och skådade ut över syriska slätten. Här nere på slätten stod ett av historiens stora pansarslag i oktober 1973. Oddsen var illa för Israel, men enligt vår guide Joen förundrades många soldater då de under krigets första dramatiska vecka såg en mäktig hand i molnformationen på himlen vila över Golanhöjderna, det kändes som om Guds hand hjälpte Israel till seger i ett av den unga nationens värsta ögonblick.
Tre systrar från Tollarp är med och sjunger på resan, de går under namnet Svensas töser och det sjunger helt underbart, och vilket härligt sångval de har, maken till en av ”töserna” heter Tony och han sjunger ibland solo på versarna. Pastor Leif Svensson hjälper mig med de olika gudstjänsterna. Ja stämningen är på topp så här långt…. Ikväll har vi kommit till JERUSALEM…..
onsdag 10 mars 2010
Några nya bilder och stort grattis till min syster Dorthy som fyllt 70 år
Dorthy fyllde 70 år i måndags, men vi firade det i söndags. Samma helg hade jag 4 möten i Sävsjö, där jag predikade om Israel i den gemesamma Pingst/Alliansförsamlingen. Det var mycket folk i mötena och på söndagen satte de in extra stolar i lokalen. Jag stortrivdes i församlingen, en glad och varm atmosfär och två härliga pastorer Mats Sturesson och Ronny Jansson.
Jag lägger med några bilder, syskonbild tagen vid Dorthys kalas, samt vinterlandskapet vid vår sommarstuga och en solig och glad Alex - vårt kära barnbarn.
Det är när något ovanligt sker som man kommer ihåg det. Har nyligen varit i Israel. När vi flög till Israel blev vårt plan från Arlanda försenat från starten och vi missade flyget i Wien. Vi blev ombokade och flög med Jordanska flyget via Amman till Tel Aviv. Det var det finaste flyg jag någonsin flugit med. 40 TV kanaler och lika många spel, korsord och Sudoku. Man kunde t.o.m sms och ringa på sin mobil uppe i luften. Congratulation to Royal Jordan!
I Eilat regnade det kraftigt i 2 dagar och när en del av gruppen skulle upp till Sinai berg så haglade det. En av kvällarna skulle Mikael sjunga i lobbyn. Managern för receptionen blev nog rädd att det skulle bli ett högljutt ”pingstmöte”. ”Ni får inte ha för högt ljud m.m. Kan ni inte vara i möteslokalen som ni haft tidigare istället.”
Nej vi har blivit lovade lobbyn, andra har ju underhållning där och nu är det vår tur, menade jag. Och jag tillade, om ni inte gillar det så blir det enda kvällen i lobbyn för oss, men tycker ni om det kan vi ta lörd. kvällen också. Mikael sjöng om Jesus, Amazing grace, To God be the glory. applåderna var starka och Mikael avslutade med sången ”Where you there then they crucified my Lord”. Musiken bestod av fin playback musik. Även många judiska turister satt med i lobbyn. Nästa morgon mötte jag managern, hon sa det var ”super” ni får ta lörd. kvällen också.
När vi reste genom Negev på bussresan till flygplatsen så föll det på nytt kraftigt regn i öknen. Och när planet skulle lyfta så meddelade piloten. Det är starka stormbyar och vi får vänta en timma innan vi får lyfta.
Ja, jag kommer nog inte att glömma denna resa i första taget, men det var en härlig grupp, många glada skratt, härlig sammanhållning, några jobbar nu med att ordna grupper från sina församlingar. Och de flesta åkte hem med fin solbränna då 5-6 dagar hade riktigt bra väder.
I Eilat regnade det kraftigt i 2 dagar och när en del av gruppen skulle upp till Sinai berg så haglade det. En av kvällarna skulle Mikael sjunga i lobbyn. Managern för receptionen blev nog rädd att det skulle bli ett högljutt ”pingstmöte”. ”Ni får inte ha för högt ljud m.m. Kan ni inte vara i möteslokalen som ni haft tidigare istället.”
