Massada – Döda Havet – Eilat

Dag 6 Massada – Döda Havet – Eilat
Längs vägen i Juda bergsöken ser vi enkla beduinläger. Beduiner är nomader och många vill fortsatt leva nära naturen och bo i tält eller plåtskjul och har stora boskapshjordar. En hel del har dock flyttat in till städer och fått lägenheter och lever ett mer modernt liv. Men även vid beduintälten kan man se en Mercedes bil och en parabol antenn vid plåtskjulet. De är kända för stor gästfrihet.
Vi passerar Qumram och berättar om när ett par beduinpojkar fann en stor pergamentrulle som de sålde till en skomakare för 80 usd i Betlehem. Året var 1947. På märkliga vägar kom den senare i Israels händer och de fick köpa den för 250 000 usd. Den innehöll profetboken Jesaja och är troligtvis vår tids mest sensationella bibelfynd, dessa bibelfynd är 2000 år gamla. Skomakaren blev rik men om beduinpojkarna fick någon ytterligare provision det vet jag inte. Vi passerar Ein Gedi med sina vackra vattenfall, tyvärr ser man dom inte från vägen, men jag var där för 5 veckor sedan.
Nästa stopp blir Ahava fabriken. Här passar många på att köpa de populära hudkrämerna, priserna är låga och jag har en lång beställnings lista från Carin. Joen kallar dem skrynkelkrämer och påstå att damerna blir 7 år yngre och herrarna kanske lite äldre. - Det är mest damer som köper.
Vi fortsätter till Massada. 22 personer har bestämt sig för att tillsammans med Johannes gå upp för den slingrande stigen. Ytterligare 20 personer åker linbana med Joen. Joen ville att alla skulle åka linbana men ungdomarna ville hellre gå. Jag hörde efteråt att gruppen fått en enastående guidning av Joen. Oj vilken tragedi då 1000 människor år 73 e.kr är så pressade att de väljer att begå ett kollektivt självmord, hellre dö i frihet för egen hand än att falla i händerna på den grymma romerska armén.
Så kommer vi till Döda Havet, jordens lägsta punkt och jordens märkligaste insjö och jag brukar även kalla den världens största vattensäng. Här flyter man som en kork. Unga och gamla har roligt här.
På resan ned till Eilat berättar jag några trevliga historier. Min läromästare Hilding Fagerberg brukade säga, ”man måste få skratta lite också”. Sedan lämnar vi mikrofonen fri. Det är sång och korta berättelser. Vi som åkte i buss nr 1 kommer nog inte att glömma Lottas vittnesbörd. För 15 år sedan fick hon Leukemi, 5 % chans att överleva. Medicin, behandlingar, benmärg från sin syster och mycket förbön. Lotta överlevde och har varit med på många Israelresor sedan dess. Hon är ett stort mirakel och en levnadsglad kvinna i sina bästa år. Gud gör mirakel i vår tid!