Göran Duveskogs blogg

Min hundrade resa till Israel

2011-02-28T13:13:00.000-08:00

Vi har haft en helt underbar resa och jag fattar det knappt själv att Dettman är min hundrade resa till Löfteslandet som fortfarande har en lovande framtid.

En av kvällarna hade min agent, Danny Amir, chef för resebyrån Vered Hasharon ordnat en festkväll där vi firade detta som ett jubileum. Från turistministeriet kom Raphy Ben-hur, senior deputy general manager i Turistdepartementet i Israels regering, och Jerusalems borgmästare skickade en av sina närmaste medarbetare Eli Machines.

De höll tal och uttryckte ett stort tack för våra resor till Israel. Från borgmästaren fick jag en mindre kopia på Döda Havsrullarna samt en mycket fin symbol för Jerusalem, ”Lejonet av Juda”, som jag med glädje skall bära på mitt rockuppslag.
Från Turistministeriet fick jag ett Diplom där de uttrycker sin uppskattning över mina 100 resor till Israel och utnämnd som ”Good will ambassador for Israel”.
Texten fortsätter…. ” vi tackar dig för din djupa och uthålliga kärlek till Israel…”

Turistministeriet gav mig också en hebreisk Bibel med en utmaning att jag skulle lära mig Hebreiska. –Jag kunde dock inte lova detta, men kontrade med att ge dom vars en fin presentbok från vårt vackra land Sverige, där texten var på engelska.

Jag uttryckte också en önskan om ett djupare samarbete mellan Sverige och Israel, där vi hoppas på att svenska regeringen inklusive vår utrikesminister gör mer för att ett sådant samarbete skall fördjupas. Vi är brobyggare med våra resor, och resorna blir som ringa på vattnet. Just nu har vi flera bönder med på denna resa som planera för en resa för bönder från Sverige.

Jag önskade att festkvällen skulle gå i glädjens tecken och passade på att berätta några trevliga historier från alla underbara resor vi haft. Gudien Joen var också med och han fick också representera den grupp av utmärkta guide som hjälpt oss genom åren. Jag fick en ovanlig och mycket fin historie bok om Israel med kopior på brev från Tedor Herzle, Rotschild och korta beskrivningar om Israels moderna historia av Joen. Joen fick en bok om matlagning av mig, så han inte glömmer bort det svenska köket.

Ett särskilt tack till Danny, som är en excellent partner och vi är mycket goda vänner, hans resebyrå är stor med över 30 anställda och vi är hans partner i Sverige. Jag riktade också ett särskilt tack till min fru Carin, utan hennes hjälp och samarbete hade dessa resor inte varit möjliga.

Han hade också inbjudit en dans grupp, som hade en mycket trevlig uppvisning i folkdans, med 3-4 nummer, de fick varm applåder.

Mikael sjöng till slut, ”To God be the Glory”. Jag är mycket medveten om att det är tack vare Guds rika nåd och välsignelse som vi har kunnat genomföra dessa resor. Ja det krävs nästan en bok för att berätta om detta och alla äventyr, den kommer kanske senare, som t.ex. då vi hade gasmasker i bussen, då Israel hotades från Irak…..

Sedan överraskade Vered Ha Sharon med en stor tårta med 100 – jubileet, och på Hotel rummet stod ett stort fruktfat med 100 symbolen.

Turistministern hoppades att vi skulle få anledning att fira 200 –resors jubileum i framtiden då han menade att jag trots allt är ganska ung.
Vet ej om jag har tro för det……

Till slut tack till alla er som har bett för oss och varit med oss på resor, ni är ryggraden i vår reseverksamhet……………….

Kanske vi ses snart igen

Nästa år i Jerusalem………….. (eller tidigare)

Besöket i Surigao går mot sitt slut

2011-02-05T07:05:00.001-08:00

Besöket i Surigao går mot sitt slut.
Vi ska nu ha sista mötena imorgon. Idag har det varit en otroligt intressant dag, med besök på barnhem och bibelskola. Mötet ikväll, hölls i en basketboll hall i utkanten av stan, vid en av kåkstäderna. Många blev frälsta ikväll. I alla mötena delas ris ut till de fattiga, det var flera hundra i den kön också.
Ja vi har stortrivts bland folket här. Jag sa till dom idag, "ni har stulit en bit av vårt hjärta".
Både Birger och jag upplever att vi kom i Guds tid, till Surigao.

Dramatik på missionsresa till Filippinerna

2011-02-04T07:17:00.000-08:00

Dramatik på missionsresa i Filippinerna
Det tropiska ovädret stängde flygplatsen i Surigao i tisdags, det var klass 3 varning. Vi flög till Cagayan men när vi med bil närmade oss Surigao strömmade vattenmassor över vägen. Det gick inte att köra vidare. DE sa till oss, det är omöjligt att ta sig till Surigao. De räknade med att predikanterna hellre skulle vilat på något skönt hotel. Men nej, syftet med resan var Surigao, konferensen, barnhemmet, risutdelning. Vi behövde inte vandra genom vattenfloderna, folket fixade urholkade trästammar som vi fick åka i.

Vi åkte också flotte längs en sträcka där översvämningarna var mycket svåra. Det strömmade hela tiden mängder med vatten. Risfälten var översvämmade, husen var vattenfyllda, familjer började evakuera, från bergen strömmade vattnet också.

Sträckorna mellan de översvämmande delarna gick vi till fots, åkte motorcykel, eller 3 hjulig taxi.

När vi trodde att allt var klart och vi passerat det översvämmade området och fått tag på en bra bil, så stoppades vi av ett jordras, som skett strax innan vi kom dit. Nu fick vi gå i leran för att komma runt jordraset.

Trots att det var en oerhört dramatisk resa, var det också en oerhörd lättnad när vi tagit oss igenom allt, och vi tackade Gud för hans beskydd och hjälp. Vi var också tagna av den levnadsglädje som vi mötte hos drabbade människor, men 150.000 har blivit hemlösa.

Trosgnistans mission är redo att hjälpa med matutdelning. Vi har en bra partnerorganisation och här skulle det behövas 100.000 kr snarast för insatser bland dessa drabbade. Vi du hjälpa till? Sänd din gåva till Trosgnistan bg 900-7378. Märk talongen ”Nödhjälp Filippinerna”

Stor glädje när vi kom fram till Surigao och mycket folk på mötet på kvällen. Ca. 500 hemlösa som drabbats av regnkatastrofen bor nu i ”vår” konferens hall. Många blev också frälsta ikväll och det var en lång förbönsstund för sjuka. Guds ande flödade över människor. Några blev också helade i Jesu namn.

En tjejkör i kyrkan kallas ”Tamburin dancers”, dessa ungdomar förmedlade en underbar glädje i sin –tamburin dans- Surigao, Filippinerna

2011-02-04T07:16:00.000-08:00

Underbara dagar i Nepal. Varje kväll gensvarar flera hundra på frälsningsinbjudan. Många vittnar om helande. Det berättas allmänt om att Nepal har öppnat upp för evangelium på ett unikt sätt under de sista åren.

Birger Skoglund och jag själv är på missionsresa 2 veckor i Asien. Efter Nepal reser vi till Filippinerna. Här i Nepal har vi pastorskonferens och möteskampanj.

Nepal är världsberömt för sina höga berg, och bergsklättrare kommer från hela världen till detta land. Här bor ca. 30 miljoner människor. Från att ha varit strängt hinduiskt så är det nu ett mer sekulärt land, efter ett maktskifte som under en tid var ganska dramatiskt för några år sedan.

Ur kristen synpunkt är det skördetid. Stora arenor har använts för evangelistiska kampanjer. Vi har mötena inomhus i en stor hall som rymmer ca 1000 personer och Guds längtan är enorm. Människor gråter och jublar i mötena, och efter bönestunder för de sjuka slingra sig en kö på plattformen bland personer som vill vittna om sitt helande. Här finns en enkel tro. Någon berättade att en kronisk sjukdom som plågat hans kropp i 10 år plötsligt försvann. Glädjen och applåderna hörs från publiken. Någon som haft svårt att gå, hoppar av glädje. Ikväll berättades om en pojke som varit döv men nu kunde höra. Det skulle passa att sjunga den gamla Psalmen; ”Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid…”

Trosgnistans ledare heter Binod, hans vittnesbörd är gripande. Han var indier och politisk radikal och blev tillfångatagen i Manor, Indien och satt i ett fängelseläger. En ledande polisman var från Nepal och slog honom ofta. En annan polisman var en kristen och vittnade för honom om Jesus. Binod blev frälst, och polismannen rekommenderade Trosgnistans bibelskola i Nordindien. Efter detta ville Binod berätta om Jesu i kärlek till det land, som den brutale polismannen kom ifrån, därför blev han ”missionär” i Nepal. Idag har TG 10 församlingar i landet. Imorgon på lördag reser jag till Tibet, skall besöka ett barnhem samt ha ett möte bland bergsfolket. Birger är kvar i Katmandau.

Underbara dagar i Nepal. Varje kväll gensvarar flera hundra på frälsningsinbjudan. Många vittnar om helande. Det berättas allmänt om att Nepal har öppnat upp för evangelium på ett unikt sätt under de sista åren. Läs mer på min blogg och varför trosgnistan nu är i Nepal.

To all my international friends. WE are in Nepal and have a great time for the missionwork. The big hall is packed up with people and every night Jesus is performing miracles. Our organisation (Trosgnistans mission) have 10 churches here. The people are wide open for the Gospel. Tomorrow I go to Tibet, mountain region. Pls pray for me and the team. se pictures below and also Ishas report.

5. Idag besökte jag missionens barnhem som drivs i hyrda lokaler. Det är ett pojkhem och alla barnen kommer från mycket fattiga hem där antingen båda eller någon av föräldrarna är döda. Om inte dessa barn tas om hand så finns stor risk att de blir gatubarn och om det går riktigt illa säljs i ”trafficing”. Som alla barn tycker de om att leka och idrotta, men de hade inga redskap, de önskade en fotboll, badmintonracket, cricket, volleyboll m.m. Det kändes bra att lova dem omedelbar hjälp till detta. Jag räknar med att genom Trosgnistans barnhjälp kunna hjälpa fler barn i Nepal framöver. (De äldre pojkarna är elever på bibelskolan som snart skall jobba ute på fälten…)

6. Idag fick jag vara med på en spännande resa ut på Nepals landsbygd. Jag prövade att gå på en av de långa hängbroarna över floden. Bakom bergen finns gränsen mot Tibet. Jag mötte en ganska unga man som gått på Trosgnistans bibelskola i Sydindien. Han kommer från en braminfamilj men blev frälst i sin ungdom. Nu ska han gå som missionär till Tibet, men han vet att han gör det med risk för sitt eget liv. Modiga hjältar i Guds armé.

7. Birger och jag delade oss i 2 team. Birger predikade i det sista mötet i kampanjen i Katmando. Hallen var helt fullsatt, extra stolar fick bäras in och några satt på golvet. Birger var jublande glad och kunde berätta om många helandeunder. Själv hade jag ett mindre möte på en skolgård nära gränsen till Tibet. Ca 80% av publiken var icke kristna och många hade aldrig hört om Jesus tidigare. Vilken utmaning att få predika för dem. Också här gensvarade många på inbjudan till frälsning och flera stod i kö i slutet på mötet för att få vittna att denne Jesus som de nu hade hört talas om också hade botat dem från olika sjukdomar. Det var en enorm hunger efter Gud.