Nej vi har blivit lovade lobbyn, andra har ju underhållning där och nu är det vår tur, menade jag. Och jag tillade, om ni inte gillar det så blir det enda kvällen i lobbyn för oss, men tycker ni om det kan vi ta lörd. kvällen också. Mikael sjöng om Jesus, Amazing grace, To God be the glory. applåderna var starka och Mikael avslutade med sången ”Where you there then they crucified my Lord”. Musiken bestod av fin playback musik. Även många judiska turister satt med i lobbyn. Nästa morgon mötte jag managern, hon sa det var ”super” ni får ta lörd. kvällen också.
När vi reste genom Negev på bussresan till flygplatsen så föll det på nytt kraftigt regn i öknen. Och när planet skulle lyfta så meddelade piloten. Det är starka stormbyar och vi får vänta en timma innan vi får lyfta.
Ja, jag kommer nog inte att glömma denna resa i första taget, men det var en härlig grupp, många glada skratt, härlig sammanhållning, några jobbar nu med att ordna grupper från sina församlingar. Och de flesta åkte hem med fin solbränna då 5-6 dagar hade riktigt bra väder.
lördag 6 februari 2010
En vecka i Rwanda
Nu har ytterligare en vecka gått och imorgon har vi sista mötet i konferensen här i Kigali.
Konferensen riktades på dagtid till pastorer och ledare medans det på kvällarna är öppna festivalmöten med sång, afrikansk dans, predikan och förbön.
Också här har ganska många blivit frälsta och några har vittnat om helande.
Detta med namn kan bli ganska festligt. Här ger man namn som man aldrig ger till sina barn i Sverige. En av våra pastorer heter Johannes Döparen, (John the baptist), en pastor kom med sin lilla bebis som hade fått namnet ”Visdom”, och en annan av hans pojkar heter Israel. Pastor John Mutamba är en framgångsrik pastor, han älskar Israel och har en Israelflagga i fönstret i bilen (ovanligt). Han tog oss med till ett hem där de också fått en bebis som fått namnet ”Divine” (Gudomlig). Jag kallas ofta för Goran och på schemat för pastorskonferensen står det att jag och broder Burger skall tala. (Birger Skoglund)
Några av ungdomarna i teamet såg att Birger hade en orange skjorta på sig en dag och sa att St Göran och draken var ute på turné.
John Mutamba är från Goma i Kongo. Han berättade för mig igår att de länge bett till Gud om en tomt i Goma för att bygga en skola, primary och secondary. Tomterna är dyra och jag sa tidigare till honom att vi nog inte kunde hjälpa med detta. Nu hade en landägare i Goma haft en dröm 3 ggr på rad att han skulle skänka tomten till John Mutambas kyrka, det gjorde han förra vecka, den är 60 x 60 m, nu skall de bygga skolan. En sådan tomt kostar ca 50.000 usd.
För drygt ett år sedan invigde jag hans nybyggda kyrka som rymmer ca 1200 personer. Nu har församlingen växt till 2000 medlemmar och de planerar att bygga ut. John menar att det finns 4 viktiga nycklar till församlingstillväxt.
1/ Bön, 2/ En tydlig vision, 3/ Enhet i ledarteamet 4/ Förmåga att organisera.
George kommer från Uvira i Kongo men har bott i Ö-vik i 9 år. Han var med oss på förra veckans kampanj i Kongo. Idag kom han till Kigali och han berättade nu att en kvinna som var blind på ena ögat och hade svår värk i det andra blev helad i ett av mötena förra veckan. Nu ser hon med det ögat som varit blint och värken är borta. Kvinnan var inte kristen, men nu har hon blivit en kristen också. Det roliga med denna berättelse är att George mötte henne veckan efter kampanjen och hon berättade att undret som hon upplevt var genuint.
Ikväll tog jag upp Fredrik och hans fru och deras 10 åriga dotter Jeane. Hon föddes med en tvillingsyster som dog strax efter förlossningen. Jeane var så nära att dö, hon hade det som man brukar kalla för vattenskalle och läkarbehandlingen gav inget resultat. Men för 9 år sedan bad föräldrarna om förbön i vår första möteskampanj här i Rwanda och Jesus gjorde ett under som svar på bön. Folk jublade ikväll och lilla blyga Jeane stod där med ett blygt leende då jag frågade henne om hennes namn och ålder och mamma och pappa berättade.
