måndag 28 februari 2011

Min hundrade resa till Israel








Vi har haft en helt underbar resa och jag fattar det knappt själv att Dettman är min hundrade resa till Löfteslandet som fortfarande har en lovande framtid.

En av kvällarna hade min agent, Danny Amir, chef för resebyrån Vered Hasharon ordnat en festkväll där vi firade detta som ett jubileum. Från turistministeriet kom Raphy Ben-hur, senior deputy general manager i Turistdepartementet i Israels regering, och Jerusalems borgmästare skickade en av sina närmaste medarbetare Eli Machines.

De höll tal och uttryckte ett stort tack för våra resor till Israel. Från borgmästaren fick jag en mindre kopia på Döda Havsrullarna samt en mycket fin symbol för Jerusalem, ”Lejonet av Juda”, som jag med glädje skall bära på mitt rockuppslag.
Från Turistministeriet fick jag ett Diplom där de uttrycker sin uppskattning över mina 100 resor till Israel och utnämnd som ”Good will ambassador for Israel”.
Texten fortsätter…. ” vi tackar dig för din djupa och uthålliga kärlek till Israel…”

Turistministeriet gav mig också en hebreisk Bibel med en utmaning att jag skulle lära mig Hebreiska. –Jag kunde dock inte lova detta, men kontrade med att ge dom vars en fin presentbok från vårt vackra land Sverige, där texten var på engelska.

Jag uttryckte också en önskan om ett djupare samarbete mellan Sverige och Israel, där vi hoppas på att svenska regeringen inklusive vår utrikesminister gör mer för att ett sådant samarbete skall fördjupas. Vi är brobyggare med våra resor, och resorna blir som ringa på vattnet. Just nu har vi flera bönder med på denna resa som planera för en resa för bönder från Sverige.

Jag önskade att festkvällen skulle gå i glädjens tecken och passade på att berätta några trevliga historier från alla underbara resor vi haft. Gudien Joen var också med och han fick också representera den grupp av utmärkta guide som hjälpt oss genom åren. Jag fick en ovanlig och mycket fin historie bok om Israel med kopior på brev från Tedor Herzle, Rotschild och korta beskrivningar om Israels moderna historia av Joen. Joen fick en bok om matlagning av mig, så han inte glömmer bort det svenska köket.

Ett särskilt tack till Danny, som är en excellent partner och vi är mycket goda vänner, hans resebyrå är stor med över 30 anställda och vi är hans partner i Sverige. Jag riktade också ett särskilt tack till min fru Carin, utan hennes hjälp och samarbete hade dessa resor inte varit möjliga.

Han hade också inbjudit en dans grupp, som hade en mycket trevlig uppvisning i folkdans, med 3-4 nummer, de fick varm applåder.

Mikael sjöng till slut, ”To God be the Glory”. Jag är mycket medveten om att det är tack vare Guds rika nåd och välsignelse som vi har kunnat genomföra dessa resor. Ja det krävs nästan en bok för att berätta om detta och alla äventyr, den kommer kanske senare, som t.ex. då vi hade gasmasker i bussen, då Israel hotades från Irak…..

Sedan överraskade Vered Ha Sharon med en stor tårta med 100 – jubileet, och på Hotel rummet stod ett stort fruktfat med 100 symbolen.

Turistministern hoppades att vi skulle få anledning att fira 200 –resors jubileum i framtiden då han menade att jag trots allt är ganska ung.
Vet ej om jag har tro för det……

Till slut tack till alla er som har bett för oss och varit med oss på resor, ni är ryggraden i vår reseverksamhet……………….

Kanske vi ses snart igen

Nästa år i Jerusalem………….. (eller tidigare)

lördag 5 februari 2011

Besöket i Surigao går mot sitt slut

Besöket i Surigao går mot sitt slut.
Vi ska nu ha sista mötena imorgon. Idag har det varit en otroligt intressant dag, med besök på barnhem och bibelskola. Mötet ikväll, hölls i en basketboll hall i utkanten av stan, vid en av kåkstäderna. Många blev frälsta ikväll. I alla mötena delas ris ut till de fattiga, det var flera hundra i den kön också.
Ja vi har stortrivts bland folket här. Jag sa till dom idag, "ni har stulit en bit av vårt hjärta".
Både Birger och jag upplever att vi kom i Guds tid, till Surigao.

fredag 4 februari 2011

Dramatik på missionsresa till Filippinerna

Dramatik på missionsresa i Filippinerna
Det tropiska ovädret stängde flygplatsen i Surigao i tisdags, det var klass 3 varning. Vi flög till Cagayan men när vi med bil närmade oss Surigao strömmade vattenmassor över vägen. Det gick inte att köra vidare. DE sa till oss, det är omöjligt att ta sig till Surigao. De räknade med att predikanterna hellre skulle vilat på något skönt hotel. Men nej, syftet med resan var Surigao, konferensen, barnhemmet, risutdelning. Vi behövde inte vandra genom vattenfloderna, folket fixade urholkade trästammar som vi fick åka i.

Vi åkte också flotte längs en sträcka där översvämningarna var mycket svåra. Det strömmade hela tiden mängder med vatten. Risfälten var översvämmade, husen var vattenfyllda, familjer började evakuera, från bergen strömmade vattnet också.

Sträckorna mellan de översvämmande delarna gick vi till fots, åkte motorcykel, eller 3 hjulig taxi.

När vi trodde att allt var klart och vi passerat det översvämmade området och fått tag på en bra bil, så stoppades vi av ett jordras, som skett strax innan vi kom dit. Nu fick vi gå i leran för att komma runt jordraset.

Trots att det var en oerhört dramatisk resa, var det också en oerhörd lättnad när vi tagit oss igenom allt, och vi tackade Gud för hans beskydd och hjälp. Vi var också tagna av den levnadsglädje som vi mötte hos drabbade människor, men 150.000 har blivit hemlösa.