Israel på 99:e resan

2010-10-30T04:48:00.000-07:00

Hej och Shalom
Jag är i Israel för 99:e gången, började resa i maj 1976 och då med Hilding Fagerberg, efter 3 resor med min vän Abona Hilding, som han kallades av vår arabiske guide på den tiden, så började jag med egna resor. På 80 talet blev det flera resor med min gode vän Ove Marcelind och sedan med en lång rad olika förkunnare och flera resor med Trosgnistan, och naturligtvis med min fru och bäste vän Carin.
Min gode vän Birger Skoglund har jag också gjort många resor tillsammans med.
Tiden går fort och nu gör jag min 99:e resa. Denna gång med Johannes Amritzer och Daniel Viklund. Vi gör för 8:e året i rad en resa tillsammans. Daniel har mycket av "Israel" inom sig och har satt sig in i ämnet och sjunger så att änglarna jublar. Johannes har en förmåga att lyfta fram att samme Jesus som var här för 2000 år sedan är med på resan här och nu. Nu kan det ske under.
Nu är vi 110 personer på resan. vi satte stopp där men många stod på väntelista som aldrig kom med.
Igår kväll hade jag presentation och informations kväll med gruppen. Många familjer är med på resan och åldrarna är från 5 år och uppåt 80 år, som ett stort släkt kalas.
Pastorsfamiljen Barkenbom är med, hela familjen, de hade varit nere och badat i sjön idag på morgonen och frun sjöng för familjen, " vid Genesaret en morgon...".
Missionsläkaren Sture Nyhoolm som varit ute i 27 år vid den yttre frontlinjen i länder som Somalia, Sudan, Kenya m.m. och hjälpt tusentals människor. Han har även tidigare jobbar med Trosgnistan i Kenya.
Vi började denna dagen med en båt tur och Det var Daniel som talade och sjöng, en underbar stund men det gungade lite ute på sjön, men helt ok.
Nu är en stor del av gruppen till Golan höjderna, vid tårarnas dal, där en enorm drabbning ägde rum 1973, det berättar jag lite om på min senaste Israelskiva med 6-7 predikningar om Israel, bl.a. Israel-hendningarnas tider och Jesu tillkommelse.
Nej, nu ska jag inte skriva mer, jag ska ut och bada i min "söndagsskol sjö". vi bor på kibuttz hotellet Ginnosar och vi har egen badstrand. Välkommen med till landet som jag kallar "diamanten bland pärlorna".
I februari gör jag min hundrande resa til Israel, då tillsammans med Carin samt Mikael o Linda Järlestrand. En trevlig fest och minneskväll skall vi ordna då.
Det höll på att gå på tok denna gången, jag hade av misstag packat ned Carins pass och var färdig att resa ned till Arlanda, men som en tillfällighet drog jag ut en låda för att leta en cd skiva och fann då ett pass i lådan, då jag tittade på det, ja så var det mitt pass. Oj, en lättnadens suck.
Ja, jag är ingen ungdom längre, men inte så gammal heller, jag är 913 år yngre än vad Metusalem var då han dog, så då vet du.
Kanske itne skriver så ofta på bloggen numera, det blir mer på facebook, med korta inlägg, är du på facebook så kan vi träffas där. Vi ses!!!

Nu är det 31 juli och jag gör en tillbaka blick på månaden.

2010-07-31T03:06:00.001-07:00

Juli började med underbart väder och Carin o jag tillbringade ganska mycket tid i stugan, där jag byggde upp en timrad mur invid en slänt. Så den lutande tomten får lite jämnare ytor.

Sedan åkte jag ned till Smålandskonferensen, för ovanlighetens skull utan Carin. Hennes pappa, min svärfar dog en veka innan konferensen just fyllda 90 år och tillsammans med syskonen blev det en del planering för henne inför begravningen..
Smålandskonferensen var så bra och drog storpublik. Lokalen rymmer ca 1500 personer och det var fullsatt på tisdag och lördag kvällen och välfyllt övriga kvällar. Många människor upplevde starka gudsmöten. Några blev frälsta och andra blev helade och andedöpta.
Det var 40 års jubileum och många höjdpunkter, kända talare. Våra gäster från Indien o Kenya med David o Ketzi Prakasam och John Abisai var så bra.
Barnmötena hade samlat mer barn än på många år. Insamlingarna var strålande. Jag bad om 50.000 kr till omkostnader för Smålandskonferensen sista lörd. kvällen men det kom in ett rekordoffer på 142.000 kr. En av mötesvärdarna gav mig lappen om detta och sa nästan stammande, du ser rätt, det var så mycket som kom in. (Detta visar hur mycket många uppskattar konferensen).
När Birger hade predikat och bett för människor (ett starkt och allvarsamt budskap), så bröt en otrolig glädje ut, det var inte planerat, men det var glädjefest inför herren och många dansade av glädje tillsammans med vårt underbara lovsångsteam.

Väl hemma igen efter konferensen så blev det två fina begravningar i vår kyrka. På torsdagen begravdes Erik Ståhl som också uppnått 90 år och sedan på fredag min kära svärfar Holger också han 90 år. Båda dessa män dog, gamla, lyckliga och mätta på att leva. De dog i tron på sin älskade frälsare och de hade sina familjer samlade. Holger min svärfar var en mycket fin människa och det verkar som alla tyckte om honom. Han hade en mycket trevlig humor som han fick behålla ända intill slutet.

Under sista vecka har det varit mycket kommentarer runt Benny Hinns besök på Livets Ord. I synnerhet hans predikan på lörd. kvällen. Det fanns delar i den predikan som dels var spekulativa och som saknade förankring i klassisk kristen tro. Jag tycker Ulf gjorde det bra som avslutade med orden. Gå hem och läs Bibeln, behåll det som är gott och släpp det andra.
Även Paulus tillrättavisade Pethrus i fråga om detta med omskärelsen, men de fortsatte båda som respekterade ledare i den tidiga kyrkan.
Men det kan nog vara en nyttig upplevelse även för kända predikanter att få sin predikan ”synad”. Bibeln säger ”pröva allt” och behåll det som är gott, detta gäller även profetiska budskap.

Annars är det en del praktiskt arbete för mig denna vecka då jag tillsammans med min son Tobias målar om vårt hus. Tobias jobbar på Bygg Ole numera men har jobbat många år som målare, oh vilken hjälp han varit till då det gäller vår stuga och villa. Tack!!!!!!!!!

I veckan tackade vi av Marianne Persson som jobbat på resebyrån sedan oktober. Hon har varit till stor nytta och kommer säkert att jobba extra ibland hos oss, men nu börjar vår son Toni fr 9 augusti. Vi säger välkommen in i teamet, härligt att få jobba med mina vuxna söner.

Det bokas ganska mkt på resorna under hösten och flera är nu redan fullbokade. Antalet lediga platser krymper för varje dag…
Ha en fortsatt bra sommar!!!!

2010-06-04T05:30:00.000-07:00

Ship to Gaza

För några dagar sedan hade många politiker och tidingar i Europa ett mycket skarpt fördömande av Israel efter tragedin på Medelhavet. P1 hade igår torsdag ”studio ett” en mycket balanserad rapportering av händelserna så också kvällsnyheterna under torsdagen.

Även vi som kallar oss Israelvänner vill inte ensidigt gå ut och försvara Israels bordning av fartygen. Det som hände var en tragedi och det är svårt att veta exakt hur Israel borde ha handlat. Kanske de borde låtit båtarna passera och leverera sin last efter kontroller, men det är inte helt enkelt.

De civila i Gaza behöver hjälp, de lider, men det är faktiskt känt att Palestinska folket har fått mer bistånd per capita och territorier än t.ex. Afrika. Borde inte FN och EU rikta kraft att kontrollera vad biståndet tar vägen. Är inte ett av de stora problemen, korruptionen i detta samhälle, Israel hatet, och att man ger allt för att få vapen istället för att bygga företag, sjukvård, industrier och om det fria ordet någonstans är förtryckt så är det väl i dessa områden. Om man slutar med raketbeskjutning, erkänner Israels rätt att existera, då har vi en två statslösning ganska snart och embargot är borta.

Och visar inte filmer nu efteråt från båten ”Mavi Marmare” hur några aktivister uppträdde som huliganer och med baseboll klubbor och järnrör angrep soldater. Är detta fredsaktivister?

Meningarna går i sär om Israel har rätt eller inte att borda ett fartyg på internationellt vatten. Usa har gett andra kommentarer än Europa.

Israel befinner sig i krig med Gaza. Hamas har inte slutat med raketbeskjutningar, även andra grupper skjuter mot civila samhällen inne i Israel från Gaza. I det läget uttryckte USA,s vice president att Israel hade rätt att stoppa och kontrollera fartyg på väg mot Gaza.

De flesta är överens om att denna konvoj inte var en helt neutral hjälpsändning, deras syfte var politiskt, att få propaganda mot Israel och deras embargo.

På Hamas karta finns inte Israel, På den Turkiska hjälporganisationes karta (IHH) finns inte Israel. Flera av de andra aktivisterna är kända för sitt Israel hat.

Turkiet har fördömt Israel oerhört hårt, men sitter inte Turkiet i glashus. Hur skulle Turkiet reagera om Israel eller omvärlden blandar sig in i Turkiets politik gällande Kurdernas situation.

Låt säga nu att Embargot lyfts från Gaza, båtar får angöra deras hamnar.

Bör lasten på båtarna kontrolleras, eller kommer det att anses som förmynderi?

Vem ska kontrollera lasten?

Vem skall hållas ansvarig om Hamas för in vapen (gömda i container) som de sedan riktar mot Israel?

Bör Israel lita på att FN och EU klara ett sådant uppdrag?

FN gav sig iväg från Sinai inför 6 dagarskriget då Nasser körde ut dom. EU kontrollanter gav sig iväg efter att de blev beskjutna av militanta grupper på Gaza remsan för några år sedan, de skulle kontrollera gränsövergången till Egypten.

Fred måste bygga på både fred och säkerhet. OM Embargot bryts, så måste någon kunna kontrollera att inte Gaza blir en välutrustad filial till Iran med dösbringande vapen som hotar Israels existens. Vem klarar det? Bör inte det ”tänket” finnas med i denna debatten?

De som förespråkar att de nu endast handlar om att bryta embargot, bör också väga in vad konsekvenserna av ökad vapeninförsel till Gaza kan föra med sig.

Göran Duveskog

Trosgnistan årsmöte - rekordomsättning

2010-04-25T01:01:00.000-07:00

I snart 40 år har jag arbetat med Trosgnistans mission. Igår hade vi årsmöte. Årsmöte handlar mycket om siffror, tillbaka blick och framtidsvisioner. Vi har nu 4,942 faddrar och över 10.000 barn får hjälp månatligen. 2,812 systerförsamlingar runt om i världen. 195,634 medlemmar i dessa församlingar. 2009 döptes 23,736 nyfrälsta i dessa förs. Rekordomsättning trots lågkonjuktur. 18.347.558 kr. Tack Gode Gud! http://www.trosgnistan.se
Ett framtids projekt kommer att bli att skapa Trosgnistans vänner på facebook, visst vill du vara med!!! Vi kommer att sammanknyta folk från hela världen, fadderbarn, infödda vittnen, trosgnistans vänner i skandinavien, kanske faddrar i framtiden kan chatta dirtekt med sina fadderbarn.......
Vi lever i en spännande tid! En ny web design planeras för trosgnistans hemsida....