3 gånger har jag talat på radio, vid ett tillfälle blev jag intervjuad på Rwandas statliga radio, och det sändes vid 3 tillfällen över hela landet denna vecka, missionen har många öppna dörrar nu. Vår systerkyrka bygger en stor kyrka med plats för över 1000 människor, samt ett barmhärtighets center med rum för gatubarn och sömnads verkstad, center för fadderverksamhet. Denna kyrka är redan ett stort vittnesbörd. Denna tomt fick vår kyrka märkligt nog gratis av kommunen för 7-8 år sedan, men för några år sedan ville myndigheterna ta tillbaka tomten, men nu får vi beröm från myndigheterna för att byggplanen fungerar och de lokala kristna har gjort en jätteinsats tillsammans med Trosgnistans vänner, men ca. 500.000 kr till behöver komma in för att den skall bli helt färdig. (TG,s bg 900 7378)
Det känns så spännande, vi är med och bygger i Guds rike och vi får ge hopp åt tusentals människor.
Konferensen riktades på dagtid till pastorer och ledare medans det på kvällarna är öppna festivalmöten med sång, afrikansk dans, predikan och förbön.
Också här har ganska många blivit frälsta och några har vittnat om helande.
Detta med namn kan bli ganska festligt. Här ger man namn som man aldrig ger till sina barn i Sverige. En av våra pastorer heter Johannes Döparen, (John the baptist), en pastor kom med sin lilla bebis som hade fått namnet ”Visdom”, och en annan av hans pojkar heter Israel. Pastor John Mutamba är en framgångsrik pastor, han älskar Israel och har en Israelflagga i fönstret i bilen (ovanligt). Han tog oss med till ett hem där de också fått en bebis som fått namnet ”Divine” (Gudomlig). Jag kallas ofta för Goran och på schemat för pastorskonferensen står det att jag och broder Burger skall tala. (Birger Skoglund)
Några av ungdomarna i teamet såg att Birger hade en orange skjorta på sig en dag och sa att St Göran och draken var ute på turné.
John Mutamba är från Goma i Kongo. Han berättade för mig igår att de länge bett till Gud om en tomt i Goma för att bygga en skola, primary och secondary. Tomterna är dyra och jag sa tidigare till honom att vi nog inte kunde hjälpa med detta. Nu hade en landägare i Goma haft en dröm 3 ggr på rad att han skulle skänka tomten till John Mutambas kyrka, det gjorde han förra vecka, den är 60 x 60 m, nu skall de bygga skolan. En sådan tomt kostar ca 50.000 usd.
För drygt ett år sedan invigde jag hans nybyggda kyrka som rymmer ca 1200 personer. Nu har församlingen växt till 2000 medlemmar och de planerar att bygga ut. John menar att det finns 4 viktiga nycklar till församlingstillväxt.
1/ Bön, 2/ En tydlig vision, 3/ Enhet i ledarteamet 4/ Förmåga att organisera.
George kommer från Uvira i Kongo men har bott i Ö-vik i 9 år. Han var med oss på förra veckans kampanj i Kongo. Idag kom han till Kigali och han berättade nu att en kvinna som var blind på ena ögat och hade svår värk i det andra blev helad i ett av mötena förra veckan. Nu ser hon med det ögat som varit blint och värken är borta. Kvinnan var inte kristen, men nu har hon blivit en kristen också. Det roliga med denna berättelse är att George mötte henne veckan efter kampanjen och hon berättade att undret som hon upplevt var genuint.
Ikväll tog jag upp Fredrik och hans fru och deras 10 åriga dotter Jeane. Hon föddes med en tvillingsyster som dog strax efter förlossningen. Jeane var så nära att dö, hon hade det som man brukar kalla för vattenskalle och läkarbehandlingen gav inget resultat. Men för 9 år sedan bad föräldrarna om förbön i vår första möteskampanj här i Rwanda och Jesus gjorde ett under som svar på bön. Folk jublade ikväll och lilla blyga Jeane stod där med ett blygt leende då jag frågade henne om hennes namn och ålder och mamma och pappa berättade.
