Idag avslutas årets Israelresor för min del.
Den sista veckan har varit av privat karaktär tillsammans med min fru Carin. Ett par dagar var också Maria och Henrik med oss i Eilat innan de återvände till Uganda, där de jobbar som praktikanter i Trosgnistans missions och biståndsarbete.

Trosgnistans mission, (där jag jobbar som missionssekr). Har ett stort arbete i 12 olika länder. För några år sedan startades ett nätverk med ledare från detta arbete. Detta nätverk kallas ALIGN. Nu var det bestämt att detta nätverk skulle mötas till ett seminarium om mission och ledarskap i Israel och jag var ombedd att lägga upp denna resa med en del utflykter. Vi var 47 deltagare och det var en fantastisk stämning. Tänk att leda en sådan härlig grupp av deltagare med masaier, kenyaner, rwandier, kongoleser, ugandier, tanzanianer, indier, och så deltagare från Ukraina, Norge och Sverige.

Stämningen var på topp, vid några tillfälle blev det glädjefylld afrikansk dans.
Några av höjdpunkterna från min horisont:
Båtturen på sjön Gennesaret när Natsja sjöng ”O store Gud” ocjh Jacob från Indien talade om hur Jesus och Petrus gick på vattnet.
Bönestunden på Har Ben Tal, (lilla Hermon) vid syriska gränsen där stora pansarslag har stått både 67 och 73. Då bad vi om beskydd vid Israels gränser samt andeutgjutelser över Arabvärlden med många muslimer frälsta.
Missionsdagen då vi satte upp trosmål om 750 nya församlingar på 2 år i Trosgnistans arbete.
Mötet med den Palestinske pastorn i Betlehem som nu samlar över 200 människor varje söndag, vilken modig pastor som ibland hotats av militanta muslimska grupper men också fått sett många frälsningsunder.
Oljeberget med fokus på Jesu snara återkomst. Tänk att Bibeln berättar att Oljeberget skall dela på sig och en stor vattenkälla skall bryta fram i Jerusalem. Vattnet behövs snarast!!!
Urban, Siv och Carinas sång om Jerusalem vid tårarnas kapell vid Oljebergets sluttning, massor med människor från olika nationer drogs till vår grupp när de sjöng.
Gudstjänsten då David Prakasam predikade i Getsemane, de flesta satt och grät av gripenhet.
När vi trötta kom upp till övre salen sent på eftermiddagen och plötsligt faller anden och det känns som vi står i en himmelsk dusch och glömmer tid och rum och jubla inför Gud.
Nattvardsstunden vid Golgata då Curt predikar och vi ber för några av ledarna.
Sista kvällen på hotellet, då vi skrattar och jublar tillsammans och jag berättar vilken hårt arbetande broder jag delat rum med. Nämligen min bror David som skött allt ekonomiskt på resan men som även dragit timmerstockar på nätterna.
Skönt när borttappade deltagare blev återfunna, som Anita i Gamla stan, den långe masaii brodern James som vi tappade bort vid dygnporten nära Klagomuren, men Ingegerd såg honom och han blev så glad när han såg vår buss. Silas från Uganda som vi höll på att missa i Betlehem, men så kom han till slut.
Helt enkelt en underbar resa och efter den resan har jag och Carin njutit en vecka av Eilats blå himmel, sol, bad, motorbåt och god mat (och för Carin även lite shopping – det är märkligt med Carin och en del andra damer också för den delen, när de shoppas försvinner tröttheten).Men nu väntar vi på att få gå på flyget.