Askmolnet och vulkanen Eyjafjallajökull

2010-04-24T00:47:00.000-07:00

Under en veckas tid var det fullständig kaos i all flygtrafik över Europa och folk blev strandsatta över hela världen. Vi har sett TV bilder på strandsatta svenska i en källare vid flygplatsen i Bangkok och än är inte väntan över för en del resenärer.

Den kristna tron är en underbar styrka i livet, inte minst när det stormar. Bibelorden står på kö för att ge vägledning, lugn och förtröstan. PS. 23 ”Herren är min herde… även om jag vandrar i dödskuggans dal fruktar jag intet ont…” Ps 91 ”Den som sitter under den högstes beskydd…”

Det är också en underbar tillgång att tillhöra en församling och en kristen cellgrupp. I den cellgrupp som jag och min fru Carin tillhör så ber vi, läser Bibeln och fika tillsammans varje tisd. kväll. Det är en av veckans höjdpunkter. Vi ber för varandra. Vi är mellan 7- 14 personer. Många gånger då det varit skakigt i Israel eller som nu med askmolnet har de bett för oss. Väldigt många gånger har vi sett påtagliga bönesvar.

Vi kommer inte undan dalarna där fruktan gärna vill ansätta oss, men Psalmisten säger, jag fruktar intet ont, TY DU ÄR MED MIG.

När vi landade på Vien flygplats 16 april så fick vi ett bra hotell och dagen efter ordnade det sig med buss på kort varsel trots att det egentligen inte fanns bussar att uppbringa just då. När Tommy Lilja kom till Viens flygplats 20/4 från Israel, ordnade det sig med buss direkt för dom hem till Köpenhamn. När vår grupp med Daniel Viklund och P-O Hårsmar skulle flyga från Arlanda 20/4 så fick Sabratours en luftkorridor och tillstånd att flyga. De berättade att det var det enda planet som fick tillstånd att flyg österut från Arlanda den dagen.
Hans Marklunds grupp kom till Tel Avivs flygplats d. 18 april, det var en av de värsta dagarna då det gällde askmolnet, så de kunde inte flyga, men ett bra hotell vid havet hade faktiskt rum för hela gruppen och där har de bott fram tills idag lördag 24/4 då de reser hem. Hans och hans bror Anders har gjort ett jättejobb, och de är värda dagens ros. Hans har visat stor ledarförmåga, lugn och koncentration och har varit i jour 24 timmar om dygnet för sin grupp och eventuella flygmöjligheter.

Nu ser vi framåt och grupperna går som vanligt och det bokas mycket platser på våra gruppresor.

När det var riktigt skakigt sände jag ett bönebrev till ett antal vänner runt om i världen. En pastor i Indien översatte det till tamil språket och gav till sina bedjare i Coimbatore. Där de har bett till Gud för bra lösningar för våra resenärer och oss.
Mina vänner läs Psalm 23 på nytt idag och kom ihåg HAN vandrar också vid din sida.

NU skapas predikningar. När vi en gång skall landa i den himmelska världen, vid det himmelska Jerusalem, då finns inga askmoln eller flygförbud som kan stoppa den ”landningen” för den som tagit emot Jesus i sitt hjärta, och fått uppleva syndernas förlåtelse. Då kan inte Eyjafjallajökull eller andra naturkatastrofer hindrar den storslagna ingången i den himmelska världen.

Vulkanutbrottet påminner oss om naturens oerhörda krafter och människans litenhet. Vi är så beroende av Guds nåd, hjälp och barmhärtighet.

Ett stort tack till Gud och alla som bett för oss under dessa dagar och tack till alla reseledare, resenärer och medarbetare och partners som samverkat för bästa möjliga lösningar.

19 april - dagen efter hemkomsten

2010-04-19T11:15:00.000-07:00

Min 97:e resa till Israel fick ett dramatiskt slut.
Austrian airlines skulle flyga oss från Tel Aviv via Vien till Sverige. När vi gick på flyget manade flygvärdinnorna oss till att skynda på, annars kunde hela flygningen äventyras. Det var askmolnet som närmade sig Vien. 10-20 min efter att vi landat på fred. kvällen stängdes Viens flygplats, inga resenärer kom vidare. Skulle vi få sova på flygplatsen?? Austrians personal hjälpte oss och hotell bokades för natten, god middag väntade. Vi ringde bussbolag i både Sverige och Österike, inte en buss fanns att uppbringa de närmaste dygnen. Men en buss skulle köra oss från flygplatsen till hotellet i Vien, men buss chauffören kom aldrig. Vi stod och väntade och jag blev lite irriterad, men så säger den trevliga lite mörkhyade damen från Austrian airlines som ledde oss till bussen, "nu kommer nog chauffören snart, för där borta står managern". -Jag fick en tanke och går bort och prata med honom.
-Kan du ordna en buss till Sverige nu direkt eller imorgon. Han kollar, ringer några samtal och så får vi en fin turistbuss som kör oss dagen efter (honom hade vi inte träffat om inte chauffören kommit försent). Vi var utvilade dagen efter på det trevliga hotellet, och tro det eller ej, men stämningen var på topp och även om vi var trötta så var vi ändå glada. Vi hade andakt i bussen, bad och sjöng lite på morgonen. Sov och tittade ut genom bussfönstret när vi körde igenom Österikes vackra natur och Syd Tyskland. På eftermiddagen hade vi "roliga timmen". Svensas töser berättade om sin trevliga uppväxt i Skåne där alla 7 syskonen var flickor, och så sjöng de som änglar. Sedan kom Ulla och berättade hur det var att jobba på kibbuttz, och äventyret hon var med om på 80-talet, sedan kom hennes kompis Marita (hon som var gift med Jan-Åke, han med den snygga kepsen, hm.....). Ulla och Marita har byaspex i Gullabo och dom gav oss några berättelser, vi skrattade gott. Pastor Leif delade några intressanta berättelser från en resa till Östeuropa, Tony, företagaren med flera begravningsbyråer fick oss alla att skratta gott. några andra medv. också.
Mest av allt kände vi en stor, stor tacksamhet till Gud att vi kom iväg och på söndag var vi i Sverige. Tack till alla underbara resenärer. Och en extra eloge till barnfamiljerna. Idag fick jag ett mail från Hedin och Sandolfs. Elsa och Albin vill resa till Israel igen. 7 och 4 år gamla.
Om vi nu är "dö-trötta", så kan det bero på som Ulla och Marita sa, att vi varit vid Döda Havet och är vi röda efter all solbränna så kan det bero på att vi solat vid "Röda Havet".
Nu vill jag att alla som läser bloggen ber för våra grupper i Israel som skall hem denna vecka. Må det lösa sig på bästa sättet och vi ber att Gud skall ge kraft och vägledning till våra reseledare som har en svår uppgift en sådan här gång.

97 resan till Israel

2010-04-15T13:32:00.001-07:00

Idag har vi avslutat vårt reseprogram i Israel och imorgon sitter vi i bussen upp till Tel AViv och flyger sedan hem. Vi hoppas att askmolnet har dragit bort så att vi kan landa på våra 3 flygplatser i Scandinavien.
Jag tror detta är min 97 resa till Israel och det är fortfarande så roligt att göra dessa resor och vilka grupper vi får ha med oss. En stor eloge till våra deltagare.
Några höjdpunkter på resan: Båtturen på sjön Gennesaret, Golanturen med vår guide Joen, Nasaret Village, Nattvardsgudstjänsten vid Golgata, Betesda då vi bad för sjuka, Guds kraft flödade genom vår grupp. Gudstjänsten om Jesu återkomst på Oljeberget. Massada och Döda Havet. Turen till Petra och 4 timmars kryssning idag på Röda Havet. Ja men Göran, kanske någon tänker, det verkar som det mesta var höjdpunkter. -Ja så är det faktiskt.
Några har sagt till mig på denna resa. "Vi har gjort en del resor tidigare runt om i världen, men dessa andra resor kommer inte i närheten av denna Israelresa". Ja, jag blev faktiskt förvånad själv när de sa så. Ok, då utmanar jag dig att följa med på en Israelresa, så får vi se vad du tycker.
Sedan har Leif och jag haft några kortare bibelstudier med gruppen här i Eilat. Det är underbart att studera Guds ord, det är mat för vår invärtes människa!!!

Idag grillade vi 3 olika typer av kött på båten, under vår 4 tim kryssning, många badade från båten, och några dök bland korallerna. SOlen strålade och det var en härlig avslutning på resan. Petra var också fantastiskt igår fast det hände ett missöde med bussen, men det fixade sig. - Det är alltid någon kändis man träffar där, nu var det stort pådrag med säkerhetspoliser därför att frun till Rysslands president var där. Jag fotograferade också henne där hon gick i sina vita kläder, jag tror hon trivdes med uppmärksamheten, fast p.s. jag tittar hellre på foton på min egen fru.....
Nu hoppas vi att det skall gå bra med flygresan hem imorgon.

Rutschkana på ledstången vid Trädgårdsgraven

2010-04-11T12:12:00.000-07:00

I den här gruppen har vi deltagare från 4 år till 75 år. Det känns bra och gör att det blir en extra färgklick på resan. Barnen är suveränt duktiga att hänga med, och föräldrarna säger, att de tycker, det är spännande att lyssna till de olika berättelserna. När vi var vid Golgata, hade vi en Gudstjänst och pastor Leif Svensson talade så bra. Men vår guide Joen berättade för mig att barnen kunde inte sitta still då, utan de ville åka rutschkana på ledstången vid en trappa. Gudien Joen sa till dom "här får ni inte åka". Det gör inget sa 4;a åringen för jag har redan åkt. Snabbt var hans stora syster på ledstången och åkte hon också. Men du fick ju inte åka, sa Joen. Jo, men när lillebror åkte måste jag också åka svarade flickan. Sedan kom en dam i gruppen och sa till dem att de inte fick plocka blommor i trädgården. Men, menade pappan, det var ju bara en liten gul blomma.
Igår vandrade vi via Dolorosa i Jerusalem, besökte Betesda, Västra muren och Övre salen. Idag har gruppen besökt Yad Vashem, minnesplatsen över judeutrotningen i 2:a v-kriget. Ikväll hade vi en fin sångstund i lobbyn och många lyssnade till "Svensas töser", Tony och Sandolf när de sjöng. Imorgon lämnar vi Jerusalem.

Från Oljebergets topp till Betlehem

2010-04-09T13:06:00.000-07:00

En härlig dag i Jerusalem, stämningen är så bra i vår grupp, Idag var vi på Olivberget, med Jerusalems bästa utsiktsplats. sedan gick vi ned till Getsemane, vi gick den som enligt traditionen Jesus färdades på på Palmsöndagen. Många i gruppen gick o sjöng "Hosianna..." När vi skulle in vid tårarnas kapell, så hade 3-4 personer för korta byxor, dessa män såg roliga ut i sina lustiga kjolar, tygstycken som de fick sätta på sig. Stunden i Getsemane var så bra. På eftermiddagen besökte vi Betlehem. Har nog aldrig sett så mkt folk i födelsekyrkan. Vi kom aldrig ned i grottan, men kyrkan och herdarnas äng besökte vi.
här kommer några bilder

2010-04-08T12:03:00.000-07:00

Israel vackrare än någonsin

2010-04-08T12:00:00.000-07:00

Israel står i blom och det är oerhört vackert. När jag nu under två dagar har stått på kullarna i Galillen och sett ut över sjön Gennesaret så känns det som att Galiléens pärla är vackrare än någonsin. Blomsterprakten är storslagen och Orchideträden är imponerande i sin vita, lila och röda blomning. Någon sa idag, jag visste att det skulle vara vackert men att det var så här vackert det anade jag inte. Dagen har varit solig och varm, men på morgonen var det nästan en dramatisk molnformation över Golanbergen, jag tog en bild från hotellrummet….