3 gånger har jag talat på radio, vid ett tillfälle blev jag intervjuad på Rwandas statliga radio, och det sändes vid 3 tillfällen över hela landet denna vecka, missionen har många öppna dörrar nu. Vår systerkyrka bygger en stor kyrka med plats för över 1000 människor, samt ett barmhärtighets center med rum för gatubarn och sömnads verkstad, center för fadderverksamhet. Denna kyrka är redan ett stort vittnesbörd. Denna tomt fick vår kyrka märkligt nog gratis av kommunen för 7-8 år sedan, men för några år sedan ville myndigheterna ta tillbaka tomten, men nu får vi beröm från myndigheterna för att byggplanen fungerar och de lokala kristna har gjort en jätteinsats tillsammans med Trosgnistans vänner, men ca. 500.000 kr till behöver komma in för att den skall bli helt färdig. (TG,s bg 900 7378)
Det känns så spännande, vi är med och bygger i Guds rike och vi får ge hopp åt tusentals människor.
tisdag 2 februari 2010
Hot news från missionsresa till Congo och Rwanda
Efter att ha rest i ca 20 timmar kom vi fram på torsdagen till Uvira Kongo, vi var 20 min på våra rum sedan reste vi direkt till möteskampanjen. Märkligt nog kändes det som vi fått ny kraft och vi hade ett jättebra möte med ca 2000 personer. Publiken växte till ca 4000 sista kvällen, lokala beräkningar sa 6000 personer.
Många blev frälsta och helade och vad de sa till oss så kom inga andra utländska evangelister till Uvira, det kändes som de uppskattade att få besök och 20 församlingar jobbade ihop. En äldre pastor från svenska pingstmissionen var ledare i samkristna rådet och hälsade välkommen. Några svenska missionärer som dött för sin tro för många år sedan i Uvira låg begravda bara ett stycke från kampanjplatsen.
Staden var väldigt fattig, kanske en av de fattigaste städer jag sett i Afrika, inga utländska investeringar. Sönderkörda vägar med stora gropar, en enda huvudväg som var asfalterad men den hade stora hål. Staden hade lidit mycket under kriget i Kongo.
Vid ett tillfälle kom 3 radiojournalister från 3 olika profana och sekulära kanaler och intervjuade mig då jag fick berätta om bibelns budskap och vad Trosgnistans mission gör. De började med att säga, tack för att ni har kommit, inga utlänningar kommer till Uvira, vi tror att vi ibland är helt glömda av resten av världen.
Det fanns en hel del kyrkor i stan och på söndag förmiddag så delade vi oss i teamet.
Henrik och Maria Herza predikade i en stor metodistkyrka med ca 1000 platser och den var nästan full. Birger Skoglund predikade i den stora svenska pingstmissionens kyrka, den var fullsatt. Och Carina Sandsgård predikade i en kyrka som kallades militärkyrkan, för många soldater var med där men den var pingst karismatisk och rymde nog 600 – 700. Själv predikade jag i Trosgnistans kyrka som rymmer ca. 400, den var fullsatt och kanske 100 utanför. Alla i teamet var så välsignade efter dessa möten.
Henrik och Carina sjöng Israel sånger en kväll och publiken jublade, varje gånga Maria kom upp för att bedja eller vittna på swahili så applåderade folket och ropade av förtjusning.
Ja responsen var enorm, vilket Birger och jag fick känna av flera gånger i mötena, man skulle kunna säga att det var så det kokade i atmosfären. Men det var varmt förövrigt också. Jag har en temperaturmätare i klockan och det är 33 grader i skuggan på dagarna, och 40 grader i solen och nästan vindstilla. Annars ligger Uvira vackert med stora berg bakom staden och den stora Tanganyka sjön nedanför.
Maria och Henrik har mött socialarbetaren och ca 50 fadderbarn.
Jag har också haft ett samtal med ledarna och några ledande kvinnor om framtida projekt och samarbetet. Jag bad till Gud om idéer för framtiden och i mitt inre på kvällen kom ordet kooperativ upp. I en församling på 200 medlemmar är det kanske 3-4 som har jobb, helt otroligt.
