Hot news från missionsresa till Congo och Rwanda

Efter att ha rest i ca 20 timmar kom vi fram på torsdagen till Uvira Kongo, vi var 20 min på våra rum sedan reste vi direkt till möteskampanjen. Märkligt nog kändes det som vi fått ny kraft och vi hade ett jättebra möte med ca 2000 personer. Publiken växte till ca 4000 sista kvällen, lokala beräkningar sa 6000 personer.
Många blev frälsta och helade och vad de sa till oss så kom inga andra utländska evangelister till Uvira, det kändes som de uppskattade att få besök och 20 församlingar jobbade ihop. En äldre pastor från svenska pingstmissionen var ledare i samkristna rådet och hälsade välkommen. Några svenska missionärer som dött för sin tro för många år sedan i Uvira låg begravda bara ett stycke från kampanjplatsen.

Staden var väldigt fattig, kanske en av de fattigaste städer jag sett i Afrika, inga utländska investeringar. Sönderkörda vägar med stora gropar, en enda huvudväg som var asfalterad men den hade stora hål. Staden hade lidit mycket under kriget i Kongo.

Vid ett tillfälle kom 3 radiojournalister från 3 olika profana och sekulära kanaler och intervjuade mig då jag fick berätta om bibelns budskap och vad Trosgnistans mission gör. De började med att säga, tack för att ni har kommit, inga utlänningar kommer till Uvira, vi tror att vi ibland är helt glömda av resten av världen.

Det fanns en hel del kyrkor i stan och på söndag förmiddag så delade vi oss i teamet.
Henrik och Maria Herza predikade i en stor metodistkyrka med ca 1000 platser och den var nästan full. Birger Skoglund predikade i den stora svenska pingstmissionens kyrka, den var fullsatt. Och Carina Sandsgård predikade i en kyrka som kallades militärkyrkan, för många soldater var med där men den var pingst karismatisk och rymde nog 600 – 700. Själv predikade jag i Trosgnistans kyrka som rymmer ca. 400, den var fullsatt och kanske 100 utanför. Alla i teamet var så välsignade efter dessa möten.
Henrik och Carina sjöng Israel sånger en kväll och publiken jublade, varje gånga Maria kom upp för att bedja eller vittna på swahili så applåderade folket och ropade av förtjusning.

Ja responsen var enorm, vilket Birger och jag fick känna av flera gånger i mötena, man skulle kunna säga att det var så det kokade i atmosfären. Men det var varmt förövrigt också. Jag har en temperaturmätare i klockan och det är 33 grader i skuggan på dagarna, och 40 grader i solen och nästan vindstilla. Annars ligger Uvira vackert med stora berg bakom staden och den stora Tanganyka sjön nedanför.

Maria och Henrik har mött socialarbetaren och ca 50 fadderbarn.
Jag har också haft ett samtal med ledarna och några ledande kvinnor om framtida projekt och samarbetet. Jag bad till Gud om idéer för framtiden och i mitt inre på kvällen kom ordet kooperativ upp. I en församling på 200 medlemmar är det kanske 3-4 som har jobb, helt otroligt.
Jag önskade att kvinnogruppen skulle fundera på detta med kooperativ, och de blev mycket entusiastiska. Jag sa att det måste involvera minst 50-60 % av de socialt marginaliserade människorna, t.ex. unga ensamstående mödrar i 25 års åldern som kanske blivit med barn vid en våldtäkt, det finns många sådana i våra kyrkor.
De kommer nu att ha ett kvinno seminarium i mars och inbjuda från annan organisation där de framgångsrikt driver kooperativ. Vi får se vad det leder till. (Jag mötte Debora Duveskog på flygplatsen i Bujumbura och hon jobbar med bl.a.olika kooperativ i Afrika, eventuellt om hon har tid kan hon åka in några dagar till detta seminarium)

Pastorskonferensen var mkt lyckad och 260 hade registrerat sig, det var fullt i kyrkan kl 9 varje morgon..

Carina har förmedlat 10.000 kr till en motorcykel åt en kämpande pastor som har 7-8 församlingar, något jag tror är mycket bra.
Om 2 veckor har vi en kärleksmåltid för föräldralösa barn i Uvira som ett utryck för att vi också vill välsigna barnen efter besöket.
100 biblar ska köpas in till pastorer som blev av med allt då rebellerna kom. Och nästa söndag ska vi dela ut Johannes evangelium till alla nyfrälsta som kommer till någon av våra 20 kyrkor som stod bakom konferensen.

Vi reste med stor glädje från Kongo idag, allt hade gått så bra. Naturligtvis hade de lyckats klämma in ett extra möte i Bujumbura på måndagen. Ingen från Trosgnistan har ju varit där tidigare. DE tog oss till en kyrka i ett fattigt område som kunde rymma 200 personer, den var fullt kl 10. Denna kyrka har David D från TG skickat ut medel till plåttak, men kyrkan var väldigt enkel.
Jag lovade en gåva från Trosgnistan offentligt i mötet eftersom det var första gången vi var där. Jag sa vi ger 500 usd till musikinstrument till kören, 100 usd till litteratur till barnmötena och 100 usd till en studiebibel till kyrkans expedition (inga stora gåvor). – ja jag överdriver inte om det var som det exploderade i mötet. Folk hoppade upp och jublade, till slut fick jag be dem lugna ner sig. Vi medverkade på olika sätt i teamet.
Sedan tog vi oss till flygplatsen och nu är vi i Rwanda och jag kan vara uppdaterad för jag har trådlöst Internet här. Och nu kan vi duscha i varmvatten igen, härligt.

Tyvärr kan vi inte ha mötena i TG;s stora systerkyrka här i Kigali Rwanda, i fredags fick de veta att de finns en lag i Kigali som gör att man inte får nyttja offentliga lokaler när de är halvfärdiga (tak och väggar finns, men bara jordgolv, inga dörrar och inga fönster, men lite lustigt tycker jag då så många kyrkor i Afrika är halvfärdiga och ändå brukas). Tror att de har ganska stränga regler i denna huvudstaden för at vara Afrika. Men vi har en metodistkyrka 5 min därifrån som rymmer kanske 1500 personer, den har upplåtits nästan gratis och konferensen skall hållas där onsd – sönd. Hur som helst det är underbart att se hur detta land har rest sig och är ett av Centralafrikas mest välordnade länder, t.o.m. på kvällarna kan man vara ut och gå på gatorna då det är tryggt i huvudstaden och jag tror landet i stort också.
Konferensen börjar på onsdag men idag tisdag skall jag tala på en radiostation och eventuellt ska vi även besöka ett museum från folkmordet, kanske jag också går till ett angränsande hotell och simmar lite i poolen.

Så här lång sitter jag nu och titta tillbaka på några händelserika dagar. Jag inser att vi får vara med och ge hopp till tusentals människor, vi är med och starta upp saker som är en lyft för det lokala samhället, Trosgnistans insatser ger många ringa på vattnet och det är helt underbart att på nytt få möta våra vänner härute.
Göran Duveskog