En annan kommentar var. Vi var här på 70-talet och då tyckte jag inte att maten var särskilt god, men nu är det ju jättegod mat. –Det är sant, de stora frukost buffén med 30 olika sallader, grönsaker, ostar, bröd, omeletter m.m. är så bra, och på kvällen middagsbuffén.

Trots all denna fina inramning så är det känslan av att vara i Israel, se och uppleva platserna där Jesus själv har gått som gör Israelresan till något utöver det vanliga. Igår hade vi en trevlig presentationskväll med gruppen. 2 deltagare sa spontant, den här dagen med båtturen på sjön Gennesaret och Saligprisningarnas berg är värt hela resan, resten är bonus.

Idag stod vi vid den mäktiga utdöda vulkanen Har Bental och skådade ut över syriska slätten. Här nere på slätten stod ett av historiens stora pansarslag i oktober 1973. Oddsen var illa för Israel, men enligt vår guide Joen förundrades många soldater då de under krigets första dramatiska vecka såg en mäktig hand i molnformationen på himlen vila över Golanhöjderna, det kändes som om Guds hand hjälpte Israel till seger i ett av den unga nationens värsta ögonblick.

Tre systrar från Tollarp är med och sjunger på resan, de går under namnet Svensas töser och det sjunger helt underbart, och vilket härligt sångval de har, maken till en av ”töserna” heter Tony och han sjunger ibland solo på versarna. Pastor Leif Svensson hjälper mig med de olika gudstjänsterna. Ja stämningen är på topp så här långt…. Ikväll har vi kommit till JERUSALEM…..

Några nya bilder och stort grattis till min syster Dorthy som fyllt 70 år

2010-03-10T00:56:00.000-08:00

Dorthy fyllde 70 år i måndags, men vi firade det i söndags. Samma helg hade jag 4 möten i Sävsjö, där jag predikade om Israel i den gemesamma Pingst/Alliansförsamlingen. Det var mycket folk i mötena och på söndagen satte de in extra stolar i lokalen. Jag stortrivdes i församlingen, en glad och varm atmosfär och två härliga pastorer Mats Sturesson och Ronny Jansson.

Jag lägger med några bilder, syskonbild tagen vid Dorthys kalas, samt vinterlandskapet vid vår sommarstuga och en solig och glad Alex - vårt kära barnbarn.

2010-03-10T00:54:00.000-08:00

2010-03-10T00:29:00.000-08:00

Det är när något ovanligt sker som man kommer ihåg det. Har nyligen varit i Israel. När vi flög till Israel blev vårt plan från Arlanda försenat från starten och vi missade flyget i Wien. Vi blev ombokade och flög med Jordanska flyget via Amman till Tel Aviv. Det var det finaste flyg jag någonsin flugit med. 40 TV kanaler och lika många spel, korsord och Sudoku. Man kunde t.o.m sms och ringa på sin mobil uppe i luften. Congratulation to Royal Jordan!
I Eilat regnade det kraftigt i 2 dagar och när en del av gruppen skulle upp till Sinai berg så haglade det. En av kvällarna skulle Mikael sjunga i lobbyn. Managern för receptionen blev nog rädd att det skulle bli ett högljutt ”pingstmöte”. ”Ni får inte ha för högt ljud m.m. Kan ni inte vara i möteslokalen som ni haft tidigare istället.”
Nej vi har blivit lovade lobbyn, andra har ju underhållning där och nu är det vår tur, menade jag. Och jag tillade, om ni inte gillar det så blir det enda kvällen i lobbyn för oss, men tycker ni om det kan vi ta lörd. kvällen också. Mikael sjöng om Jesus, Amazing grace, To God be the glory. applåderna var starka och Mikael avslutade med sången ”Where you there then they crucified my Lord”. Musiken bestod av fin playback musik. Även många judiska turister satt med i lobbyn. Nästa morgon mötte jag managern, hon sa det var ”super” ni får ta lörd. kvällen också.

När vi reste genom Negev på bussresan till flygplatsen så föll det på nytt kraftigt regn i öknen. Och när planet skulle lyfta så meddelade piloten. Det är starka stormbyar och vi får vänta en timma innan vi får lyfta.

Ja, jag kommer nog inte att glömma denna resa i första taget, men det var en härlig grupp, många glada skratt, härlig sammanhållning, några jobbar nu med att ordna grupper från sina församlingar. Och de flesta åkte hem med fin solbränna då 5-6 dagar hade riktigt bra väder.

Bilder Rwanda 6 febr

2010-02-06T14:30:00.000-08:00

En vecka i Rwanda

2010-02-06T13:41:00.001-08:00

Nu har ytterligare en vecka gått och imorgon har vi sista mötet i konferensen här i Kigali.
Konferensen riktades på dagtid till pastorer och ledare medans det på kvällarna är öppna festivalmöten med sång, afrikansk dans, predikan och förbön.

Också här har ganska många blivit frälsta och några har vittnat om helande.

Detta med namn kan bli ganska festligt. Här ger man namn som man aldrig ger till sina barn i Sverige. En av våra pastorer heter Johannes Döparen, (John the baptist), en pastor kom med sin lilla bebis som hade fått namnet ”Visdom”, och en annan av hans pojkar heter Israel. Pastor John Mutamba är en framgångsrik pastor, han älskar Israel och har en Israelflagga i fönstret i bilen (ovanligt). Han tog oss med till ett hem där de också fått en bebis som fått namnet ”Divine” (Gudomlig). Jag kallas ofta för Goran och på schemat för pastorskonferensen står det att jag och broder Burger skall tala. (Birger Skoglund)
Några av ungdomarna i teamet såg att Birger hade en orange skjorta på sig en dag och sa att St Göran och draken var ute på turné.

John Mutamba är från Goma i Kongo. Han berättade för mig igår att de länge bett till Gud om en tomt i Goma för att bygga en skola, primary och secondary. Tomterna är dyra och jag sa tidigare till honom att vi nog inte kunde hjälpa med detta. Nu hade en landägare i Goma haft en dröm 3 ggr på rad att han skulle skänka tomten till John Mutambas kyrka, det gjorde han förra vecka, den är 60 x 60 m, nu skall de bygga skolan. En sådan tomt kostar ca 50.000 usd.
För drygt ett år sedan invigde jag hans nybyggda kyrka som rymmer ca 1200 personer. Nu har församlingen växt till 2000 medlemmar och de planerar att bygga ut. John menar att det finns 4 viktiga nycklar till församlingstillväxt.
1/ Bön, 2/ En tydlig vision, 3/ Enhet i ledarteamet 4/ Förmåga att organisera.

George kommer från Uvira i Kongo men har bott i Ö-vik i 9 år. Han var med oss på förra veckans kampanj i Kongo. Idag kom han till Kigali och han berättade nu att en kvinna som var blind på ena ögat och hade svår värk i det andra blev helad i ett av mötena förra veckan. Nu ser hon med det ögat som varit blint och värken är borta. Kvinnan var inte kristen, men nu har hon blivit en kristen också. Det roliga med denna berättelse är att George mötte henne veckan efter kampanjen och hon berättade att undret som hon upplevt var genuint.

Ikväll tog jag upp Fredrik och hans fru och deras 10 åriga dotter Jeane. Hon föddes med en tvillingsyster som dog strax efter förlossningen. Jeane var så nära att dö, hon hade det som man brukar kalla för vattenskalle och läkarbehandlingen gav inget resultat. Men för 9 år sedan bad föräldrarna om förbön i vår första möteskampanj här i Rwanda och Jesus gjorde ett under som svar på bön. Folk jublade ikväll och lilla blyga Jeane stod där med ett blygt leende då jag frågade henne om hennes namn och ålder och mamma och pappa berättade.

3 gånger har jag talat på radio, vid ett tillfälle blev jag intervjuad på Rwandas statliga radio, och det sändes vid 3 tillfällen över hela landet denna vecka, missionen har många öppna dörrar nu. Vår systerkyrka bygger en stor kyrka med plats för över 1000 människor, samt ett barmhärtighets center med rum för gatubarn och sömnads verkstad, center för fadderverksamhet. Denna kyrka är redan ett stort vittnesbörd. Denna tomt fick vår kyrka märkligt nog gratis av kommunen för 7-8 år sedan, men för några år sedan ville myndigheterna ta tillbaka tomten, men nu får vi beröm från myndigheterna för att byggplanen fungerar och de lokala kristna har gjort en jätteinsats tillsammans med Trosgnistans vänner, men ca. 500.000 kr till behöver komma in för att den skall bli helt färdig. (TG,s bg 900 7378)

Det känns så spännande, vi är med och bygger i Guds rike och vi får ge hopp åt tusentals människor.

Bilder från besöket i Kongo, se reportage nedan.

2010-02-02T07:57:00.000-08:00

Hot news från missionsresa till Congo och Rwanda

2010-02-02T07:51:00.000-08:00

Efter att ha rest i ca 20 timmar kom vi fram på torsdagen till Uvira Kongo, vi var 20 min på våra rum sedan reste vi direkt till möteskampanjen. Märkligt nog kändes det som vi fått ny kraft och vi hade ett jättebra möte med ca 2000 personer. Publiken växte till ca 4000 sista kvällen, lokala beräkningar sa 6000 personer.
Många blev frälsta och helade och vad de sa till oss så kom inga andra utländska evangelister till Uvira, det kändes som de uppskattade att få besök och 20 församlingar jobbade ihop. En äldre pastor från svenska pingstmissionen var ledare i samkristna rådet och hälsade välkommen. Några svenska missionärer som dött för sin tro för många år sedan i Uvira låg begravda bara ett stycke från kampanjplatsen.

Staden var väldigt fattig, kanske en av de fattigaste städer jag sett i Afrika, inga utländska investeringar. Sönderkörda vägar med stora gropar, en enda huvudväg som var asfalterad men den hade stora hål. Staden hade lidit mycket under kriget i Kongo.

Vid ett tillfälle kom 3 radiojournalister från 3 olika profana och sekulära kanaler och intervjuade mig då jag fick berätta om bibelns budskap och vad Trosgnistans mission gör. De började med att säga, tack för att ni har kommit, inga utlänningar kommer till Uvira, vi tror att vi ibland är helt glömda av resten av världen.

Det fanns en hel del kyrkor i stan och på söndag förmiddag så delade vi oss i teamet.
Henrik och Maria Herza predikade i en stor metodistkyrka med ca 1000 platser och den var nästan full. Birger Skoglund predikade i den stora svenska pingstmissionens kyrka, den var fullsatt. Och Carina Sandsgård predikade i en kyrka som kallades militärkyrkan, för många soldater var med där men den var pingst karismatisk och rymde nog 600 – 700. Själv predikade jag i Trosgnistans kyrka som rymmer ca. 400, den var fullsatt och kanske 100 utanför. Alla i teamet var så välsignade efter dessa möten.
Henrik och Carina sjöng Israel sånger en kväll och publiken jublade, varje gånga Maria kom upp för att bedja eller vittna på swahili så applåderade folket och ropade av förtjusning.