Jag önskade att kvinnogruppen skulle fundera på detta med kooperativ, och de blev mycket entusiastiska. Jag sa att det måste involvera minst 50-60 % av de socialt marginaliserade människorna, t.ex. unga ensamstående mödrar i 25 års åldern som kanske blivit med barn vid en våldtäkt, det finns många sådana i våra kyrkor.
De kommer nu att ha ett kvinno seminarium i mars och inbjuda från annan organisation där de framgångsrikt driver kooperativ. Vi får se vad det leder till. (Jag mötte Debora Duveskog på flygplatsen i Bujumbura och hon jobbar med bl.a.olika kooperativ i Afrika, eventuellt om hon har tid kan hon åka in några dagar till detta seminarium)
Pastorskonferensen var mkt lyckad och 260 hade registrerat sig, det var fullt i kyrkan kl 9 varje morgon..
Carina har förmedlat 10.000 kr till en motorcykel åt en kämpande pastor som har 7-8 församlingar, något jag tror är mycket bra.
Om 2 veckor har vi en kärleksmåltid för föräldralösa barn i Uvira som ett utryck för att vi också vill välsigna barnen efter besöket.
100 biblar ska köpas in till pastorer som blev av med allt då rebellerna kom. Och nästa söndag ska vi dela ut Johannes evangelium till alla nyfrälsta som kommer till någon av våra 20 kyrkor som stod bakom konferensen.
Vi reste med stor glädje från Kongo idag, allt hade gått så bra. Naturligtvis hade de lyckats klämma in ett extra möte i Bujumbura på måndagen. Ingen från Trosgnistan har ju varit där tidigare. DE tog oss till en kyrka i ett fattigt område som kunde rymma 200 personer, den var fullt kl 10. Denna kyrka har David D från TG skickat ut medel till plåttak, men kyrkan var väldigt enkel.
Jag lovade en gåva från Trosgnistan offentligt i mötet eftersom det var första gången vi var där. Jag sa vi ger 500 usd till musikinstrument till kören, 100 usd till litteratur till barnmötena och 100 usd till en studiebibel till kyrkans expedition (inga stora gåvor). – ja jag överdriver inte om det var som det exploderade i mötet. Folk hoppade upp och jublade, till slut fick jag be dem lugna ner sig. Vi medverkade på olika sätt i teamet.
Sedan tog vi oss till flygplatsen och nu är vi i Rwanda och jag kan vara uppdaterad för jag har trådlöst Internet här. Och nu kan vi duscha i varmvatten igen, härligt.
Tyvärr kan vi inte ha mötena i TG;s stora systerkyrka här i Kigali Rwanda, i fredags fick de veta att de finns en lag i Kigali som gör att man inte får nyttja offentliga lokaler när de är halvfärdiga (tak och väggar finns, men bara jordgolv, inga dörrar och inga fönster, men lite lustigt tycker jag då så många kyrkor i Afrika är halvfärdiga och ändå brukas). Tror att de har ganska stränga regler i denna huvudstaden för at vara Afrika. Men vi har en metodistkyrka 5 min därifrån som rymmer kanske 1500 personer, den har upplåtits nästan gratis och konferensen skall hållas där onsd – sönd. Hur som helst det är underbart att se hur detta land har rest sig och är ett av Centralafrikas mest välordnade länder, t.o.m. på kvällarna kan man vara ut och gå på gatorna då det är tryggt i huvudstaden och jag tror landet i stort också.
Konferensen börjar på onsdag men idag tisdag skall jag tala på en radiostation och eventuellt ska vi även besöka ett museum från folkmordet, kanske jag också går till ett angränsande hotell och simmar lite i poolen.
Så här lång sitter jag nu och titta tillbaka på några händelserika dagar. Jag inser att vi får vara med och ge hopp till tusentals människor, vi är med och starta upp saker som är en lyft för det lokala samhället, Trosgnistans insatser ger många ringa på vattnet och det är helt underbart att på nytt få möta våra vänner härute.