Trosgnistans mission är redo att hjälpa med matutdelning. Vi har en bra partnerorganisation och här skulle det behövas 100.000 kr snarast för insatser bland dessa drabbade. Vi du hjälpa till? Sänd din gåva till Trosgnistan bg 900-7378. Märk talongen ”Nödhjälp Filippinerna”

Stor glädje när vi kom fram till Surigao och mycket folk på mötet på kvällen. Ca. 500 hemlösa som drabbats av regnkatastrofen bor nu i ”vår” konferens hall. Många blev också frälsta ikväll och det var en lång förbönsstund för sjuka. Guds ande flödade över människor. Några blev också helade i Jesu namn.

En tjejkör i kyrkan kallas ”Tamburin dancers”, dessa ungdomar förmedlade en underbar glädje i sin –tamburin dans- Surigao, Filippinerna
Underbara dagar i Nepal. Varje kväll gensvarar flera hundra på frälsningsinbjudan. Många vittnar om helande. Det berättas allmänt om att Nepal har öppnat upp för evangelium på ett unikt sätt under de sista åren.

Birger Skoglund och jag själv är på missionsresa 2 veckor i Asien. Efter Nepal reser vi till Filippinerna. Här i Nepal har vi pastorskonferens och möteskampanj.

Nepal är världsberömt för sina höga berg, och bergsklättrare kommer från hela världen till detta land. Här bor ca. 30 miljoner människor. Från att ha varit strängt hinduiskt så är det nu ett mer sekulärt land, efter ett maktskifte som under en tid var ganska dramatiskt för några år sedan.

Ur kristen synpunkt är det skördetid. Stora arenor har använts för evangelistiska kampanjer. Vi har mötena inomhus i en stor hall som rymmer ca 1000 personer och Guds längtan är enorm. Människor gråter och jublar i mötena, och efter bönestunder för de sjuka slingra sig en kö på plattformen bland personer som vill vittna om sitt helande. Här finns en enkel tro. Någon berättade att en kronisk sjukdom som plågat hans kropp i 10 år plötsligt försvann. Glädjen och applåderna hörs från publiken. Någon som haft svårt att gå, hoppar av glädje. Ikväll berättades om en pojke som varit döv men nu kunde höra. Det skulle passa att sjunga den gamla Psalmen; ”Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid…”

Trosgnistans ledare heter Binod, hans vittnesbörd är gripande. Han var indier och politisk radikal och blev tillfångatagen i Manor, Indien och satt i ett fängelseläger. En ledande polisman var från Nepal och slog honom ofta. En annan polisman var en kristen och vittnade för honom om Jesus. Binod blev frälst, och polismannen rekommenderade Trosgnistans bibelskola i Nordindien. Efter detta ville Binod berätta om Jesu i kärlek till det land, som den brutale polismannen kom ifrån, därför blev han ”missionär” i Nepal. Idag har TG 10 församlingar i landet. Imorgon på lördag reser jag till Tibet, skall besöka ett barnhem samt ha ett möte bland bergsfolket. Birger är kvar i Katmandau.


Underbara dagar i Nepal. Varje kväll gensvarar flera hundra på frälsningsinbjudan. Många vittnar om helande. Det berättas allmänt om att Nepal har öppnat upp för evangelium på ett unikt sätt under de sista åren. Läs mer på min blogg och varför trosgnistan nu är i Nepal.

To all my international friends. WE are in Nepal and have a great time for the missionwork. The big hall is packed up with people and every night Jesus is performing miracles. Our organisation (Trosgnistans mission) have 10 churches here. The people are wide open for the Gospel. Tomorrow I go to Tibet, mountain region. Pls pray for me and the team. se pictures below and also Ishas report.

5. Idag besökte jag missionens barnhem som drivs i hyrda lokaler. Det är ett pojkhem och alla barnen kommer från mycket fattiga hem där antingen båda eller någon av föräldrarna är döda. Om inte dessa barn tas om hand så finns stor risk att de blir gatubarn och om det går riktigt illa säljs i ”trafficing”. Som alla barn tycker de om att leka och idrotta, men de hade inga redskap, de önskade en fotboll, badmintonracket, cricket, volleyboll m.m. Det kändes bra att lova dem omedelbar hjälp till detta. Jag räknar med att genom Trosgnistans barnhjälp kunna hjälpa fler barn i Nepal framöver. (De äldre pojkarna är elever på bibelskolan som snart skall jobba ute på fälten…)

6. Idag fick jag vara med på en spännande resa ut på Nepals landsbygd. Jag prövade att gå på en av de långa hängbroarna över floden. Bakom bergen finns gränsen mot Tibet. Jag mötte en ganska unga man som gått på Trosgnistans bibelskola i Sydindien. Han kommer från en braminfamilj men blev frälst i sin ungdom. Nu ska han gå som missionär till Tibet, men han vet att han gör det med risk för sitt eget liv. Modiga hjältar i Guds armé.

7. Birger och jag delade oss i 2 team. Birger predikade i det sista mötet i kampanjen i Katmando. Hallen var helt fullsatt, extra stolar fick bäras in och några satt på golvet. Birger var jublande glad och kunde berätta om många helandeunder. Själv hade jag ett mindre möte på en skolgård nära gränsen till Tibet. Ca 80% av publiken var icke kristna och många hade aldrig hört om Jesus tidigare. Vilken utmaning att få predika för dem. Också här gensvarade många på inbjudan till frälsning och flera stod i kö i slutet på mötet för att få vittna att denne Jesus som de nu hade hört talas om också hade botat dem från olika sjukdomar. Det var en enorm hunger efter Gud.