Ja responsen var enorm, vilket Birger och jag fick känna av flera gånger i mötena, man skulle kunna säga att det var så det kokade i atmosfären. Men det var varmt förövrigt också. Jag har en temperaturmätare i klockan och det är 33 grader i skuggan på dagarna, och 40 grader i solen och nästan vindstilla. Annars ligger Uvira vackert med stora berg bakom staden och den stora Tanganyka sjön nedanför.

Maria och Henrik har mött socialarbetaren och ca 50 fadderbarn.
Jag har också haft ett samtal med ledarna och några ledande kvinnor om framtida projekt och samarbetet. Jag bad till Gud om idéer för framtiden och i mitt inre på kvällen kom ordet kooperativ upp. I en församling på 200 medlemmar är det kanske 3-4 som har jobb, helt otroligt.
Jag önskade att kvinnogruppen skulle fundera på detta med kooperativ, och de blev mycket entusiastiska. Jag sa att det måste involvera minst 50-60 % av de socialt marginaliserade människorna, t.ex. unga ensamstående mödrar i 25 års åldern som kanske blivit med barn vid en våldtäkt, det finns många sådana i våra kyrkor.
De kommer nu att ha ett kvinno seminarium i mars och inbjuda från annan organisation där de framgångsrikt driver kooperativ. Vi får se vad det leder till. (Jag mötte Debora Duveskog på flygplatsen i Bujumbura och hon jobbar med bl.a.olika kooperativ i Afrika, eventuellt om hon har tid kan hon åka in några dagar till detta seminarium)

Pastorskonferensen var mkt lyckad och 260 hade registrerat sig, det var fullt i kyrkan kl 9 varje morgon..

Carina har förmedlat 10.000 kr till en motorcykel åt en kämpande pastor som har 7-8 församlingar, något jag tror är mycket bra.
Om 2 veckor har vi en kärleksmåltid för föräldralösa barn i Uvira som ett utryck för att vi också vill välsigna barnen efter besöket.
100 biblar ska köpas in till pastorer som blev av med allt då rebellerna kom. Och nästa söndag ska vi dela ut Johannes evangelium till alla nyfrälsta som kommer till någon av våra 20 kyrkor som stod bakom konferensen.

Vi reste med stor glädje från Kongo idag, allt hade gått så bra. Naturligtvis hade de lyckats klämma in ett extra möte i Bujumbura på måndagen. Ingen från Trosgnistan har ju varit där tidigare. DE tog oss till en kyrka i ett fattigt område som kunde rymma 200 personer, den var fullt kl 10. Denna kyrka har David D från TG skickat ut medel till plåttak, men kyrkan var väldigt enkel.
Jag lovade en gåva från Trosgnistan offentligt i mötet eftersom det var första gången vi var där. Jag sa vi ger 500 usd till musikinstrument till kören, 100 usd till litteratur till barnmötena och 100 usd till en studiebibel till kyrkans expedition (inga stora gåvor). – ja jag överdriver inte om det var som det exploderade i mötet. Folk hoppade upp och jublade, till slut fick jag be dem lugna ner sig. Vi medverkade på olika sätt i teamet.
Sedan tog vi oss till flygplatsen och nu är vi i Rwanda och jag kan vara uppdaterad för jag har trådlöst Internet här. Och nu kan vi duscha i varmvatten igen, härligt.

Tyvärr kan vi inte ha mötena i TG;s stora systerkyrka här i Kigali Rwanda, i fredags fick de veta att de finns en lag i Kigali som gör att man inte får nyttja offentliga lokaler när de är halvfärdiga (tak och väggar finns, men bara jordgolv, inga dörrar och inga fönster, men lite lustigt tycker jag då så många kyrkor i Afrika är halvfärdiga och ändå brukas). Tror att de har ganska stränga regler i denna huvudstaden för at vara Afrika. Men vi har en metodistkyrka 5 min därifrån som rymmer kanske 1500 personer, den har upplåtits nästan gratis och konferensen skall hållas där onsd – sönd. Hur som helst det är underbart att se hur detta land har rest sig och är ett av Centralafrikas mest välordnade länder, t.o.m. på kvällarna kan man vara ut och gå på gatorna då det är tryggt i huvudstaden och jag tror landet i stort också.
Konferensen börjar på onsdag men idag tisdag skall jag tala på en radiostation och eventuellt ska vi även besöka ett museum från folkmordet, kanske jag också går till ett angränsande hotell och simmar lite i poolen.

Så här lång sitter jag nu och titta tillbaka på några händelserika dagar. Jag inser att vi får vara med och ge hopp till tusentals människor, vi är med och starta upp saker som är en lyft för det lokala samhället, Trosgnistans insatser ger många ringa på vattnet och det är helt underbart att på nytt få möta våra vänner härute.
Göran Duveskog

Bildextra från dec - jan 2009-2010

2010-01-22T14:55:00.001-08:00

2010-01-22T14:40:00.000-08:00

Trodde jag skulle få mycket tid till att skriva av mig lite under jul och nyårshelgen, men så blev det inte. Nu är det 22 jan och tiden rusar iväg. På onsdag reser Birger och jag med ett litet team till Kongo och Rwanda. Vi besöker Trosgnistans arbete och medverkar i 2 konferenser. Kanske lite jobbig resa men underbart att möta våra kära vänner igen, ja jag trivs som fisken i vattnet då jag får besöka våra missionsfält. Mer om det senare.

Julen är en stor familjehögtid för oss och vi är tillsammans med Toni - Therese - Alex, Tobias, Davids familj. Vi firade i vårt hem i år. Det var rejält snöväder runt julen, kolla 2 bilder.

Carin och jag reste på vintersemester till KoChang i östra Thailand. Vi fick en möjlighet att undersöka ett resmål för grupper från vår resebyrå. Oerhört vackert och inte lika exploaterat som en del andra platser i Thailand. Håll till godo med lite bilder. Det var 55 graders skillnad på utetemperaturen där och hemma i Bollnäs. + 35 och minus 20 när vi kom hem.

14 December - oj vad tiden går!!!

2009-12-14T12:15:00.000-08:00

Oj vad tiden går. Nu är det bara drygt en vecka till jul och det är två veckor sedan jag skrev senast.
I söndags hörde jag ett vittnesbörd från en ung pappa i vår kyrka som heter Andreas. Han berättar hur hans dotter som går i 8:e klass och fått nästan hela sin klass att intresserar sig för Gud. På onsdagar samlas de till Bibelstudier. Varken TV programmet "Bonde söker fru" eller bandy lockar dessa ungdomar. Det är Jesus och Bibeln som gäller. Andreas berättar att i de tre 8:e klassarna på Celsiusskolan i Edsbyn bekänner sig ca 50% av eleverna som personliga kristna. Helt underbart att sådant här ske i vårt land. Ett återkommande ungdomsmöte ”Praise explosion” som började i vår kyrka men nu utvecklats till något ekumeniskt får betyda mycket för många av dessa ungdomar.

Något storslaget hände i vår familj d. 6 september i år. Carin och jag blev farmor och farfar. Nu är det drygt 3 månader sedan detta hände. Och Alex är enligt min fru det vackraste barnet i hela världen och hon brukar har rätt. I lördags tog vi en bild med 4 generationer hemma hos Therese och Toni. Holger född 1920, Carin 1954, Toni 1977 och Alex 2009.

Nu till en helt annan sak. Det händer ibland att min bror David och jag spelar Tennis. Allt för sällan nuförtiden.
I söndags kl 17 gick vi båda ut på tennisbanan i Bollnäs. Båda av oss vill vinna.
David börjar servar, men jag tar till slut hem första gem. Sedan servar jag i andra gemet och David vinner det. När vi spelar tredje gemet så finns en slags känsla att detta kan vara avgörande. Oj vad vi kämpar. Jag springer fram på en boll, hoppar upp i luften och smasha ned den på hans planhalva, men David hinner upp den bollen och slår en krossboll och leder nu med 2-1 i gem.
När jag var i Kina i maj så köpte jag ett nytt tennisrack, och trots förlusterna så känner jag att det ligger bra i handen. Jag måste bita ihop och går ut med tanken att det går att vända spelet, och det blir 2 lika, det blir 3-2 till mig.
David har bättre kondition än mig, men får springa lite mer än mig på plan, men nu börjar vi båda blir ganska trötta. Tennis är krävande, särskilt när ingen av oss vill släppa en boll i onödan och David och jag har spelat och kämpat för att vinna i våra inbördes matcher sedan vi var små. Idag går bollarna min väg och till slut vinner jag. Tennis är spännande och roligt!!Ja vi orkar inte mer än ett set nuförtiden!!!

2009-11-30T10:47:00.000-08:00

Idag avslutas årets Israelresor för min del.
Den sista veckan har varit av privat karaktär tillsammans med min fru Carin. Ett par dagar var också Maria och Henrik med oss i Eilat innan de återvände till Uganda, där de jobbar som praktikanter i Trosgnistans missions och biståndsarbete.

Trosgnistans mission, (där jag jobbar som missionssekr). Har ett stort arbete i 12 olika länder. För några år sedan startades ett nätverk med ledare från detta arbete. Detta nätverk kallas ALIGN. Nu var det bestämt att detta nätverk skulle mötas till ett seminarium om mission och ledarskap i Israel och jag var ombedd att lägga upp denna resa med en del utflykter. Vi var 47 deltagare och det var en fantastisk stämning. Tänk att leda en sådan härlig grupp av deltagare med masaier, kenyaner, rwandier, kongoleser, ugandier, tanzanianer, indier, och så deltagare från Ukraina, Norge och Sverige.

Stämningen var på topp, vid några tillfälle blev det glädjefylld afrikansk dans.
Några av höjdpunkterna från min horisont:
Båtturen på sjön Gennesaret när Natsja sjöng ”O store Gud” ocjh Jacob från Indien talade om hur Jesus och Petrus gick på vattnet.
Bönestunden på Har Ben Tal, (lilla Hermon) vid syriska gränsen där stora pansarslag har stått både 67 och 73. Då bad vi om beskydd vid Israels gränser samt andeutgjutelser över Arabvärlden med många muslimer frälsta.
Missionsdagen då vi satte upp trosmål om 750 nya församlingar på 2 år i Trosgnistans arbete.
Mötet med den Palestinske pastorn i Betlehem som nu samlar över 200 människor varje söndag, vilken modig pastor som ibland hotats av militanta muslimska grupper men också fått sett många frälsningsunder.
Oljeberget med fokus på Jesu snara återkomst. Tänk att Bibeln berättar att Oljeberget skall dela på sig och en stor vattenkälla skall bryta fram i Jerusalem. Vattnet behövs snarast!!!
Urban, Siv och Carinas sång om Jerusalem vid tårarnas kapell vid Oljebergets sluttning, massor med människor från olika nationer drogs till vår grupp när de sjöng.
Gudstjänsten då David Prakasam predikade i Getsemane, de flesta satt och grät av gripenhet.
När vi trötta kom upp till övre salen sent på eftermiddagen och plötsligt faller anden och det känns som vi står i en himmelsk dusch och glömmer tid och rum och jubla inför Gud.
Nattvardsstunden vid Golgata då Curt predikar och vi ber för några av ledarna.
Sista kvällen på hotellet, då vi skrattar och jublar tillsammans och jag berättar vilken hårt arbetande broder jag delat rum med. Nämligen min bror David som skött allt ekonomiskt på resan men som även dragit timmerstockar på nätterna.
Skönt när borttappade deltagare blev återfunna, som Anita i Gamla stan, den långe masaii brodern James som vi tappade bort vid dygnporten nära Klagomuren, men Ingegerd såg honom och han blev så glad när han såg vår buss. Silas från Uganda som vi höll på att missa i Betlehem, men så kom han till slut.
Helt enkelt en underbar resa och efter den resan har jag och Carin njutit en vecka av Eilats blå himmel, sol, bad, motorbåt och god mat (och för Carin även lite shopping – det är märkligt med Carin och en del andra damer också för den delen, när de shoppas försvinner tröttheten).Men nu väntar vi på att få gå på flyget.