Göran Duveskog
Många blev frälsta och helade och vad de sa till oss så kom inga andra utländska evangelister till Uvira, det kändes som de uppskattade att få besök och 20 församlingar jobbade ihop. En äldre pastor från svenska pingstmissionen var ledare i samkristna rådet och hälsade välkommen. Några svenska missionärer som dött för sin tro för många år sedan i Uvira låg begravda bara ett stycke från kampanjplatsen.
Staden var väldigt fattig, kanske en av de fattigaste städer jag sett i Afrika, inga utländska investeringar. Sönderkörda vägar med stora gropar, en enda huvudväg som var asfalterad men den hade stora hål. Staden hade lidit mycket under kriget i Kongo.
Vid ett tillfälle kom 3 radiojournalister från 3 olika profana och sekulära kanaler och intervjuade mig då jag fick berätta om bibelns budskap och vad Trosgnistans mission gör. De började med att säga, tack för att ni har kommit, inga utlänningar kommer till Uvira, vi tror att vi ibland är helt glömda av resten av världen.
Det fanns en hel del kyrkor i stan och på söndag förmiddag så delade vi oss i teamet.
Henrik och Maria Herza predikade i en stor metodistkyrka med ca 1000 platser och den var nästan full. Birger Skoglund predikade i den stora svenska pingstmissionens kyrka, den var fullsatt. Och Carina Sandsgård predikade i en kyrka som kallades militärkyrkan, för många soldater var med där men den var pingst karismatisk och rymde nog 600 – 700. Själv predikade jag i Trosgnistans kyrka som rymmer ca. 400, den var fullsatt och kanske 100 utanför. Alla i teamet var så välsignade efter dessa möten.
Henrik och Carina sjöng Israel sånger en kväll och publiken jublade, varje gånga Maria kom upp för att bedja eller vittna på swahili så applåderade folket och ropade av förtjusning.
Ja responsen var enorm, vilket Birger och jag fick känna av flera gånger i mötena, man skulle kunna säga att det var så det kokade i atmosfären. Men det var varmt förövrigt också. Jag har en temperaturmätare i klockan och det är 33 grader i skuggan på dagarna, och 40 grader i solen och nästan vindstilla. Annars ligger Uvira vackert med stora berg bakom staden och den stora Tanganyka sjön nedanför.
Maria och Henrik har mött socialarbetaren och ca 50 fadderbarn.
Jag har också haft ett samtal med ledarna och några ledande kvinnor om framtida projekt och samarbetet. Jag bad till Gud om idéer för framtiden och i mitt inre på kvällen kom ordet kooperativ upp. I en församling på 200 medlemmar är det kanske 3-4 som har jobb, helt otroligt.
Jag önskade att kvinnogruppen skulle fundera på detta med kooperativ, och de blev mycket entusiastiska. Jag sa att det måste involvera minst 50-60 % av de socialt marginaliserade människorna, t.ex. unga ensamstående mödrar i 25 års åldern som kanske blivit med barn vid en våldtäkt, det finns många sådana i våra kyrkor.
De kommer nu att ha ett kvinno seminarium i mars och inbjuda från annan organisation där de framgångsrikt driver kooperativ. Vi får se vad det leder till. (Jag mötte Debora Duveskog på flygplatsen i Bujumbura och hon jobbar med bl.a.olika kooperativ i Afrika, eventuellt om hon har tid kan hon åka in några dagar till detta seminarium)
Pastorskonferensen var mkt lyckad och 260 hade registrerat sig, det var fullt i kyrkan kl 9 varje morgon..
Carina har förmedlat 10.000 kr till en motorcykel åt en kämpande pastor som har 7-8 församlingar, något jag tror är mycket bra.
Om 2 veckor har vi en kärleksmåltid för föräldralösa barn i Uvira som ett utryck för att vi också vill välsigna barnen efter besöket.
100 biblar ska köpas in till pastorer som blev av med allt då rebellerna kom. Och nästa söndag ska vi dela ut Johannes evangelium till alla nyfrälsta som kommer till någon av våra 20 kyrkor som stod bakom konferensen.