2009-11-24T12:43:00.000-08:00

Det har varit en fantastisk vecka i Israel med en enorm glädje men också många tillfällen med tårar och gripenhet. De flesta av dessa pastorer har sett Israel för första gången i sitt liv. Detta blev en resa som för alltid skrivit in sig i mitt hjärta. "For God everything is possible". De jublade när jag påminde dom om "Today you did not wake up in Nairobi, Kampala, Coimbatore, Kigali or Goma. You woke up in JERUSALEM - THE GOLDEN CITY AND THE CITY OF OUR KING AND MESSIAH".
Igår kom min Carin ned till Israel och nu får vi njuta av en veckas semester i Eilat. Underbart!!!!

2009-11-19T11:39:00.001-08:00

Ännu en fantastisk dag. PÅ förmiddagen hade vi seminarium om Trosgnistans hjälparbete. Detta är en annorlunda resa med våra ledare som rep. ca 250 - 300.000 kristna i Trosgnistans växande systerkyrkor runt om i världen. På eftermiddagen besökte vi flera "Jesus" platser invid Gennesarets sjö. Alla mina vänner från Indien, Kenya, Ukraina samt naturligtivs Skandinavien går runt på dessa platser med denna oerhörda känsla, att de vandra där en gång Jesus vandrat. Fanuel från Kenya talade på en plats idag, han berättade så gripande hur hans hustru hjälpt honom med resan då hon fick lite pengar vid sitt Sverige besök i somras. Hon ville så gärna att hennes make som är pastor skulle få denna upplevelse. Och så ikväll fick jag ett fint mail från hans hustru. Normalt sett skulle jag aldrig publicera ett mail när jag bara är brevbärare, men denna gång gör jag det, så här skriver hon.
"Hallo Goran,how was the trip to the bible land? We are praying for you all.Please have you met Rev.Fanuel Nyambuoro! please tell him to bring to me a little soil from the land where my Lord and saviour walked.May God bless you. MARGARET "

2009-11-18T08:14:00.000-08:00

Ja nu är jag åter i Israel.
Jag var ensam som reste via Vien igår. Det gick bra för alla andra resenärer som kom med Tjeck air, Turkish airlines, Etiopian Airlines m.m. Vi har en internationell grupp denna gång med 47 personer. Men mitt flyg hade problem och jag blev ombokad och kom fram sist av alla så jag fick ta mig på egen hand till vårt hotell vid Gennesarets sjö. Flygresan som nu gick via Frankfurt var ingen höjdare. Jag kom mitt bland en grupp på 80 judiska damer på flyget, och fick sitta mitt emellan två av dom. Jag gillar inte att sitta i mitten på om där stolsraderna. Oj vad dom pratade, stod i gångarna, de hade säkert roligt, de var från en stor bank och hade varit på gruppresa och jag blev inklämd där. Nå, ja, nu är jag framme och är tillsammans med min stora internationella familj i Trosgnistans mission. Vi har hälsat med kramar, omfamningar, ryggdunkningar. Det känns underbart.
Nu är vi alla här. Idag på förmiddagen har vi haft seminarium och på eftermiddagen hade vi en båttur på sjön Gennesaret. Det är så annorlunda att ha en grupp från Afrika, Indien m.m. För dom tycks det mig som det är ännu mera storslaget att komma till platserna, sätta sina fötter där kanske Jesus har gått en gång. Att fylla en liten flaska med vatten som bevis att man varit vid Jordan floden. När Natasja sedan sjön sången ”O store Gud” på engelska då bröt jublet ut. Jacob som höll en liten predikan, berättade att Johannes evangeliet berättar om 7 underverk. Det var kemiska under (vatten till vin), matematiska under (5 kornbröd och 2 fiskar multiplicerades och blev mat för tusentals hungriga), ett fysikaliskt under på sjön då då Petrus gick på Gennesarets sjö utan att sjunka. Jag berättar det jag vet och dela mitt hjärta med dom, det är många glada skratt och hallelujarop.

Måndag kväll – äntligen hemma!

2009-11-09T13:05:00.000-08:00

Underbart! Nu är jag äntligen hemma igen. Carin mötte mig på stationen och hon ville fira mig med farsdag, blommor, presenter och vi har just ätit gott med rostat bröd, avokado, färska räkor m.m.
Nu har vi myskväll. Tack Carin för att du finns! Israelresan är över, Norgehelgen ligger bakom och jag är hemma!!!!!!

Lördag – söndag i Bergen, Norge.

2009-11-08T13:58:00.000-08:00

Nu är det söndag kväll och konferensen är över. Jag har predikat i Evangeli Templet, Trosgnistans församling i Norge. Även den kände pastorn Åge Åleskär har medverkat. Han är en mycket humoristisk trosförkunnare. Han talade om Abrahams välsignelse. Vi är Abrahams barn och välsignelsen ligger i släkten fortsatte han. En del är bekymrade över släkt-förbannelse, men det tog Jesus hand om på korset. Nu flödar välsignelsen i släkten.
Åge har ett otroligt minne. Vi hade möte tillsammans på en konferens för kanske 15 år sedan i Telemark Norge. Och han citerade min predikan nästa ordagrant. Här predikade jag om Israel i ett möte och ikväll talade jag om att ”Gud kan vända det onda som vi utsätts för till något gott”. Några personer blev frälsta ikväll och många kom fram för förbön. –Jag fick tala för ett missionsoffer till ett ”Rehabiliterings center” för ungdomar som utsatts för övergrepp under kriget i Uganda. Jag ”brinner” för denna insatsen och vi fick in över 60.000 nok i ett möte (ca 70.000 sek) Underbart!!!!

Fred 6/11 Båttur Eilat men jag flyger till Norge

2009-11-07T01:10:00.000-08:00

Dag 9 Fredag 6 november. Båttur Eilat
Gruppen är kvar i Eilat och idag väntar en 4 timmars kryssning på Röda Havet. Det är BBQ lunch, sol och bad på däck, bad i Röda Havet. Helt enkelt en mycket populär tur.
Men jag kunde inte vara med. Jag reste igår kväll till Tel Aviv och idag på morgonen ringde klockan kl 4 på morgonen, snabbt ut till flygplatsen och avresa kl 7. Jag var så trött på flyget att jag sov över maten både till Wien och sedan till Arlanda.
På Arlanda träffade jag läkaren Alf Nordmark som nu följt med mig till Bergen, Norge. Jag ska tala på en konferens tillsammans med Åge Åleskär. När jag kom in på hotellrummet stod en skokartong på sängen. Där fanns nya svarta finskor av märket Ecco. Jag hade mailat Kjell Halvorsen och frågat om jag kunde få låna ett par gamla svarta skor av honom, då jag glömt att packa med mina inför helgen. Men här står nya skor, jag tackar och bugar………… Har rest i ca 15 timmar så nu blir det skönt att sova.
På måndag är jag hemma igen. Halleluja!!!!!

Petra

2009-11-05T11:07:00.001-08:00

Dag 8 Petra
Redan kl 7 reste vi från hotellet i Eilat till gränsen. Några hade blivit sjuka och kunde inte följa med på Petra resan. 2 grabbar var heller inte nere i lobbyn då vi skulle åka. Jag ringer upp till deras rum. –Oj, var det idag vi skulle resa, sa de, vi kommer om 5 minuter, och efter 7-8 minuter var de i bussen.
På den Jordanska sidan mötte en ny guide oss. Han var ganska rolig och lite västerländsk i sitt tänkande. Han och jag hjälptes åt med guidningen. Gå inte bakom kamelerna varnade han, deras naturgas kan driva ett kraftverk. Petra kom på andra plats då jordens alla länder skulle rösta om vilka platser som skulle räknas till jordens sju underverk. Idag red jag på häst på väg in till klippstaden, det är så roligt, skulle vilja lära mig att rida på riktigt. "Sikh" (eller den smala passagen) in till klippstaden är fantastisk med de enorma bergsväggarna som reser sig 40 – 80 m lodrätt upp. Sedan alla dessa tempel, gravar, palats och teatern som rymmer 5000 personer utskurna i den rosafärgade sandstensklippan. Petra är värt ett besök. Jag har nog besökt platsen 25 ggr nu. Glömmer inte när jag var där första gången med min familj och min son Tobias sprang upp på det höga berget, "offerplatsen" och tog fantastiska bilder och vi tog familjebilder. Vi skulle få minnen för livet. Det var innan digital kamerans tid. Tyvärr fungerade inte en detalj inne i kameran så när filmen skulle framkalls blev alla bilder svarta. Jag har dock tagit en del nya bilder sedan dess. Är tillbaka i Eilat och har jag tagit farväl av gruppen och flyger hem en dag före de andra. Sitt nu på flygplatsen i Eilat. By By för denna gång.

2009-11-04T13:32:00.000-08:00

Dag 7 Eilat
Eilat är Israels semesterparadis med ett underbart sommarklimat året runt. Efter morgonsamlingen åkte ett 20 tal personer ned till Korall beach. Vi hyrde cyklop, snorkel och grodfötter. Vattnet var 26 grader varmt och idag ville vi titta på livet under vattenytan. Jag såg nog ett par tusen färgglada fiskar, allt från 10 cm till smala och långa fiskar på 1 meter och allting däremellan. Det måste vara ett paradis för dykare. Stämningen var på topp och det var säkert ca 30 grader i luften. Många semesterfirare missar tyvärr detta. Man behöver inte vara proffs, alla klara av att dyka här.
Det är väldigt sällan som folk blir magsjuka på våra Israelresor, men denna gång har ett 20-tal personer i vår grupp problem med sina magar och många vilar sig idag. Även vår medarbetare Daniel Viklund, stackars han. Hoppas han blir kry tills imorgon.
Senare på eftermiddagen hälsade jag på min vän Rafi, han har ett stort företag med båtuthyrning, vattenskotrar och mindre kryssningsbåtar. Hans pappa och mamma är judar som kommit från Marocko. Men de har så många arabiska vänner i Marocko så hans pappa är ofta och hälsar på där och Rafi brukar också resa dit på semester. Det känns alltid skönt att höra om vänskap mellan araber och judar. De är ju faktiskt släkt med varandra.
Rafi lovade mig att då Carin och jag kommer hit på en privat resa i slutet på november så skall vi få disponera en av hans stora motorbåtar själva, nyinköpt från USA med 150 hk motor. Henrik och Maria får också följa med på en V.I.P tur då.Jag har skapat en liten tradition på våra resor, och min guide Joen vill att jag fortsätter med den. En av de sista kvällarna bjuder jag ut reseledarna och guiden i vår grupp på en fin köttrestaurang. Vi åt på Boston grill och fiskrestaurang ikväll, för min del blev det en stor entrecote. Riktigt gott.

Massada – Döda Havet – Eilat

2009-11-03T11:49:00.000-08:00

Dag 6 Massada – Döda Havet – Eilat
Längs vägen i Juda bergsöken ser vi enkla beduinläger. Beduiner är nomader och många vill fortsatt leva nära naturen och bo i tält eller plåtskjul och har stora boskapshjordar. En hel del har dock flyttat in till städer och fått lägenheter och lever ett mer modernt liv. Men även vid beduintälten kan man se en Mercedes bil och en parabol antenn vid plåtskjulet. De är kända för stor gästfrihet.
Vi passerar Qumram och berättar om när ett par beduinpojkar fann en stor pergamentrulle som de sålde till en skomakare för 80 usd i Betlehem. Året var 1947. På märkliga vägar kom den senare i Israels händer och de fick köpa den för 250 000 usd. Den innehöll profetboken Jesaja och är troligtvis vår tids mest sensationella bibelfynd, dessa bibelfynd är 2000 år gamla. Skomakaren blev rik men om beduinpojkarna fick någon ytterligare provision det vet jag inte. Vi passerar Ein Gedi med sina vackra vattenfall, tyvärr ser man dom inte från vägen, men jag var där för 5 veckor sedan.
Nästa stopp blir Ahava fabriken. Här passar många på att köpa de populära hudkrämerna, priserna är låga och jag har en lång beställnings lista från Carin. Joen kallar dem skrynkelkrämer och påstå att damerna blir 7 år yngre och herrarna kanske lite äldre. - Det är mest damer som köper.
Vi fortsätter till Massada. 22 personer har bestämt sig för att tillsammans med Johannes gå upp för den slingrande stigen. Ytterligare 20 personer åker linbana med Joen. Joen ville att alla skulle åka linbana men ungdomarna ville hellre gå. Jag hörde efteråt att gruppen fått en enastående guidning av Joen. Oj vilken tragedi då 1000 människor år 73 e.kr är så pressade att de väljer att begå ett kollektivt självmord, hellre dö i frihet för egen hand än att falla i händerna på den grymma romerska armén.
Så kommer vi till Döda Havet, jordens lägsta punkt och jordens märkligaste insjö och jag brukar även kalla den världens största vattensäng. Här flyter man som en kork. Unga och gamla har roligt här.
På resan ned till Eilat berättar jag några trevliga historier. Min läromästare Hilding Fagerberg brukade säga, ”man måste få skratta lite också”. Sedan lämnar vi mikrofonen fri. Det är sång och korta berättelser. Vi som åkte i buss nr 1 kommer nog inte att glömma Lottas vittnesbörd. För 15 år sedan fick hon Leukemi, 5 % chans att överleva. Medicin, behandlingar, benmärg från sin syster och mycket förbön. Lotta överlevde och har varit med på många Israelresor sedan dess. Hon är ett stort mirakel och en levnadsglad kvinna i sina bästa år. Gud gör mirakel i vår tid!

Jerusalem – Betlehem

2009-11-02T11:49:00.000-08:00

Dag 5 Jerusalem – Betlehem
Idag besökte vi Trädgårdsgraven. Det kallas också Gordons Golgata. Först gick vi upp till utsiktsplatsen över Golgata kullen. Där ser man klippan som ser ut som en huvudskalle, kanske var det däruppe på kullen som Jesus korsfästes. Denna klippa har långt tillbaka hört ihop med Moria berget som kommer ut under Jerusalems murar några hundra meter därifrån. Det känns mäktigt. Sedan predikar Johannes för oss om Jesu död och uppståndelse. Jag tror jag kan säga att han talade rätt in i våra hjärtan. Sedan frågar han om någon vill bli frälst. 7 st räcker upp sina händer och beder med Johannes i frälsningens bön. Efteråt firar vi Herrens måltid. När mötet var slut sitter nästa alla kvar och så börja folk sjunga i anden, det är ljuvligt. Efter en stund går vi därifrån ned till den tomma graven. Alla vill gå in i graven. När vi lämnar platsen och kommer ut på gatan utanför så kommer en ung arab till mig. Så fort han ser mig skiner han upp. Han vet att jag brukar hjälpa honom att sälja kokos-choklad till gruppen. Jag berättar att han inte har någon pappa och han studera data och den som köper hjälper honom lite. Många köper och han blir ändå gladare. Jag trodde att jag bara skulle behöva hjälpa honom i 3-4 år, men nu har jag hjälpt honom i snart 10 år, så idag frågade jag om han inte blir färdig med sin datautbildning snart, - om 3 månader svarade han. – Vi får se!?
Sedan åkte vi till Betlehem och tittade på födelsekyrkan, åt en jätte god lunch och sedan besök i souveniraffären. Idag handlade gruppen mycket, men det finns fina saker i den affären, olivträdsarbeten, smycken, judiska symboler m.m. –Det kändes väldigt bra att besöka Betlehem idag. Jag hade ett intressant samtal med vår muslimske guide, Nasser. Han var en klok man och trots konflikten mellan judar och araber så kändes det som att det inte fanns hat och bitterhet hos honom mot judarna. Han var mest besviken på Arafat. – Om han ändå hade skrivit på freden år 2000, då hade vi inte haft någon mur som skiljer oss åt och livet hade varit mycket bättre för oss alla, säger han. Nasser ville inte ha någon två statslösning heller. Landet är så litet, det vore bättre om vi alla kunde samsas i samma land, både judar och araber, det var hans åsikt. –Det är inte enkelt, men det kändes hoppfullt med hans försonliga inställning och han trodde att 50% i Betlehem tyckte som han.
Besöket avslutades med ett gripande besök på Yad Vashem, minnesplatsen över judeutrotningen. Jag återkommer mer om detta vid annat tillfälle. Imorgon lämnar vi Jerusalem, många lämnar nog en bit av sitt hjärta kvar här!

Jerusalem är diamanten bland ädelstenarna

2009-11-01T13:35:00.000-08:00

Dag 4
Omid, blev frälst för 6 månader sedan. Han kommer från J Amritzers kyrka i Stockholm och har persisk bakgrund och var tidigare muslim. Han är personlig tränare och jobbar med diet rådgivning och har gett både mig och Johannes några goda råd. ”Det vilar något mäktigt över Jerusalem, jag njuter av att vara med på resan” sa han, då vi gick ned från Olivberget.
På Olivberget talade jag om det stora löftet, att Jesus ska komma tillbaka. Upprättelsen av Israel är ett stort tidstecken som annonsera denna händelse. Bibeln säger faktiskt att Messias en dag ska stå på Olivberget. Idag dramatiserade jag texten lite extra och berättade hur stora nyhetskanaler kommer att vara på plats, när världens nationer enligt Sakarja kap. 12 skall gå emot Jerusalem. Det blir extra sändningar på både TV 4, Rapport, Aktuellt och de stora nyhetskanalerna CNN och BBC när detta ska ske…. I Uppenbarelseboken står det ”Se han kommer med skyarna, och allas ögon skall se honom”.

Det tar 20 minuter att gå ned för Olivberget till Getsemane. Man passerar Tårarnas kapell (Dominus Flavius) det betyder Herren grät. I Getsemane talade Daniel till oss om Jesu kamp, Efter Gudstjänsten går gruppen runt bland Olivträd och sedan ett besök i Alla Nationers kyrka.

Utsikten från Olivberget slår det mesta. Man ser Sionsberg, Tempelberget där nu moskéerna står. Jerusalems mur och den igenmurade ”Gyllene porten”. Kidrondalen. Alla blir så betagna av utsikten och köpmännen väntar hela tiden på att gudstjänsten ska ta slut så de får sälja sina planscher och vykort. En pojke fick rida kamel.

Vi har en kvinna i gruppen som heter Gun, hon sitter i rullstol. Hennes son Robert är med och hjälper sin mamma. De är otroliga och det går så bra för dem och när det behövs ett extra handtag så finns flera till hands i gruppen.
Daniel sitter denna gång i min buss och guiden Joen och Johannes i den andra. När det är lite allsång i bussen så kan man tro att det är hel sångkör vi har med oss, oj vilken sångarglädje.

Idag besökte vi också övre salen. När vi kom in i den salen så stod 150 personer där från olika länder i Latinamerika, de sjöng och bad, hela atmosfären var laddad. När de var färdiga fortsatte vi. Johannes har en förmåga att predika om den Helige Ande och sedan få människor att öppna sig för dopet i Anden.

Vi vandrade sedan ned till Klagomuren, jag sa till min grupp; ”om ni nu har några klagomål på resan, så passa på och lämna dom vid klagomuren”. Sedan fortsatte vi in i gränderna i gamla stan, vi gick via Dolorosa, det sägs att affärsmännen får betala extra mycket för sin lokal hyra längs denna väg. Det är mycket turister, men de flesta gå förbi affärerna, ingen vill komma bort från gruppen. Inte långt från Gravkyrkan åt vi lunch. Sedan kunde alla gå och handla under en timmes tid. Jag köpte själv en axelväska i läder, först ville säljaren ha 110 usd men när vi var färdiga så fick jag betala 40 usd, jag var mycket nöjd ända tills Joen min guide kom från samma affär och köpte en likadan väska, han kom med ett stort leende, han hade bara betalt 20 usd för sin.

Ikväll har vi haft en trevlig sångkväll i lobbyn under det att vi suttit skönt i fåtöljerna och druckit kaffe, själv gillar jag inte kaffe så jag tog en kopp choklad. – Det sover man bra på. God natt!

2009-10-31T12:50:00.000-07:00

Dag 3
Det första stoppet idag är Saligprisningarnas berg. Det har blivit en av mina favoriter. Från detta berg har man en ”outstanding” utsikt över Gennesarets sjö. Nedanför berget gick en viktig handelsväg på Bibelns tid. Här måste Jesus och lärjungarna ofta gått fram, och från detta berg, hölls världens mest berömda predikan. Matteus var den lärjunge som på bästa sättet fångade upp mästarens undervisning. Det verkar som han nästa ordagrant har kunnat återge denna odödliga predikan. Jag brukar endast stanna vid de åtta saligprisningarna. ”Saliga är de som är fattiga i anden”. Vad Jesus säger är; ”att när människan inser sin egen begränsning, sitt ständiga behov av Gud, då är hon salig”. Salig är ett svårt ord att översätta från grekiskan, men det betyder en överjordisk lycka. Det är inte när vi är stolta och övermodiga som vi är att gratulera, men när vi är ödmjuka, barmhärtiga och fattiga i anden, ständigt beroende av Gud. Då får vi vara med om livets stora äventyr. Gud finns och kan leda en liten människa på sitt personliga sätt.
Sedan fortsatte vi ned till Petrus platsen. Här läste Daniel från Joh. 21 och talade om Petrus som examinerades i ämnet kärlek. ”Älskar du mig” det är frågan Jesus så närgånget ställer. Detta är en oerhört vacker plats, alldeles invid sjön, kanske var det just här Jesus stod på stranden, när lärljungarna hade fiskat hela natten. Detta är platsen för upprättelse, även om du har misslyckats ”femtioelva” gånger säger Daniel, han har själv svårt att hålla tårarna tillbaka då han lever sig in i berättelsen. Daniel skall precis säga Amen, då en katolsk präst kommer och säger, nu måste ni flytta på er, en grupp på 4 katoliker skall hålla mässa. Jag tycker att den där prästen kunde lugnat sig, eller tagit platsen bakom oss, som var ledig, men… Efter mötesstunden går alla runt på egen hand, några går ned till vattnet, andra tittar på de stora träden. Benjaminfikus, Jakarandaträdet, Flamträdet och Daddelpalmerna. Det är sagoligt vackert runt Gennesarets sjö. Resan fortsätter till Kapernaum. Vi tittar på ruinerna och hör lite om stadens historia, idag ligger den i ruiner, men vad sa Jesus om Kapernaum, ”du skall fara ned till dödsriket”. Tala om en träffsäker profetia, så blev det.