Vi reste med stor glädje från Kongo idag, allt hade gått så bra. Naturligtvis hade de lyckats klämma in ett extra möte i Bujumbura på måndagen. Ingen från Trosgnistan har ju varit där tidigare. DE tog oss till en kyrka i ett fattigt område som kunde rymma 200 personer, den var fullt kl 10. Denna kyrka har David D från TG skickat ut medel till plåttak, men kyrkan var väldigt enkel.
Jag lovade en gåva från Trosgnistan offentligt i mötet eftersom det var första gången vi var där. Jag sa vi ger 500 usd till musikinstrument till kören, 100 usd till litteratur till barnmötena och 100 usd till en studiebibel till kyrkans expedition (inga stora gåvor). – ja jag överdriver inte om det var som det exploderade i mötet. Folk hoppade upp och jublade, till slut fick jag be dem lugna ner sig. Vi medverkade på olika sätt i teamet.
Sedan tog vi oss till flygplatsen och nu är vi i Rwanda och jag kan vara uppdaterad för jag har trådlöst Internet här. Och nu kan vi duscha i varmvatten igen, härligt.
Tyvärr kan vi inte ha mötena i TG;s stora systerkyrka här i Kigali Rwanda, i fredags fick de veta att de finns en lag i Kigali som gör att man inte får nyttja offentliga lokaler när de är halvfärdiga (tak och väggar finns, men bara jordgolv, inga dörrar och inga fönster, men lite lustigt tycker jag då så många kyrkor i Afrika är halvfärdiga och ändå brukas). Tror att de har ganska stränga regler i denna huvudstaden för at vara Afrika. Men vi har en metodistkyrka 5 min därifrån som rymmer kanske 1500 personer, den har upplåtits nästan gratis och konferensen skall hållas där onsd – sönd. Hur som helst det är underbart att se hur detta land har rest sig och är ett av Centralafrikas mest välordnade länder, t.o.m. på kvällarna kan man vara ut och gå på gatorna då det är tryggt i huvudstaden och jag tror landet i stort också.
Konferensen börjar på onsdag men idag tisdag skall jag tala på en radiostation och eventuellt ska vi även besöka ett museum från folkmordet, kanske jag också går till ett angränsande hotell och simmar lite i poolen.
Så här lång sitter jag nu och titta tillbaka på några händelserika dagar. Jag inser att vi får vara med och ge hopp till tusentals människor, vi är med och starta upp saker som är en lyft för det lokala samhället, Trosgnistans insatser ger många ringa på vattnet och det är helt underbart att på nytt få möta våra vänner härute.
Göran Duveskog
fredag 22 januari 2010
Trodde jag skulle få mycket tid till att skriva av mig lite under jul och nyårshelgen, men så blev det inte. Nu är det 22 jan och tiden rusar iväg. På onsdag reser Birger och jag med ett litet team till Kongo och Rwanda. Vi besöker Trosgnistans arbete och medverkar i 2 konferenser. Kanske lite jobbig resa men underbart att möta våra kära vänner igen, ja jag trivs som fisken i vattnet då jag får besöka våra missionsfält. Mer om det senare.
Julen är en stor familjehögtid för oss och vi är tillsammans med Toni - Therese - Alex, Tobias, Davids familj. Vi firade i vårt hem i år. Det var rejält snöväder runt julen, kolla 2 bilder.
Carin och jag reste på vintersemester till KoChang i östra Thailand. Vi fick en möjlighet att undersöka ett resmål för grupper från vår resebyrå. Oerhört vackert och inte lika exploaterat som en del andra platser i Thailand. Håll till godo med lite bilder. Det var 55 graders skillnad på utetemperaturen där och hemma i Bollnäs. + 35 och minus 20 när vi kom hem.
Julen är en stor familjehögtid för oss och vi är tillsammans med Toni - Therese - Alex, Tobias, Davids familj. Vi firade i vårt hem i år. Det var rejält snöväder runt julen, kolla 2 bilder.
Carin och jag reste på vintersemester till KoChang i östra Thailand. Vi fick en möjlighet att undersöka ett resmål för grupper från vår resebyrå. Oerhört vackert och inte lika exploaterat som en del andra platser i Thailand. Håll till godo med lite bilder. Det var 55 graders skillnad på utetemperaturen där och hemma i Bollnäs. + 35 och minus 20 när vi kom hem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)