Underbara platser i all ära, men nu är det lunchdags. Idag äter vi på Ein Gevs fiskrestaurang. Kibbutzen ligger på Gennesarets östra strand och maten smakar gott. Nu har vi besökt 2 kibbutzer och fått en liten uppfattning hur dessa ”kollektiv” fungera, frivillig socialism, eller kommunism om man så vill. Men mer och mer börjar även dessa kibbutzer att privatiseras.

Dagen avslutas med en dopförrättning i floden Jordan. Johannes Amritzer talar om dopet. 2 yngre deltagare skall döpas. Det är fullt med småfisk och de nafsar lite på dopkandidaternas fötter. Några stora fiskar på 40-50 cm finns också i närheten. En ”Ihller”, ser ut som en liten säl, den simmar i floden och verkar lite nyfiken, det är första gången jag ser ett sådant djur här.
Det är underbart med dopförrättningar och vi har säkert fått döpa 150 personer på våra resor. Grupper från hela världen kommer hit. Efter detta påbörja vi resan upp till Jerusalem. I vår buss är det ganska mycket allsång. Daniel sjunger och spelar med gruppen och stämningen är på topp. Vi stannar på utsiktsplats vid Jeriko och berättar lite om världens äldsta stad. När bussen rullar in i Jerusalem så spelas en mäktig sång om Jerusalem i högtalarna och när denna odödliga stad öppnar sig för vår grupp så är det glädjerop i bussen. Städernas stad, den stora konungens stad. Mer om Jerusalem senare…. Vi checkar in på vårt hotell ”Shalom”. Tack för idag!!

Galilén och ”The miracles of Jesus”

2009-10-30T14:34:00.000-07:00

Idag är det fredag. Deltagarna i vår grupp kan välja på att stanna på kibbutz hotellet som ligger vid sjön Gennesaret eller följa med på en extra utflykt till Golan bergen och senare till Nasaret.
Men allra först får hela gruppen vara med på en båttur på sjön. Vädret är inte det bästa idag. Det är regnigt men ändå ganska varmt. Trots regnet på förmiddagen är stämningen god. Daniel Viklund sjunger med gruppen och spelar på sitt medhavda dragspel. ”Vid Gennesaret en morgon fick jag se han komma fram…”, sedan talar han om Jesus som miraklernas Jesus. Hela området i Galilén påminner om Jesu underverk. På båten säljer de en Bibelkarta över Gennesaret med dess närområden. På kartan står det ”The miracles of Jesus”.
När vi är i land väljer ett 20 tal att stanna hemma, några av barnen vill bada i sjön, några åker in till Tiberias och 46 personer följer med på utflykten. Först reser de upp till Golan, de får höra guiden Joen berättar om krigen 1967 och 1973. Fram till 1967 hände det nu och då att syriska krypskyttar sköt mod Israeliska jordbrukare på östra sidan, det var på några ställen bara en tunn strandremsa som Israel hade vid östra stranden. Men så kom kriget 1967. Den dåvarande arabiska propagandan förkunnade att det skulle bli det sista kriget, judarna skulle krossas och kastas i havet. Så blev det inte. Israel intog hela Golan och gränsen flyttades många mil österut. Från bergstoppen Har Ben Tal ser man långt in i Syrien, (dock inte idag, för sikten var dålig på grund av vädret). Sedan fortsätter resan över Galliens vackra landskap och gruppen kommer till Nasaret Village, där kan man se hur livet fungerade i Nasaret på Bibelns tid, här finns olivpress, en gammal vinpress, fåraherdar och små boskapshjordar. Naturligtvis måste det finnas Olivträd i "Nasaret Village", tänk att ett Olivträd som är 400 år gammalt har omplanterats hit. Hur vågade de? Jag vågar knappt omplantera ett äppelträd som är 5 år hemma, då jag är rädd att det skall dö.
Den stora Bebådelsekyrkan reser sig mäktigt i Nasaret, byggd över den grotta där ”snickar-fästemön” blev himladrottning. Från en höjd i Nasaret får gruppen till sist se ut över den väldiga Harmageddonslätten, här skall enligt Uppenbarelseboken den sista kampen utkämpas.
Resan hem till hotellet går över den stora slätten. Kl 19 möts vi alla i matsalen, en gäst sa en gång på en av resorna, ”det är som varje middag är en brölloppsmidag”. 4 rätter varje kväll och här vid kibuttzerna är maten extra god. Inför varje resa bestämmer jag mig för att jag skall äta lite mindre, men frestad av den goda maten ändrar jag på detta och tänker, ”jag drar ned på mat intaget då jag kommer hem istället”, och när jag kommer hem, så skjuter jag på nytt på det beslutet..
Kvällen avslutas med en samling där Johannes talar om kallelsen och anknyter till att Jesus här kallade sina lärjungar.En härlig dag har fått sitt slut. God natt!

Dagbok från Israelresan

2009-10-29T14:50:00.000-07:00

Dag 1 jag ska försöka skriva dagbok från min Israelresa. Bodde över på Arlanda natten tills idag. Hade klockan på väckning 4:50 och skulle försöka vara vid inchecknings desken kl 5:10 men kom först 5:20. Ett par makar väntade på mig, de hade aldrig flugit tidigare. Du förstår sa kvinnan, vi har aldrig flugit, vi är bönder från Småland. Allt gick bra. Johannes Amritzer var också på plats och hade med sig en kille som heter Omid, nyfrälst sedan 6 månader och med ursprung från Iran. Vi flög via Wien till Tel Aviv, vi var 48 personer på flyget från vår grupp och 16 personer som hade kommit med ett annat flyg en dag tidigare. Totalt var vi 64 personer.
7-8 personer i gruppen är mellan 10-17 år, resten mellan 20 –75, som ett stort släktkalas. När vi landat i Tel Aviv kommer en av ”papporna” till mig och fråga om det blir dop, för hans två döttrar vill så gärna döpas på resan. –Visst blir det dop, svara jag.
Efter att vi fått våra väskor går vi ut till bussen, 2,5 tim körning till hotellet vid Gennesarets norra strand. Jag berättar lite allmänt vad som väntar på resan. Daniel Viklund, Johannes Amritzer och guiden Joen presenterar sig för gruppen. Johannes berättar om sitt ursprung från Österrike och hur hans farfar en gång kämpat för Hitler och hur han vid en tidigare resa grät då han kom till Yad Vashem (en minnesplats efter judeutrotningen) och såg allt judarna gått igenom. Han berättade hur Teodor Herzl blev Sionismens grundare och förkämpe i modern tid. Under resan till Gallilen mörknar det men gruppen får veta att vi kör på kustvägen via Sharonslätten, sedan genom Samariens bergspass där det finns många byar med israel araber, totalt är ca 1 miljon av israels 7,3 miljoner invånare är araber och sedan över 80 % judar.Vi kommer ut på Harmageddonslätten, på grund av mycket trafik tar resan lite längre tid än den brukar. 7:30 är vi framme, vi får våra rum, en trevlig hotell anläggning med småhus, sedan blir det 4 rätters middag och en kort informationsträff där jag berättar om morgondagen. Daniel sjunger lite hebreiska sånger med gruppen och stämningen känns riktigt bra. När gruppen sjunger ”jag blir så glad då jag ser dig” då flinar alla, men Daniel berättar att orden egentligen syftar till ”då jag ser Jerusalem”.

2009-10-26T03:44:00.000-07:00

Under några helger i oktober har jag talat i möten i Hudiksvall (Filadelfia Högliden) och Bollnäs Pingstkyrka. Där talade jag om Israel i världens blickpunkt. Vår Israelkör sjöng underbart i mötet och det var ganska många samlade från olika kyrkor i trakten. Pastor Curt-Erik hade meddelat tidigare att de också ville ta upp en offergåva till Trosgnistans nystartade center i Kitgum i Uganda. Till detta center har Trosgnistan fått 350.000 kr i bidrag från Radiohjälpen, hela centrat inkl. första årets driftkostnad beräknas till 550.000 kr. Vi har också fått ett löfte på 50.000 kr från en second hand butik och det är bara helt underbart att se den upp-backning som Trosgnistan får från många håll. P3 gjorde ett försåtligt angrepp på Trosgnistan och en reporter där hade lyssnat igenom 8 timmar med predikningar, främst med mig och min pastor Curt Johansson. De hade klippt ut några delar där vi var ganska livliga och även bad för sjuka, och med en försåtlig vinkling menade de att Sida gav pengar till helbrägdagörelse. Det lät som en sammanblandning. de kallade programmet för granskning. Men det var ingen granskning i ordets rätta bemärkelse utan mer okunskap och förutfattade meningar. Naturligtvis går varken Sida pengar eller bidrag från Radiohjälpen till Evangelistaions kampanjer med bön för sjuka. Det är oerhört viktigt för en hjälp-organisation att endast använda en bidragsgivares pengar till det som det är adresserat till, och det gäller både stora och små bidrags givare. Att sedan kristna ber för sjuka är en naturlig del av det kristna livet. I söndags fick vi höra ett underbart vittnesbörd, där Kent Ståhl berättade att en kvinna som heter Carina från Hönö blivit av med sin cancer. Hon har fått både läkarbehandling och förbön, men mänskligt sett fanns inget hopp för ett år sedan men nu var hon frisk. - Vi tackar Gud både för läkarnas insats men också bönens makt, och önskar Carina och Christer allt gott som vi känner väl.

Vårt barnbarn Alex

2009-10-22T12:08:00.000-07:00

Ja, här får du se på några bilder på vårt barnbarn Alex. Toni och Therese, två stolta föräldrar. När Carin sa, "det var den vackraste lilla pojke jag har sett", så nickar Therese och säger "ja, jag vet". Carin är nu tveksam om hon skall följa med till Israel i november. Alex har tagit hennes hjärta. -Jag kan berätta att Alex mådde väldigt bra då han låg bredvid mig i soffan en söndag i oktober, se bild nedan. Detta lilla underverk föddes 6 sept. Carin fick beskedet på sin mobil och väckte mig mitt i natten och gratulerade mig till att blivit farfar. På morgonen gick jag upp ganska tidigt, efter en stund kom ett sms från sovrummet, "skall du inte ge farmor, kaffe på sängen". Och så blev det.

Första hälsning

2009-10-15T00:39:00.000-07:00

Nu har jag också kommit igång med min blogg. Det är väl naturligt att min första bild blir en bild från Israel. Jag står på Olivberget tillsammans med min kära hustru Carin. Det kommer mer bloggande med tiden. Just nu händer det mycket i mitt liv.